Basinkomst hotar fackförbundens makt

I dag finns 74 000 personer i Sverige som är öppet arbetslösa, men som inte får någon som helst arbetslöshetsersättning. Orsaken: de har jobbat för lite. På samma sätt är det många som inte kvalar in för att få sjukpenning eller föräldrapenning om de har för låg sjukdomsgrundande inkomst.

– För den enskilda individen skulle maktställningen förbättras med basinkomst eftersom man inte skulle pressas att jobba till lägre lön. Men för systemet med arbetslöshetsförsäkringen skulle det bli komplicerat. I värsta fall skulle basinkomsten försvaga fackens ställning, säger Mats Essemyr, som skrivit rapporten Maktanalys a-kassa om framtidens a-kassa.

Att fackens ställning skulle riskera att försvagas bygger han på att det finns ett tydligt samband mellan att fackförbunden får mer medlemmar om a-kassan är kopplad till facket. Folk tecknar oftast medlemskap både i a-kassan och fackförbundet samtidigt. Det tros förklara varför Sverige och andra nordiska länder har högst facklig organisering i världen.

Om a-kassan inte längre var kopplad till facket skulle antagligen färre gå med i facket, och fackets makt minska. Samma sak skulle ske med basinkomst, tror Mats Essemyr. Det går redan i dag att se att folk inte tecknar medlemskap i a-kassan om inte ersättningen därifrån är mycket högre än grundnivån i arbetslöshetsförsäkringen. Om en basinkomst infördes skulle skillnaden behöva bli ännu större.

Färre medlemmar i facket skulle innebära sämre möjligheter att förhandla med näringslivet.

– När fackets organisationsgrad sjunker blir de förr eller senare ifrågasatta. Om bara en liten del av arbetskraften är med i facket lär näringslivet undra om det verkligen är facket som ska företräda arbetstagarna. Då är vi framme vid att skyddet för lönerna inte längre bestäms via kollektivavtal utan genom politisk inblandning, säger Mats Essemyr.

Att lönerna sätts genom kollektivavtal är typiskt för den svenska modellen. I Europa och USA är det i stället staten som bestämmer en minimilön. Det tycks leda till lägre lägstalöner än om dessa tecknas via kollektivavtal.

En annan risk är att minimilönen ändras beroende på vilka politiker som styr.

– Om Vänsterpartiet har den politiska makten kommer de besluta att minimilönen är 35 000 kronor i månaden. Om Centerpartiet får makten skulle de säga att minimilönen måste ligga på 3500 ”för att det är vad svensk ekonomi tillåter”, säger Mats Essemyr som en illustration över partiernas skilda syn på löner.

Finns samma risk när det gäller basinkomst?

– Ja.

Men skulle det inte gå att skriva in i lagen att basinkomsten måste ligga på till exempel 60 procent av medianinkomsten?

– Teoretiskt skulle man det, men det skulle vara svårt för politikerna att acceptera. De flesta partier värjer sig från att ha automatiska kostnadsökningar i budgeten. Det skulle försvåra deras budgetarbete och sossarna tänker nog på 1990-talskrisen, säger Mats Essemyr.

”Genuint dålig idé”

Den svenska modellen innehåller mer än bara kollektivavtal och lönebildning. I en rapport från Finansdepartementet beskrivs den svenska modellen som förklaring till varför Sverige har ett högt och jämlikt fördelat välstånd, i varje fall jämfört med många andra länder. En förutsättning för modellen är att fackförbund och arbetsgivarorganisationer är ungefär jämnstarka.

Den svenska modellen kännetecknas av tre ben som alla hänger ihop för att skapa välståndet, enligt rapporten. De består av dels en generell välfärdspolitik, dels en ekonomisk politik som ger stabilitet och gynnar exportmarknaden.

Det tredje benet är en arbetsmarknad som underlättar folk att skola om sig till jobb som det finns efterfrågan på i samhället. Att införa basinkomst skulle strida mot principerna med den svenska modellen, anser Torbjörn Hållö, ekonom på den fackliga paraplyorganisationen LO.

– Basinkomst vore en genuint dålig idé, säger han.

Torbjörn Hållö menar att en del av dem som skulle få basinkomsten skulle använda pengarna till att kolla på film eller starta företag – sådant som inte behöver vara till nytta för hela samhällsbygget.

Därför vill han ha ett system med motprestation. Detta eftersom samhället då får personer att vidareutbilda sig till de jobb som det finns behov av, till exempel genom de omställningsstöd som fack och arbetsgivare kommit överens om inom den svenska modellen, och som företagen är med och finansierar via arbetsgivaravgiften.

Att folk vidareutbildar sig till sådant som samhället behöver gör att färre fastnar i bidrag och fler betalar skatt, vilket i sin tur genererar mer pengar till välfärden.

– Jag värnar den svenska modellen, med omställning. En basinkomst kostar välfärdsintäkter och ger inga välfärdsintäkter. Den underminerar betalningsviljan till välfärden. Höginkomsttagare kommer inte vilja betala för en basinkomst och den skulle försvåra för folk att ta sig från gamla jobb till bättre betalda jobb, säger Torbjörn Hållö.

Kritik mot nuvarande system

Samtidigt finns kritik mot att de stora fackförbunden inte hjälper dem som är mest utsatta, de som deltidsarbetar eller migrantarbetare som blir lurade på sin lön.

– Jag tycker de (fackförbunden reds. anm.) är byråkratiska ­apparater som inte tar tillvara de möjligheter som ändå finns för att folk ska få rätt. Det är överbetalda tjänstemän som bara ser det som ett jobb, snarare än som ett kall, ­säger Magnus, jurist som engagerar sig ideellt för Folkrättsjuristerna och hjälpt personer som sökt sig till Husby arbetarcentrum efter problem med oseriösa arbetsgivare, vilket Syre skrivit om tidigare.

Simon Birnbaum lyfter också att flera tänkare har sett att basinkomsten kanske skulle kunna stärka den fackliga kampen. Till exempel föreställde sig sociologen Erik Olin Wright att basinkomsten skulle kunna fungera som en strejkkassa, men också att arbetsgivarna skulle bli mer villiga att förhandla med en organiserad motpart i stället för att bli utsatt för tusentals nålstick som enskilda medarbetare kan ge om de fick större makt att sluta eller tacka nej till ofördelaktiga jobb.

– Om man vill förebygga ett scenario med försämrade arbetsvillkor och minskad välfärdsstat skulle man förmedla basinkomst som ett sätt att bygga vidare på de trygghetssystem som vi redan har i dag, och täppa igen hål i skyddsnätet. Basinkomsten skulle alltså vara ett komplement till nuvarande ordning och inte försämra för mer sårbara grupper. Det skulle bli ett system som gick hand i hand med dagens och ligger väldigt starkt i linje med den svenska välfärdsstatens tradition – att alla ska inkluderas och våga ta initiativ till att ställa om tack vare att man har en social trygghet att falla tillbaka på, säger Simon Birnbaum.

Samtidigt tänker han sig att om en universell basinkomst skulle införas i Sverige skulle den antagligen behöva vara låg, en så kallad partiell basinkomst, som inte går att leva på. Det finns teorier om att det skulle kunna leda till att många valde att deltidsarbeta eller ta extraknäck, vilket skulle ge ett uppsving för företag som bara tar in folk vid behov.

Om fler hade tillfälliga arbeten skulle det bli svårare att organisera sig fackligt, konstaterar Niklas Selberg, forskare i arbetsrätt.

– Så var det i hembiträdesbranschen. Den liknar på många sätt gig-sektorn. Där lyckades man inte heller skapa kollektivavtal eftersom arbetsplatserna låg utspridda och många arbetstagare var unga, säger Niklas Selberg, som anser att en låg basinkomst skulle bli som en subvention för denna typ av företag.

Läs mer:

Så skulle basinkomst påverka välfärdsstaten

Är basinkomst eller fler välfärdstjänster bäst för klimatet?

7 skillnader mellan basinkomst och försörjningsstöd