DEBATT. I sin krönika manar Helena Trotzenfeldt till tålamod med Carola och andra okunniga svenskar som anammat en rasistisk retorik. Hon menar att okunnigt hat måste mötas med sakliga motargument, något jag i min replik sa mig vara helt enig med henne om. Dock var det inte det min text handlade om. Min replik uttryckte kritik mot att uppmaningen till tålamod skulle gälla just Carola, då hon som känd adoptivförälder till ett svart barn borde veta bättre. Vidare kritiserade jag Trotzenfeldt för att använda Carolas adoptivföräldraskap som ett bevis på att Carola inte är rasist.

Sammanfattningsvis höll jag alltså med Trotzenfeldt om hur okunskap ska bemötas men jag vände mig mot att hon valde just Carola som exempel.

I svaret till mig inleder hon med att konstatera att ”[d]et går förstås att argumentera för att varenda människa är rasist”, något jag inte gjorde. Vidare tillstår hon att jag har rätt i att alla människor bär på fördomar vilket jag inte har skrivit ett ord om.

Hon påpekar att Carola inte är den enda adoptivföräldern som uttryckt sig rasistiskt, vilket väl bara gör saken värre och bara bevisar att medgivandeutredningen brister.

Avslutningsvis undrar Trotzenfeldt ”vad [som] händer när vi istället för att argumentera emot fokuserar på att klassificera dem som rasister, med armarna i kors och en sträng rynka i pannan?” Den frågan, liksom resten av repliken bör nog riktas till någon som står med armarna i kors, inte till mig.

Läs även: Helena Trotzenfeldts krönika – Vi måste möta Carola med tålamod • Maria Fredrikssons kommentar – Carola normaliserar retorik som gör samhället hårdare • Helena Trotzenfeldts replik – Alla behöver vi jobba med våra inre fördomar • David Ehles kommentar – Rasist eller inte – Carola gör rasism • Helena Trotzenfeldts replik – Carola har inte använt adoptionen som försvar