Avvecklingen av minkfarmerna – ”enormt lång kamp”

Protester mot pälsproduktion, med allt ifrån en knapp på jackan med slagord som ”djurpäls bärs av djur” till illegala aktioner med utsläpp av tusentals minkar och diskussioner på EU-nivå, gav till slut resultat. Efter decennier av utredningar om minkars välfärd, rapporter om bristande djurhållning och besked att uppfödningen borde upphöra tillsattes i mars 2025 en utredning om hur ett förbud mot pälsdjursuppfödning kan utformas.

– Över tid så har den här frågan opinionsmässigt… man har inte lagt ner, man har snarare fortsatt och fortsatt och fortsatt. Framför allt de enskilda människorna som går samman i olika sammanhang, säger Roger Pettersson, generalsekreterare på World animal protection Sverige. 

”Äntligen”, ”kampanjsuccé”, utbrast djurrättsorganisationer som Djurens rätt och Animal world protection när regeringen meddelade avsikten att avsätta 180 miljoner kronor i avvecklingsstöd för minkföretagare, och det verkade som att de sista pälsdjursfarmerna i Sverige skulle stängas. På knappt ett år förändrades utsikterna för minkarna radikalt. I september 2023 kom beskedet om avvecklingsstödet, trots att Jordbruksverket och näringsdepartementet i oktober 2022 förklarade för Syre att det inte fanns minsta plan på någon som helst förändring av minknäringen. Liberalerna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet var då de enda riksdagspartierna som ville avveckla pälsdjursuppfödningen. Bland andra Socialdemokraterna menade att det behövdes mer forskning och hänvisade till beslut om att näringen skulle granskas, samtidigt som miljö- och jordbruksutskottet klargjorde att regeringen inte skulle tillsätta en utredning. Jordbruksverket hänvisade till näringsdepartementet, som i sin tur hänvisade till Jordbruksverket. Politiker lyfte brist på forskning och forskare menade att det krävdes politiskt beslut.

Finns vetenskapligt underlag

Bo Algers, professor emeritus vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), är en av många forskare som länge påtalat att det finns ett stort vetenskapligt underlag som visar att minkuppfödningen är lagvidrig.

– Jag hävdar bestämt att det inte behövs mer forskning för att bedöma om de här systemen vi har i dag är förenliga med lagen eller inte, vi vet att de inte är det, kommenterade han till Syre. 

Enligt djurskyddslagen ska nämligen alla djur kunna utöva starkt motiverade beteenden och minkar som i det vilda har kilometerlånga revir och jagar i vatten har ingen möjlighet till det i en bur med nätgolv på 0,255 kvadratmeter. 

Det var skärpta krav på djurhållningen som ledde fram till att den sista rävfarmen stängdes år 2001. Regeringen bestämde helt enkelt att rävarna som satt i små burar skulle ha möjlighet att gräva, ett starkt motiverat beteende, och då uppfödarna inte kunde leva upp till det nya kravet tvingades de slå igen. 

Roger Pettersson på World animal protection har arbetat professionellt med djurskyddsfrågor sedan 1989 och han berättar att en avveckling av pälsindustrin har stått på dagordningen hela tiden. 

– När jag började jobba så handlade det om att vi fick en djurskyddslag -88, som slår fast detta med naturligt beteende. Det var den som till slut gjorde att rävhållningen försvann och att hållningen av chinchilla avvecklades. Men den stora näringen, kanske beror det på att den är stor, det var minknäringen och den blev kvar trots allt. Sedan har det varit ett antal turer under årens lopp fram till i dag, om just minkars välfärd.

Burarna görs om

Flera utredningar har tillsatts gällande minkarnas möjligheter att utöva naturliga beteenden, både i Sverige och utomlands. 

Efter uppdrag från regeringen lämnade Jordbruksverket år 1999 över en rapport med slutsatsen att burarna borde göras om så minkarna kunde simma och bada. Minkarna uppvisade nämligen, liksom i flera tidigare studier, många stereotypa beteenden – upprepade rörelsemönster som visade att de inte mådde bra. Regeringen tillsatte en större pälsdjursutredning som även den påvisade många stereotypa beteenden och kom med slutsatsen att åtminstone delar av uppfödningen borde förbjudas, om förhållandena inte förbättrades senast 2010. 

Roger Pettersson var en av experterna som yttrade sig i utredningen och framförde kritik. 

– Jag tyckte det var fel, för jag tyckte att man redan 2003 hade tillräckligt med vetenskapligt underlag för att kunna slå fast att det går inte att hålla minkar i små burar och samtidigt leva upp till kravet att de ska kunna leva och bete sig naturligt. 

Han berättar att utredningen konstaterade att det hade gjorts tillräckliga anpassningar efter djurskyddslagen.  

– Det var ett ganska dåligt argument för det spelar ingen roll om näringen eller myndigheter har gjort tillräckligt, så länge vi har vetenskapligt stöd.

Filmer med sjuka och skadade minkar som trängdes i små burar släpptes av Djurrättsalliansen under valrörelsen 2010. Aktivister hade tagit sig in på en femtedel av landets minkfarmer. Allmänheten reagerade starkt på materialet och flera länsstyrelser gjorde oanmälda kontrollbesök på ett 40-tal av alla anläggningar. Några skadade och döda djur hittades, men det bedömdes att det inte var en utbredd vanvård. Däremot saknade 28 procent nödvändiga tillstånd och 85 procent hade för lite sysselsättning för djuren. Uppfödningen behövde därför förbättras. Jordbruksverket lämnade 2011 ett förslag om nya föreskrifter som bland annat innebar att burarna skulle få en till våning så att minkarna skulle kunna klättra. Om stereotypa beteenden inte minskade till ”en acceptabel nivå”, skulle djurhållningen upphöra, skriver Jordbruksverket.

I betänkandet 2011 till en ny djurskyddslag konstaterades återigen att flera utredningar hade påtalat att djurvälfärden måste förbättras och att minknäringen annars borde läggas ner. De nya minkföreskrifterna trädde i kraft 2012 och produktionen fortsatte. 

Avelstopp under covid

Covidpandemin förändrade minknäringen och det infördes ett avelsstopp år 2021. Det hittades sedan antikroppar på minst 23 svenska minkfarmer. Honorna började föda färre ungar och fler valpar dog. Under 2020 till 2022 minskade antalet minkar i Sverige från cirka 650 000 till 220 000 enligt Djurens rätts beräkningar. Branschen larmade om problemen och organisationen Svensk mink krävde näringsstöd från regeringen och Jordbruksverket. 60 miljoner kronor hade redan avsatts i kompensation för avelsstoppet.

I Danmark beslutade regeringen i stället att alla landets omkring 15 miljoner minkar skulle avlivas, efter att det uppstått ett muterat coronavirus som hotade folkhälsan. Det infördes också ett tillfälligt totalförbud mot minkuppfödning. Men besluten var inte lagstadgade, vilket väckte stor kritik och ledde fram till nyval 2022.

Det var när minkfarmerna hotade att sprida coronavirus till människor som avvecklingen tog fart i flera länder. År 2022 hade ett 20-tal länder i Europa beslutat om någon form av förbud mot pälsdjursuppfödning och på flera håll diskuterades en avveckling. En del länder hade också infört striktare krav som lett till att producenter tvingats lägga ner. 

I maj 2022 lanserades medborgarinitiativet Fur free Europe, som skulle bli ett av de mest framgångsrika i EU, då det nådde upp till fler än 1,5 miljoner validerade namnunderskrifter. Namninsamlingen stängde dessutom i förtid då det är en miljon underskrifter som krävs för att EU-kommissionen ska ta hänsyn till förslaget. 

Varuhuset NK i Stockholm meddelade i början av 2022 att pälsprodukter inte längre skulle säljas. Flera stora modehus har blivit pälsfria och många världsberömda personer har tagit ställning mot päls, som Paul McCartney och Michelle Obama. 

Allt ändrades 2023

En förändring av den svenska minkuppfödningen verkade ändå långt bort 2022. Det hänvisades till att det inte hade gjorts någon utvärdering av de senaste föreskrifterna för minkar, fast det fanns inga planer på att genomföra en utvärdering. Men 2023 hamnade allt i ett annat läge. 

– Det är lite roligt, det kanske är fel ord, men att det faktiskt är de partierna som inte velat se ett förbud, som äntligen tar steget och kräver ett förbud, säger Roger Pettersson.

Vad tror du det beror på?

– Jag tror att det beror på att de här djurvälfärdsargumenten också har kompletterats med risker för zoonoser och smittor. Sedan tror jag också på det här med opinion, det tar tid att bilda opinion men man ska aldrig underskatta den. Det är aldrig för sent att bilda opinion.

Roger Pettersson har varit delaktig i ”princip allt arbete som har skett på myndighets- och regeringsnivå gällande pälsfrågor”, liksom det opinionsbildande arbetet. Han konstaterar att det finns en stark gräsrotströrelse som har byggts upp runt omkring i Sverige. 

– Lokalt aktiva, enskilda personer som har fortsatt att föra fram frågan. Jag brukar ibland säga att man förlorar aldrig en fråga, man kan få tillfälliga nederlag och i den här frågan har det varit sådant tryck från allmänheten. 

Att efterfrågan på päls har minskat och påverkat näringen spelar också roll, menar Roger Pettersson.

– Det är lättare att förbjuda en mindre näring än en stor näring.

Tror du att det kommer bli ett förbud i Sverige?

– Ja, det tror jag. Jag kan inte se varför det inte skulle kunna bli det. Inriktningen på det här direktivet är tydligt åt det hållet. Nu har man tagit ett steg, det finns uttalanden från riksdagen och det går att förbjuda. Att man sedan inte skulle göra det har jag väldigt svårt att se.

Politisk konfliktfråga

Regeringens direktiv för utredningen om ett förbud är att ”skapa en ändamålsenlig reglering som förbjuder uppfödning och hållande av djur för pälsproduktion” och att klargöra om eventuella uppfödare har någon rätt till ersättning, enligt pressmeddelande från landsbygds- och infrastrukturdepartementet.

Roger Pettersson konstaterar att det nog inte längre finns något parti som är emot ett förbud. Tidigare var det en politisk konfliktfråga. Han menar att det är därför som det har tagit så lång tid.

– Det finns tillbaka i tiden andra saker som också är minnesvärda. Men tyvärr har de aldrig genomförts fullt ut. Det är det som är problemet. Det har alltid landat i någon form av politisk konflikt kring vad minkar behöver och inte. Vilket är helt absurt. Det är experter som ska avgöra det.

Vad tänkte du när beskedet kom om avvecklingsstödet?

– Det är klart att jag blev väldigt glad. Samtidigt har jag jobbat så länge, så jag vet att man ska inte ropa hej förrän allting är klart. Så jag blev glad, men jag kommer bli desto gladare den dagen förbudet är i hamn.

Tror du att det kommer bli ett förbud mot pälsnäringen i Europa? 

– Jag hoppas det. Jag tror att förutsättningarna är väldigt stora. Inte minst eftersom många av de stora medlemsstaterna inom EU redan har förbjudit den. 

Medborgarinitiativet Fur free Europe ledde bland annat fram till att EU-kommissionen gav i uppdrag till Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA) att utreda pälsdjurens välfärd. Utredningen, med slutdatum 30 juni, ska sedan ligga till grund för beslut om pälsproduktionen ska förbjudas.

– Sedan är det EU-kommissionen som presenterar den utåt. Vad jag har förstått ska det ske i augusti–september. Så det är spännande, säger Roger Pettersson.

Invasiv art

EU-kommissionen utreder dessutom om minken ska klassas som en invasiv art, efter att förrymda och utsläppta minkar från pälsdjursfarmer har etablerat sig i naturen och utgör ett hot mot delar av den naturliga faunan. 

Minkfarmer bidrar också till utfiskning av haven. Runt 3 000 ton strömming, motsvarande 30 miljoner individer, blev till foder för svenska pälsdjur 2021, rapporterar Djurens rätt.

I medborgarinitiativet ingick krav på förbud mot pälsprodukter. EU-kommissionen ska även ta ställning till det och har till att börja med utrett möjligheten med tydlig märkning. En uppdatering av reglerna för textilmärkning ska presenteras under 2025. 

Tror du att det kan bli ett förbud mot handel med pälsprodukter?

– Det är mycket svårare eftersom det handlar om handelspolitik. Men det som kommissionen tittar på just nu är att man inom EU vill införa mer, man kallar det mirror clauses, det här att man inte ska kunna importera någon produkt som har producerats under sämre villkor än man tillåter på EU-marknaden. 

I februari presenterades en vision för jordbruk och livsmedel som fastslog att produkter som har producerats med sämre djurskydd än EU-reglerna inte ska få importeras. Detta ska bland annat motverka att inhemsk produktion konkurreras ut. 

Inom EU finns det förutom minkfarmer fortfarande kvar uppfödning av räv, chinchilla och mårdhund, som skulle omfattas av ett eventuellt förbud.

Roger Pettersson konstaterar att det har hänt mycket i Europa under de senaste åren, då det har införts förbud mot pälsdjursuppfödning i bland annat Irland, Italien och Belgien. 

– Så det är hög tid för Sverige att följa den här utvecklingen och inse att man faktiskt inte kan hålla minkar i bur och samtidigt leva upp till kravet på naturligt beteende. Och dessutom hålla djur på ett sådant sätt så att det inte blir risker för zonooser som kan leda till pandemier.

Som mest 21 miljoner 

Slutdatum för den frivilliga avvecklingen av minkfarmer i Sverige sattes till 30 juni 2025. Då måste verksamheten ha upphört för att stödet ska betalas ut. Efter att uppfödarna har återkallat sitt tillstånd görs en kontroll på plats. Några dagar innan slutdatumet var det fortfarande inte helt säkert att alla minkfarmer skulle läggas ner. Petra Jarlros, enhetschef på landsbygdsstödsenheten, berättade för Syre att stödet blivit lägre än vad uppfödare räknat med. I beloppet 180 miljoner kronor ingick kostnader för Jordbruksverkets administration och då pengarna inte räckte till den annonserade maxersättningen på 3 500 kronor för varje avelshona så minskades det till cirka 2 900 kronor, en siffra som kan justeras något. 

– Den som fick minst fick en knapp miljon och den som fick mest fick 21 miljoner. Så det är väldigt olika beroende på hur många djur man har, säger Petra Jarlros.

19 ansökningar beviljades och åtta avslogs, baserat på att verksamheten inte varit aktiv ända till mars 2023. 

– Jag skulle nog tro att de allra flesta kommer att lägga ner, för det här är ett tillfälle att lägga ner sin verksamhet och få ersättning för det.

Petra Jarlros berättar att ett par uppfödare har varit tveksamma till att avveckla. 

– Men jag skulle nog tro att de här personerna kommer landa i det till sist. Den jag tänker på har redan börjat avveckla sin verksamhet och sälja djur med mera.

Vad händer med minkarna på farmerna som avvecklas? 

– Vårt krav är att man själv inte ska ha några minkar. Förordningen ställer inte krav på hur, om det är så att man slaktar ut dem eller om man säljer dem vidare.     

Enligt Jordbruksverket finns det tillstånd för minkuppfödning i Blekinges, Jönköpings, Kalmars och Västra Götalands län. Dessutom har en ansökan från Koronobergs län godkänts. En ansökan från Hallands län och en från Skåne län har fått avslag.

Länsstyrelsen i Kalmar meddelar Syre att det sista av två tillstånd drogs tillbaka 2024 och Länsstyrelsen Västra Götaland meddelar att ”alla har lagt ner”. I Jönköpings län finns det inte heller någon aktiv verksamhet, även om det finns två äldre tillstånd kvar, inte heller i Kronobergs län. I Blekinge län finns tillstånd kopplade till 26 verksamheter och bara fyra av dem hade återkallats under 2025, fram till 27 juni. När tidsfristen löpt ut den 1 juli hade ytterligare två återkallats. Länsstyrelsen kan inte svara på om eventuella kvarvarande verksamheter är aktiva.

Förbud kommer om ett år

Roger Pettersson tror inte att det har någon större betydelse ifall de sista minkfarmerna stängs i år eller inte. Han tror inte heller att eventuella kvarvarande minkuppfödare kan räkna med någon ytterligare ersättning.

– Nu har man talat om att man kommer att förbjuda pälsdjursnäringen. Det innebär att förbudet, som jag räknar med att politikerna inte ska backa ifrån, inte blir påtvingat någon.

Vilken roll har djurrättsorganisationerna spelat?

– Alla djurskyddsorganisationer har spelat en extremt viktig roll i den här frågan. Genom att lyfta den, genom att ha en approach som bygger på att man både har goda och välformulerade kunskaper utifrån forskning, och att man har jobbat med att göra det möjligt för allmänheten att engagera sig.

Ett beslut om förbud mot pälsdjursuppfödning i Sverige väntas efter att utredningen om ett förbud och eventuell ersättning till näringen har redovisats senast 28 februari 2026. Roger Pettersson tycker det är en ”enorm svaghet” att det har tagit så lång tid.

– Det är en svaghet om man tittar på hur man implementerar djurskyddsfrågor i Sverige. Men jag är oerhört tacksam för att det folkliga stödet har funnits hela tiden och bara växt och växt. Man har inte gett upp. Och likadant har organisationer bara fortsatt och inte gett upp.

Sammanfattningsvis, om du ser tillbaka på den här långa kampen från 1980-talet, vad vill du säga om den?

– Det har varit en enormt lång kamp. Det ska inte behöva ta så här lång tid att genomföra ganska självklara krav på djurhållning. Men det som jag tänker ofta på är allmänheten och det folkliga stödet, att det har kunnat hålla fast och varit oförtrutet hela tiden. Det är ganska fantastiskt. Det visar också hur viktigt det här är.