Frontex, EU:s gränsbyrå tillika den största och dyraste EU-myndigheten, växer dramatiskt trots väldokumenterade brott och problem. År 2027 är målet att ha 10 000 man i en stående styrka.
– Att en enda EU-myndighet ska ha hela 10 000 anställda säger något om prioriteringarna, säger Laura Salzano, som skriver en doktorsavhandling om Frontex och menar att nationella parlament i EU måste få ökad insyn
Det är ställt utom rimligt tvivel att Frontex har brutit mot en mängd regler i en uppsjö olika regelböcker: internationell- och EU-lag, sina egna stadgar och Europakonventionen. Tidigare i år avgick också den hårt kritiserade chefen Fabrice Leggeri efter en längre tids kritik.
I höstas läckte en rapport från EU:s antikorruptionsbyrå, OLAF, som dittills varit hemlig för alla utom en mycket liten klick.
– Det framträdde tydligt i den läckta OLAF-rapporten att Frontex personal verkligen har tänkt på hur de skulle manipulera reglerna och undanhålla information – enligt rapporten diskuterade de sådana frågor i sms med varandra, säger Laura Salzano, som skriver en avhandling om Frontex vid Barcelona universitet och tidigare arbetat som politisk rådgivare i EU-parlamentet.
”Mycket auktoritärt”
Jane Kilpatrick, som fram till nyligen arbetade på Statewatch, har följt Frontex i över tre år. I och med att OLAF-rapporten läckt vet ”alla” hur det står till med Frontex. Men trots det händer inte så mycket.
– Men det som är en stor grej och som rapporten synliggjort är att vi har en EU-byrå som totalt ignorerar grundläggande rättigheter och inte följer protokoll. Många organisationer har kontaktat Frontex med information de tyckt har varit problematisk. Men de har fått svaret att det antingen inte fanns tillräckligt med bevis eller att informationen var felaktig, säger Jane Kilpatrick, och fortsätter:
– OLAF-rapporten dokumenterar att det fanns trovärdiga bevis som Frontex inte har tagit hänsyn till. Det är mycket auktoritärt och det var nytt för mig, säger Jane Kilpatrick, och påpekar att namn i den kopia av rapporten som Der Spiegel och Fragdenstat har läckt fortfarande är hemliga. Men för den insatte går det att lista ut vem som är vem.
Kort efter att OLAF-rapporten läckt röstade EU-parlamentet om Frontex budget. Parlamentet röstade emot att godkänna budgeten – en mycket viktig signal om att man inte är nöjd. Att inte godkänna budgeten är EU-parlamentets sätt att säga att man inte tycker att Frontex har använt budgeten på det sätt som den skulle användas. Men det är en politisk omröstning som inte leder till någon konkret åtgärd.
Omröstningen handlade om budgeten för 2020. Efter det har EU-parlamentet godkänt en stadigt växande budget för 2021, 2022 och 2023. Byråkratin inom EU rullar mycket sakta.
Olika stämningar
2020 var året då kritiken mot Frontex började hopa sig, efter att Turkiet ”öppnade gränsen” till EU och tusentals flyktingar anlände. Vad som händer härnäst vet kanske ingen, menar Laura Salzano.
– Vi vet att det pågår olika processer för att stämma Frontex. Men EU-kommissionen tycks inte vilja gå vidare. Kommissionär Ylva Johansson har sagt att hon tycker att Frontex har tagit fullt ansvar och agerat på de problem som funnits, säger Laura Salzano.
Svårt utkräva ansvar
Den 17 oktober, ett par dagar efter att OLAF-rapporten läckte, kommenterade Ylva Johansson den. Hon hade blivit ”chockad” när hon läste den, men fortsatte med att säga att hon är övertygad om att Frontex har gjort de förändringar som man ålagts.
Laura Salzano menar att det är problematiskt att det är så svårt att hålla Frontex ansvarigt. Hon får medhåll av flera andra experter som Syre har pratat med: den samlade bilden är att det i princip är omöjligt, även om det inte betyder att försök inte fortgår. Jane Kilpatrick menar att hela strukturen är uppbyggd för att göra det svårt att ifrågasätta och utkräva ansvar.
Syre har inför den här artikeln också pratat med Valentina Azarova, doktor i internationell lag, som säger att Frontex ”orsakar stor skada”. Hon menar att den läckta OLAF-rapporten är bland det bästa som har hänt för att närma sig rättvisa. Valentina Azarova är tillsammans med flera andra jurister och experter en del av De:border – Migration justice collective, som genom att använda sin juridiska expertis slår an ett bredare perspektiv och har som syfte att hålla EU ansvarig för sin migrationspolitik.
De har flera pågående juridiska processer för att bringa rättvisa både på individnivå och strukturell nivå. Organisationen Front-lex arbetar också för att bringa rättvisa till dem som fått sina rättigheter kränkta av Frontex.
”Räcker inte”
Varken Jane Kilpatrick eller Laura Salzano tror att de åtgärder som Frontex efter alla rapporter tvingats vidta räcker. Fabrice Leggeri, den tidigare chefen, avgick men att ändra en företagskultur, eller myndighetskultur, är sannolikt svårare än att sparka en person. Man har också anställt 40 personer som ska arbeta med mänskliga rättigheter men uppgifter i OLAF:s rapport pekar på att dessa inte ingår i gänget utan mer ses som någon slags vänsteraktivister.
Liksom OLAF hade rätt att bestämma att rapporten skulle förbli hemlig för allmänheten, har Frontex rätt att bestämma över interna dokument som tillhör dem.
– Ägaren till dokumentet har rätt att bestämma om de ska delas eller inte. Men när det kommer till mänskliga rättigheter och sådant som kan ha stora och avgörande konsekvenser bör det finnas någon utomstående, oberoende mekanism som bestämmer, säger Laura Salzano.
Enligt Frontex stadgar är grundregeln att all information ska offentliggöras – men detta följs inte. Det finns visst utrymme för Frontex att undanhålla information om det är av säkerhetsskäl eller för att skydda någon individ. Men detta utrymme missbrukas och istället har Frontex gjort det till en regel att göra undantag av ”säkerhetsskäl”.
Frontex har växtvärk
Men trots allt som har hänt kring Frontex så fortsätter tillväxten. Gränsbyrån, som funnits sedan 2004, fick utökat mandat först 2016 och sedan igen 2019. I och med det nya mandatet 2019 – precis innan problemen skulle börja hopa sig och komma till allmän kännedom – ska Frontex bygga upp en stående styrka med gränsvakter. Dessa ska år 2027 vara 10 000 till antalet. EU-kommissionen som helhet har 30 000 anställda.
Men tillväxten har inte lyckats följa den snabba takt som det var tänkt.
– Det går definitivt långsammare än vad som var avsett. Målet var att 2024 ha omkring 7 000 personer anställda i den stående styrkan. Nu är det lite över 1 000 som har ans tällts och utbildats färdigt. De gick också ut och sa, delvis för att rättfärdiga projektet, att det skulle vara en mycket professionell och erfaren styrka men de har haft stora problem med rekryteringen. Många är yngre och mer ”juniora” än vad de gjort gällande att vakterna i den stående styrkan skulle vara, säger Jane Kilpatrick.
Politico beskrev i januari 2021 processen för att rekrytera nya gränsvakter som ”kaotisk”. Enligt Statewatch var styrelsen mycket bekymrad över den långsamma takten.
”Demokratisk lucka”
Laura Salzano menar att mer kan göras för att dels öka EU-parlamentets insyn, dels för att hålla Frontex ansvarig. Frontex styrelse består av varje EU-lands gränspolischef och två representanter från EU-kommissionen. Parlamentet – EU:s enda demokratiskt valda politiker – är inte representerade här. Trots att parlamentet ska ha insyn i Frontex arbete och dessutom bestämmer över budgeten.
Hon argumenterar vidare för att EU-parlamentet liksom EU-kommissionen ska vara med i styrelsen. Hon trycker också på den – hittills – outnyttjade möjligheten som varje lands parlament i EU har att tala med och utkräva ansvar av var lands representant i styrelsen. I Sveriges fall är det gränspolischef Patrik Engström eller någon annan representant från gränspolisen.
– Nationella parlament, representanter från ett folkvalt parti, kan sätta press på ”sin” person i Frontex styrelse. Ett andra sätt – som inte heller nyttjas i dag – är att utöva budgetkontroll. Medan majoriteten av Frontex budget kommer från EU kommer sex procent från EU- och Schengenländerna och de har rätt att veta hur deras pengar används, säger Laura Salzano.
Ett tredje sätt är att göra som man redan gör inom Europol, EU:s byrå för gemensam brottsbekämpning. EU-parlamentariker och nationella parlament har bildat en grupp som varje år får förhöra styrelsen eller den verkställande direktören. Information ska också delas löpande så insynen i vad som händer inom Europol ökar. Att öka EU-parlamentets insyn i Frontex verksamhet skulle fylla en ”demokratisk lucka”.
– Det är det minst effektiva sättet – enligt dem jag har pratat med. Men det är också bättre än inget och det är absolut genomförbart också för Frontex, säger Laura Salzano.
Läs mer:
200 människor skickades tillbaka men Grekland nekar
Amnesty: ”Frivilliga livräddare fyller tomrum skapat av EU”
EU:s revisionsrätt: EU:s gränsbyrå Frontex misslyckas med sitt uppdrag
EU:s ministrar i nya diskussioner om migrationen
Sverige kan avgöra EU:s migrationspakt
Fransk kritik mot Italien: räddningsbåt med migranter avvisades
EU storsatsar på Frontex: ”Mänskliga rättigheter existerar inte vid gränsen”
