Förra helgen genomförde personer från extremhögern en demonstration mot det de kallar SVT:s och SR:s ”indoktrinering”. Demonstranterna kräver att rapporteringen om ”vaccinernas biverkningar, NATO, migrationen, klimatet och könsfrågor ska bli saklig och allsidig”. Men menar de verkligen ”saklig och allsidig” – eller bara att den ska anpassas efter deras egen agenda?
Det är inte första gången extremhögern gapar om att yttrandefriheten inte är tillräcklig och att public service inte är ”allsidigt” nog. Åsikten är vanlig på högerkanten, inte sällan i kombination med diverse människofientliga konspirationsteorier. Några av dem som deltog i lördagens demonstration är helt öppna med att de vill döda sittande politiker och förnekar såväl Förintelsen som det hot Ryssland utgör i Europa i dag. Det är alltså inte direkt några förkämpar för mänskliga rättigheter som kräver att få sina åsikter representerade i public service. Det här är personer som vill utnyttja de demokratiska rättigheter vi har i dag för att ta dem från andra i morgon.
Det är naturligtvis fullt rimligt att vara av åsikten att yttrandefriheten inte är tillräcklig, eller att public services rapportering är otillräcklig. Det är en viktig del i en fungerande demokrati, och en del av yttrandefriheten, att även den typen av åsikter kommer till uttryck. Genom att utmana yttrandefriheten håller man den vid liv.
Men det är inte det som är problemet här. Problemet är att den åsikt som extremhögern för fram inte utmanar yttrandefriheten – den vill avskaffa den. Man klär sina önskemål i ord som ”saklig och allsidig” när det man egentligen vill ha är en strömlinjeformad politik som inte är vare sig saklig eller allsidig, som inte tar hänsyn till mångfald eller mänskliga rättigheter. Och visst, åsikten får finnas. Det problematiska ligger i att den här typen av åsikter de senaste åren i allt större utsträckning omvandlas till politik.
Att en folkvald politiker tillika partiledare kallar P3 för en ”skitkanal” som sänder ”vänsterliberal smörja”. Att samma folkvalda politiker tycker att moskéer ska rivas. Att hans partikamrat tycker halvmånesymboler ska förbjudas. Att ett av våra största riksdagspartier föreslår att personer som blivit homosexuella i Sverige ska nekas asyl. Yttrandefriheten åberopas av högern när det är den egna åsikten som upplevs hotad. Andras rätt till samma möjligheter ska istället kvävas.
Ju mer normaliserade den här typen av idéer blir, desto svagare blir vår demokrati. Mänskliga rättigheter ska gälla alla människor, annars är de helt enkelt inte mänskliga rättigheter. Yttrandefriheten är en så viktig rättighet att den är grundlag i Sverige. Det är därför extra viktigt att vi är många som uppmärksammar alla försök att utnyttja den för att i förlängningen försvaga den. För varje högerextrem demonstration behöver vi två som står upp för mänskliga rättigheter. Ju fler vi är som står upp för mänskliga rättigheter och mänskligt värde, desto starkare blir vår demokrati.
Den etiska diskussion som startades av Helgstrand-dokumentären fortgår i hästvärlden.
Kommuner som tror att uppmärksammanden av Förintelsens minnesdag innebär att välja sida.
