Startsida - Nyheter

Krönikor

Vi måste möta Carola med tålamod

Carola har varit i rampljuset sedan vi båda var sexton år och hon satt där på Mello med Bibeln i knät. Älskad, hånad, halvt bortglömd, tillbaka i rampljuset, Jesus, Runar, inget sex utanför äktenskapet, Amadeus, skilsmässa, tillbaka och så en adoption av en liten afrikansk flicka. Som hade kort hår, men hon gick till en frisör som satte i extensions, och så var det rabalder.

Det var alltid rabalder runt Carola. Hon har en tradition av att halka snett i debatten. Få minns hennes antigay-retorik, eftersom hon är mångårig kompis med bland andra Jonas Gardell, men den fanns där. Ett tag.
Men hennes senaste klavertramp har varit svårare att skaka loss. Hon gick över alla gränser och pratade om sitt ”Jimmie moment” utan att använda just den termen, genom en rad kontroversiella påståenden. Och jag tänker här rådda lite i både det problematiska i det hon framförde, men också varför de negativa reaktionerna ofta är kontraproduktiva.

Vi börjar med hennes påståenden: ”Jag tycker inte man kan säga kom och lev som ni vill i vårt land. Det är inte fegt att värna Sveriges traditioner och sjunga Den blomstertid på skolavslutningarna. Ibland blir jag helt förtvivlad över utvecklingen. Vi ser ju resultatet.”

Den här sortens hopkok på temat ”invandrare kommer hit, förbjuder Den blomstertid och vips är allt förstört” är förstås bisarrt i sig. Att vi inte längre normalt har kristna inslag i skolan har inget alls med invandring att göra, utan med att skolan ska vara sekulär. Fråga vilken lärare som helst – är det någon som klagar över psalmsång är det etniskt svenska ateister.

Men sedan går hon längre, och som svar på frågan vilket resultatet blir av att man inte sjunger Den blomstertid svarar hon: ”I form av skjutningarna. I form av polisen som bara ropar på hjälp. Vi släpper in och ska vara snälla mot människor som har en helt annan ideologi, där det till och med står i deras skrifter att det är okej att ljuga för otrogna. Nu är vi inne på riktigt tuffa puckar men så är det. Det är därför Iran ser ut som det gör i dag. De säger ’vi dödar inga’. Det gör de visst. De har förvridit sanningen.”

Och det är förstås här hon går från det smått komiskt bisarra och in i det unket muslimfientliga. Det går att ha långa diskussioner runt det inte helt ovanliga påståendet att muslimer ”får” ljuga för kristna. Alla får ljuga utan att bryta mot svensk lag så länge man inte vittnar under ed eller skriver under något. Muslimer liksom kristna får däremot inte ljuga enligt sina respektive religioner, men islam karvar ut ett undantag för den muslim som riskerar död eller åtminstone förföljelse för sin religion. Så ska vi hårdra vad Carola säger blir det: ”Vi ska inte släppa in och vara snälla mot människor som har rätt att förneka att de är muslimer när vi hotar dem till livet”. Ungefär.

Så ja. Carola är tragiskt oupplyst och fördomsfull. Men dessvärre är det hon framför något många svenskar köpt in sig i. Så när hon utsätts för en massiv hatvåg splittrar det Sverige i något som brukar kallas ”vänstern”, som fördömer och klistrar rasismetiketter över hela hennes person och ”högern” som antingen tiger eller också håller med henne. Eller både och.

Och jag, som inte är det minsta vänster, känner förstås att den grupp som kallas ”vänstern” har rätt i sak. Uttalandena är rasistiska enligt den utökade definition som inte bara omfattar hudfärg och genetik utan även religiösa folkgrupper. Men om vi vill något mer än att bara ta avstånd och känna oss moraliskt överlägsna behöver vi göra något annat än peka finger. Vi behöver ställa frågor, reda ut, förklara, och vi behöver göra det i en sansad ton.

Carola är inte egentligen rasist. Hon har adopterat en afrikansk flicka som är hennes högt älskade dotter och som hon av allt att döma lever för. Men hon uttrycker sig rasistiskt. Varför? För att hon inte tänkt tillräckligt långt, kanske, eller för att hon är felinformerad. Det spelar ingen roll. Vi måste möta henne och övriga landsmän som tänker som hon med tålamod.

Jag vill varmt rekommendera Jon Stewarts underbara resonemang runt antisemitism, där han konstaterar att vi inte omvänder någon genom att sätta vuxna människor i en skamvrå och säga ”sitt där tills du inte längre tycker som du gör”.

Länkar till fortsatt debatt i ämnet har lagts till den 26 maj 2023 kl 16.28.

Läs även: Maria Fredrikssons kommentar – Carola normaliserar retorik som gör samhället hårdare • Helena Trotzenfeldts replik – Alla behöver vi jobba med våra inre fördomar • David Ehles kommentar – Rasist eller inte – Carola gör rasism • Helena Trotzenfeldts replik – Carola har inte använt adoptionen som försvar • Maria Fredrikssons replik: Poängen är att Carola inte är ett bra exempel

Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV
Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV
Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV
Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV