Almedalen är slut. Vi kan inte nämna Almedalen utan att nämna det som hände där. Efterspelet kommer med all sannolikhet handla om huruvida en psykiskt instabil högerextremist kan ha varit bara psykiskt instabil, eller om han också påverkats av att röra sig i de våldsbejakande högerextrema miljöerna som NMR och SD-svansen utgör. Debatten kommer svida för många som som kämpar med psykisk ohälsa, återigen kommer många debattörer som vill förminska det högerextrema våldet reducera någons illdåd till dennes psykiska mående. Det trots att vi vet att psykisk ohälsa av allena aldrig hade räckt för det här. Vilka bitar i den här personens uppväxt som var nödvändiga för att han skulle hamna just här får vi sannolikt aldrig veta. Men vi kan vara övertygad om att det är bredare än bara “psykiskt instabil.”

Det går som sagt inte att nämna Almedalen i år utan att nämna det, men vi går mot ett val av sällan skådad art. Så nazisten och dess efterspel lämnar jag till andra debattörer.

Det här valet blir första valet efter pandemin, där det gjordes enorma inskränkningar i våra demokratiska rättigheter. Det är första valet efter att vi i våras bestämde oss för att exportera vapen till krigsförande part. Det är första valet efter att vi lagt om all säkerhetspolitik och kastat oss hals över huvudet mot Nato, utan en tanke på demokratisk förankring. Det är en mandatperiod där vi slagit värmerekord på värmerekord och allt talar för att vi inte kommer ha en chans på 1,5-gradersmålet, eftersom vi inte ens försöker. Det är en mandatperiod där regeringarna satt i system att fatta beslut på undermåligt underlag. Vi har återigen sett bevis på hur skadliga betyg är i skolan och trots att man presenterat en stor utredning på hur man ska komma till rätta med våld inom nära relationer missade man ett av de viktigaste.

Men det är inte allt, under den här mandatperioden antog man dessutom en ny migrationslag, med helt galna konsekvenser. Som om det inte vore nog, man har också Cementafallet där regeringen agerade i strid mot grundlagen och att man på undermåliga grunder fattat beslut om slutförvar av kärnavfall. Vi har också tagit enorma kliv mot övervakningssamhället. Sanningen är att det hänt så himla mycket sen senaste valet att det är svårt att komma ihåg allt.

Vi har så mycket att diskutera de nästkommande två månaderna fram till valet att vi nog inte har en chans att hinna. Det här kommer bli ett ödesmättat val. Enda tillfället att säga ifrån i fråga om nato blir genom att rösta på något av de partier som kommer rösta emot det i kammaren till hösten. Bland de nuvarande riksdagspartierna är det sannolikt V och MP.  Klimatfrågan är akut, vi måste drastiskt sänka våra utsläpp, redan i år, om vi ska följa parisavtalet och dela solidariskt på det utrymme som finns kvar. Det finns inget parti som pratar om det, men WWF konstaterar att det bland riksdagspartierna bara är MP och V har ambitioner som motsvarar den budget vi har kvar. Men efter vänsterpartiets vår är det svårt, med maxpris vid tank, att se hur de skulle kunna vara relevanta i frågan.

I frågorna om medborgarlön, betyg, mänskliga rättigheter vid en pandemi och om hur man fattar demokratiskt förankrade beslut, där hittar vi nog inget inget stöd bland riksdagspartierna. Men om vi håller frågorna på dagordningen och letar noggrant kanske vi hittar några kandidater. Med tur är det också kandidater som vill trygga grundlagen med en författningsdomstol och som vänder sig emot att journalister ska kunna dömas för avslöjanden som “kan skada länder som är partners till Sverige.”

Om ungefär två månader är det val, många av oss är på semester och har all tid i världen att diskutera, ta den. För den 12 september är det 4 nya år till nästa val, och det hinner hända enormt mycket på 4 år.