Zoom

Här skapas ett tryggare skyddsnät

Sabina Minhas-Ling har hela tiden beviljats sjukpenning under de 14 år hon var sjukskriven, utan att bli ifrågasatt av Försäkringskassan.

Många faller genom hålen i skyddsnätet. Men i Linköping med omnejd finns ett projekt som försöker täppa igen maskorna. Och det ger resultat. Allt fler arbetslösa och sjuka lyckas ta sig till jobb eller studier. En av dem är Sabina Minhas-Ling, 51. Hon var sjukskriven på heltid i 14 år. Nu klarar hon av att jobba.

– Det är världens jädra resa jag har gjort, säger Sabina Minhas-Ling.

För drygt sjutton år sedan drabbades hon av utmattningssyndrom. 23 timmar om dygnet sov hon. Den vakna timmen grät hon. Efter ett halvår tog hon några stapplande steg mot förbättring, men psykiatrin bollade runt henne mellan olika stafettläkare och mottagningar.

Förutom att vården blev sämre blev hon stressad över att hinna få läkarintygen i tid för att beviljas sjukpenning. Oron över ekonomin gnagde. Återhämtningen tog ett steg framåt, och ett steg tillbaka till ruta 1.

– Jag hade själv gett upp. Vem vill ha en 50-årig utbränd kärring? Så såg jag på mig själv, säger Sabina Minhas-Ling.

Fick nog

Men 2018 fick hon nog. Hon hade börjat må lite bättre efter att ha börjat sjunga i kören Joyvoice. Nu ville hon bli ännu mer social.

– Jag kände att jag kommer bli sämre om jag går runt hemma, säger Sabina Minhas-Ling.

Hon sade detta till sin läkare, som hon hade haft turen att få behålla i två år. Läkaren kallade till ett möte enligt en så kallad Samordnad individuell plan, SIP. Dit kom handläggare från Försäkringskassan och arbetsförmedlingen.

Läkaren förklarade att Sabina behövde något att göra. Men bland de andra var intresset svalt. Hon ansågs vara för sjuk för arbetsförmedlingen. Försäkringskassan å andra sidan ville inte prioritera henne till den arbetsträning de kunde förmedla. Först när Sabina röt ifrån, och läkaren tog hennes parti, började de lyssna.

Det ledde till att hon hamnade på Samordningsbron, ett projekt som drivs av Samordningsförbundet i centrala Östergötland. Det riktar sig till personer som varit långtidsarbetslösa eller sjukskrivna länge.

Öva på att fika

Sabina trodde först att hon skulle få enklare arbetsuppgifter i ett café som Samordningsbron drev. Men istället tog man hänsyn till hennes bakgrund som gymnasielärare och att hon tidigare hade jobbat med administration i fem år. Sabina började arbetsträna på Samordningsförbundets kontor i Linköping.

Till en början fick hon öva på att bara resa till jobbet och träffa kollegor.

– Jag fick börja med att fika en kvart, vila en kvart, vattna blommorna i en kvart och sedan åka hem. Jag tränade på att genomföra triviala saker som inte alls var triviala för mig, säger Sabina.

I början blev hon väldigt trött av dessa små rutiner, men sakta men säkert började hon klara av att jobba mer och mer. I dag skriver hon texter om samordningsförbundets insatser till den digitala databasen insatskatalogen. Hon klarar av att jobba 75 procent. Och i höstas fick hon fast anställning med så kallat lönebidrag.

– De har trott på mig från första början. Det känns fantastiskt, säger Sabina Minhas-Ling.

Fungerar för fler

Och Sabina Minhas-Ling är inte ensam om att ha fått hjälp. Tidigare kom 30 procent av deltagarna i Samordningsbron ut i arbete eller studier. Senast de mätte låg siffran på 70 procent, uppger Mattias Bergström, chef för Samordningsförbundet centrala Östergötland, som står bakom projektet.

– Vi har definitivt lärt oss att möta dem som står riktigt långt bort från arbetsmarknaden, säger han.

Ett mål är att täppa igen maskorna i skyddsnätet, så att ingen hamnar mellan stolarna.

– De allra flesta i dag får det stöd som de efterfrågar av välfärden, men det finns en växande grupp långtidsarbetslösa eller långtidssjukskrivna som upplever att de går vilse i systemet. Om du vet var du ska vända dig eller har en anhörig som kan hjälpa till går det oftast bra, men det gäller att du kan försvara din rätt och klara av de krav systemet ställer på dig, säger Mattias Bergström.

Många arbetsmarknadsåtgärder i landet är låtsasjobb, som att snickra fågelholkar, vilket Syre skrivit om tidigare
Många arbetsmarknadsåtgärder i landet är låtsasjobb, som att snickra fågelholkar, vilket Syre skrivit om tidigare. I Samordningsbron försöker man i stället – för dem som mår relativt bra – skapa arbetsträning som påminner om riktiga jobb, för att steget ska bli kort, uppger Mattias Bergström. Foto: Annika Johansson/Samordningsförbundet centrala Östergötland

I samordningsförbundets styrelse sitter representanter från arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, regionen och kommunerna. Ibland upptäcker de att de olika instanserna inte riktigt känner till vad den andra gör och har därför byggt parallella lösningar, som kan vara rent kontraproduktiva, uppger Mattias Bergström.

Lots får jobba i motvind

Ett sätt att hjälpa individen att navigera bland reglerna, är att ge stöd av en koordinator, eller en lots. Det stödet finns lite varstans i landet under olika namn, till exempel Individual placement and support, IPS, eller Supported employment, SE.

– Men om lotsen befinner sig i ett system som inte är samordnat får de jobba i motvind hela tiden. Om alla i systemet istället lär sig att vara mer samspelta minskar behovet av lotsen, säger Mattias Bergström.

Så synkar myndigheterna sina uppgifter

Därför går projektet ut på att bättre synka samarbetet mellan kommunen, regionen, Försäkringskassan och arbetsförmedlingen. Det görs på flera sätt.

Ett är att personalen som jobbar i insatserna för rehabilitering och på arbetsträning kommer från de olika myndigheterna. På exempelvis Jonsbo, där de som varit sjukskrivna under lång tid ofta börjar samarbetar personal från kommunens socialtjänst, Försäkringskassan och vården. Medan på de arbetsställen som har mer krävande arbetsuppgifter, och som är snarlika riktiga jobb, till exempel café eller fastighetsskötsel, finns även arbetsförmedlingen. Genom att dessa team har myndigheternas olika perspektiv kan de lättare prata ihop sig och synka arbetssätten.

En annat sätt att förbättra samarbetet är genom att försöka skapa en gemensam världsbild. Den bygger bland annat på att all personal tror på individens förmåga, att allt arbete ska utgå från deltagarnas behov och att de ska skapa meningsfull arbetsträning och rehabilitering.

– Det går inte att skriva ned ett färdigt sätt att vara, utan i varje enskild ärende måste vi vara flexibla och ha tillit, säger Mattias Bergström.

Minskar risken för att stå utan inkomst

De har även som mål att individer inte ska falla mellan stolarna när det gäller försörjningen. I dag förekommer det ibland glapp mellan myndigheternas olika insatser, vilket kan medföra att personer inte får någon ersättning från välfärdssystemet under den perioden.

Därför vill styrelsen i Samordningsförbundet centrala Östergötland att en planering införs, så att exempelvis Försäkringskassan pratar med arbetsförmedlingen och försäkrar sig om att dessa tar vid innan man lämnar personen i från sig.

– Ju mer vi kopplar samman olika ersättningsformer så att människor kan känna sig säkra på att de kan få mat på bordet, desto bättre fokuserar de på att komma ut i arbete eller studier, säger Mattias Bergström.

Tror du att idén med planering skulle kunna skalas upp i stor skala över hela landet? 

–  Ja, Samordningsbron har varit igång i mer än fyra år i tre kommuner och växer hela tiden. Många långtidssjukskrivna, långtidsarbetslösa och personer med funktionsvariationer skulle i mycket högre grad behöva en sådan samordnad välfärd, säger Mattias Bergström, som tror att även samhället skulle tjäna ekonomiskt på detta.

Läs mer:

Hon fick rätt mot Försäkringskassan – skuldsattes

Arbetsförmedlingen svår att nå – folk nekas försörjningsstöd

Kommunerna lägger miljarder på jobbaktivitet utan bevisad effekt

AF-chef lämnar efter oenighet om prioriteringar

Så fattiga blir unga som nekas aktivitetsersättning