Syre Göteborg Nummer 111/112 fredag, 29 juni 2018

Radar

Göteborg elfte bästa miljökommun

Radar

Miljözoner med i länsstyrelsens nya luftkvalitetsprogram

Zoom

CBD-olja – en omstridd substans

Energi

Visst finns det falafel i Göteborg

Glöd – Ledare

Att skrika rasist räcker inte

Så gott som varje vecka läser jag om nya rasistiska uttalanden eller grova generaliseringar baserade på ursprung som representanter för Sverigedemokraterna har gjort sig skyldiga till. Det kan vara någon lokal företrädare som tycker att alla muslimer borde skjutas, men också riksdagens andre vice talman Björn Söder som tycker att judar och samer inte ska räknas som svenskar fast de har bott här i hundratals respektive tusentals år. Givetvis finns det personer med rasistiska åsikter även inom andra partier, men inget annat riksdagsparti genomsyras så starkt av rasism, från lägsta till högsta nivå. Men ser man till opinionssiffrorna verkar det inte spela någon som helst roll.

Jag må leva i en filterbubbla, men jag tror inte att någon endaste person i Sverige i dag kan ha missat den rasism som är så stark inom SD. Ändå fortsätter de att växa hela tiden och har enligt de senaste undersökningarna en väljarbas på ungefär 20 procent av Sveriges befolkning. Hur är det möjligt?

Jag ser några möjliga svar: antingen delar de som röstar på SD deras rasistiska åsikter, eller så tycker de att medierna överdriver och att det inte är så illa som det ser ut. Det tredje alternativet är att de ser rasismen, men bortser från den eftersom de upplever hotet om en ”massinvandring” som så mycket värre. Oavsett vilket är jag tveksam till den strategi som många har ägnat sig åt de senaste tjugo åren, nämligen att basunera ut att SD är rasister och tro att det ska marginalisera dem.

Jag menar inte att vi ska sluta uppmärksamma och fördöma när någon säger något rasistiskt. Det måste vi, om inte annat så för vår anständighets skull, och för dem som drabbas av rasismen.

Jag menar bara att vi inte ska tro att det kommer påverka den politiska utvecklingen.

Det finns ibland, upplever jag, också en övertro hos många inom vänstern att vi ska kunna motarbeta rasismen med rationella och logiska argument. Men människor är inte alltid logiska, i synnerhet inte när de är rädda. Och om det är någonting som jag tror är gemensamt för en väldigt stor andel av Sverigedemokraternas väljare är det att de är rädda. De är rädda för vad som ska hända med det land som de vuxit upp i och som de upplever har förändrats i en rasande takt (vilket ju är sant, men det är lika sant att Sverige förändrades oerhört mycket mellan mitten av 1800-talet och mitten av 1900-talet). De är rädda för arbetslöshet och fattigdom, men framför allt tror jag att många är rädda för det kulturella – att människor som pratar annorlunda, har andra traditioner och seder ska komma hit och på något sätt ”ta över”.

De bästa sätten att motarbeta dessa rädslor är att verka för mer trygghet, bättre integration och mer acceptans för varandras olikhe ter. Ekonomisk trygghet är det enklaste. Resurser finns, det handlar bara om att skapa en rättvisare fördelning. Integration är svårare eftersom det förutsätter en vilja till integrering både hos dem som kommit hit och hos dem som är uppvuxna i Sverige.

SD menar att det här är en ensidig process, det vill säga att ”dom” som kommer hit ska anpassa sig efter ”oss” som bor här. Men så har invandring aldrig någonsin fungerat. Tvärtom har det alltid varit ett givande och ett tagande – de invandrare som har kommit under århundraden har anpassat sig efter rådande normer men också fört med sig nya traditioner som har blivit accepterade och så småningom uppgått i det som vi i dag kallar för svenskt.

Sverigedemokraterna tror inte att integration mellan olika kulturer är möjlig, ändå finns det gott om exempel på att det fungerar. Det är ganska få i dag som har något större problem med de tiotusentals flyktingar som kom till Sverige från Sydamerika under 70-talet eller med dem som flydde från Balkan under 90-talet.

Jag är övertygad om att samma sak till slut kommer att ske med dem som i dag kommer från till exempel Iran, Afghanistan och Syrien. De som växer upp och går i skolan tillsammans med barn från dessa länder kommer, förhoppningsvis, inte att se dem som så annorlunda som många i den äldre generationen tenderar att göra. Det kommer kanske att ta ett tag, men tids nog kommer även den främlingsfientliga våg som sveper genom världen just nu att mattas av. Låt oss bara hoppas att SD inte får för mycket att säga till om innan det sker.

Alla spännande personer som kommer till Syregården i Almedalen nästa vecka.

Hatet mot Jimmy Durmaz. Skrämmande är bara förnamnet.


Nummer 111/112 fre 29/6-18

Fler nummer

Innehåll

Nummer 111/112

fre 29/6-18 Fler nummer