Att ”Black book of push-backs” ges ut igen kan bara ses som ett misslyckande från EU:s sida. I åratal har det brutala våldet på EU:s gränser uppmärksammats av människorättsorganisationer, gräsrötter och olika politiker. I nästan lika många år har EU-kommissionen sagt att de tar rapporterna på stort allvar och att de måste upphöra. Men den nya utgåvan av boken visar att detta hittills bara har varit tomma ord.

Första upplagan av boken lämnades över till EU:s migrationskommissionär Ylva Johansson av den svenska EU-parlamentarikern Malin Björk (V) och Miguel Urbán från det spanska vänsterpartiet Podemos i december 2020. Den dokumenterade över 900 olagliga direktavvisningar, så kallade pushbacks, och omfattande våld. Dessa är förbjudna enligt internationell lag, men trots det förekommer det systematiskt i flera EU-länder. Den nya upplagan tar vid där den föregående avslutades och visar på att trenden med våld på EU:s gränser fortsätter med oförminskad styrka.

– Det verkar som att en outtalad överenskommelse om att push-backs är okej tar allt tydligare form. Det är olagligt på pappret, men flera medlemsstater gör det trots det systematiskt och ingen gör någonting åt det. Inga överträdelseförfaranden riktas mot de här länderna, trots att de bryter mot EU-reglerna. Det kanske är den nya policyn: att detta accepteras. Det är skamligt, sa Matteo de Bellis, forskare på Amnesty International, till Syre tidigare i veckan i en intervju om EU:s nya handlingsplan för Medelhavet.

I den svarta boken finns vittnesmål om brott i flera länder både i och utanför EU. De över 3000 sidorna i den andra upplagan av boken inkluderar brott i totalt femton länder, bland annat Italien, Grekland, Ungern, Serbien, Bosnien, Kroatien, Österrike och Albanien. I fallet Kroatien finns det även videobevis på brotten.

Brotten fortsätter

Den nya utgåvan av boken dokumenterar totalt 1600 vittnesmål. Över 700 har tillkommit sedan den första utgåvan släpptes, och det totala antalet människor som har drabbats är nästan 25 000 individer. Dessa har slagits, förödmjukats eller torterats på olika sätt när de försökt ta sig in i ett europeiskt land. Hope Barker, som är analytiker på Border violence monitoring network (BVMN) och en av författarna till boken, menar att pushbacksen måste tas på allvar. Bevisen fortsätter att öka, men just nu samlar den stora högen damm medan kränkningarna tillåts fortgå.

– 2020 publicerade vi den första svarta boken, med över 900 vittnesmål, och krävde ett slut på den kultur av straffrihet som omger kränkningar av mänskliga rättigheter i Europa. Två år senare fortsätter olagliga pushbacks att ske i oförminskad utsträckning att det finns mer och mer bevis: videos av gärningsmän som begår dessa brott, och hundratals vittnesmål. I den nya, utökade och uppdaterade upplagan av svartboken publicerar vi över 1 600 vittnesmål – detta är bara toppen av ett isberg för det finns hundratusentals berättelser som vi inte har hört. Vi på BVMN kräver återigen ett slut på denna praxis, att förövare hålls ansvariga och att alla individers mänskliga rättigheter respekteras, säger hon i ett pressmeddelande.

I pressmeddelandet påpekar BVMN och EU-parlamentets vänstergrupp att EU – trots dessa allvarliga och väldokumenterade brott – fokuserar på att få på plats en ny migrationspolitik istället för att gå till botten med kränkningarna. Krav på att brotten ska utredas i flera av länderna har flera gånger kommit från såväl politiker som människorättsorganisationer, men ännu har dessa inte burit frukt. 

Läs också:

Videobevis på olagliga push-backs i Kroatien – som fortsätter neka brott

EU storsatsar på Frontex: ”Mänskliga rättigheter existerar inte vid gränsen”

EU:s ministrar i nya diskussioner om migrationen

EU:s drönare hjälper Libyen att tillfångata flyktingar till havs

Det kallas Slapp (strategic litigation against public participation), eller munkavleprocesser, när journalister och aktivister stäms på stora belopp för att sätta stopp för eller misstänkliggöra deras avslöjanden. Både den maltesiska journalisten Daphne Caruana Galizia och slovakiska journalisten Ján Kuciak jobbade med granskningar av korruption och organiserad brottslighet. Båda hade också ett flertal så kallade Slapp-stämningar emot sig när de mördades för sina avslöjanden.

Förfarandet har blivit allt vanligare enligt Coalition against Slapps in Europe (Case), ett nätverk av civilsamhällesorganisationer som ser stora hot mot demokrati och yttrandefrihet med metoden, och därför arbetar för att motverka konsekvenserna. 2022 nåddes enligt Case en kulmen i utvecklingen med 161 Slapp-stämningar.

I april samma år la EU-kommissionen fram ett förslag på hur missbruket av rättsprocesser kan hanteras, det så kallade antislapp-direktivet. Det kallas även Daphnelagen, då Caruana Galizia hade 48 stämningar mot sig när hon mördades. En av dem låg Maltas dåvarande premiärminister Joseph Muscat bakom. Och enligt tidningen Journalisten är flera av stämningarna är fortfarande aktiva, nu riktade mot dödsboet och Daphne Caruana Galizias barn. Men då det handlar om en maltesisk journalist som stämts i maltesisk domstol kommer den nya lagen sannolikt inte åt saken, eftersom den endast reglerar gränsöverskridande Slapp-stämningar.

Sveriges ordförandeskap för EU kritiserades våren 2023 för att ha vattnat ur lagförslaget. Det togs fram på uppmaning av EU-parlamentet, vars förhandlare under en nattmangling i slutet av förra veckan alltså blev överens med medlemsländernas förhandlare om hur en slutgiltig lag ska se ut.

Domstolar är ”ingen lekplats”

Enligt Timo Wölken, en tysk socialdemokrat som lett förhandlingarna från EU-parlamentets sida, stod de långt ifrån varandra från början, men lyckades nå en kompromiss till slut, rapporterar EU-portalen.

– Dessa stämningar är ett hot mot vår demokrati, sade Wölken vid en pressträff om uppgörelsen och betonade att medlemsländernas rättssystem inte ska ”användas som en lekplats för dem som försöker undvika offentlig granskning och ansvarsutkrävande”.

På andra sidan förhandlingsbordet, som representant för medlemsländerna, satt Félix Bolaños, justitieminister i Spanien.

– Våra demokratier är i fara när rika och mäktiga kan tysta kritiker i domstol bara för att de uttalar sig om frågor av allmänt intresse. Med denna nya lag försvarar EU journalister och människorättsförsvarare mot ogrundade och oegentliga domstolsförfaranden, sade han på pressträffen.

Möjliggör kompensation

Såväl journalister och medieorganisationer som aktivister, akademiker, konstnärer och forskare omfattas av uppgörelsen. I den finns regler om möjlig kompensation den som utsätts för en Slapp-stämning, i form av finansiellt, rättsligt och psykologiskt stöd.

Medlemsländerna får enligt uppgörelsen inte erkänna Slapp-domar från tredje land, så länge de inte skulle erkännas i medlemlandet i fråga. Europaportalen skriver att det är vanligt att stämningar mot journalister görs från länder där de har svagare skydd. Som exempel lyfts Monacoregistrerade affärsmannen Svante Kumlin, som stämde journalisterna Per Agerman och Annelie Östlund på finanstidningen Realtid sedan de granskat hans företag.

Med hjälp av den nya lagen ska den som utsätts för Slapp-metoden kunna be en domstol att avskriva uppenbart ogrundade stämningar. Och domstolen ska kunna ålägga den som ligger bakom att stå för samtliga rättegångskostnader, inklusive försvarets.

Daphne Caruana Galizia-stiftelsen välkomnar beskedet i ett inlägg på X, tackar initiativtagaren Vera Jourova, vice ordförande i EU-kommissionen, och skriver vidare att man tillsammans med Case-nätverket ser fram emot att analysera den slutliga direktivtexten.

Nu väntar det formella antagandet av lagen, som sedan ska införas i medlemsländerna inom två år.

Innehållet läckte ut och kritiserades redan någon vecka innan det blev officiellt, vilket Syre rapporterade på måndagen. Nu när det blivit officiellt bekräftas både besvikelser och ljuspunkter.

– Det är bra att EU-kommissionen föreslår bättre skydd under djurtransporter, men det är inte tillräckligt. Vi har krävt ett exportförbud för levande djur från EU och hårdare transportregler inom EU, säger Roger Pettersson, generalsekreterare i World animal protection Sverige i ett pressmeddelande.

Camilla Bergvall, riksordförande för Djurens rätt, beklagar att kommissionen valt att inte gå längre:

– Det är mycket olyckligt att EU-kommissionen slarvar bort den här möjligheten att åstadkomma stora förbättringar för djuren. Vi nås återkommande av skandaler om överhettade djur på Europas vägar och svältande djur på omkringdrivande fartyg – och detta engagerar EU-medborgare.

Men även Djurens rätt uppmärksammar positiva inslag. Det handlar bland annat om kortare maximalt tillåtna restider för de flesta arter, uppdaterade regler för utrymme och obligatorisk spårbarhet i realtid för alla vägtransporter. Det faktum att lagstiftningspaketet kring djurtransporter inte sköts upp, som till exempel det som gäller pälsdjursuppfödning, välkomnas också.

– Nu fortsätter vårt arbete för att Europaparlamentet och ministerrådet i den kommande lagstiftningsprocessen ska stärka dessa förslag ännu mer, säger Camilla Bergvall.

EU-kommissionen väljer att gå vidare med att utvärdera om ett förbud mot pälsdjursfarmning är nödvändigt och genomförbart. Så besvarades på torsdagen medborgarinitiativet mot pälsdjursfarmning, som ett 80-tal djurrättsorganisationer i EU står bakom.

För att kunna ta ställning vill EU-kommissionen ha vetenskapliga utlåtanden från EU:s myndighet för livsmedelssäkerhet, EFSA, och tid för ytterligare utvärdering. EU-kommissionen kommer sedan meddela om det är ”lämpligt att föreslå ett förbud efter en övergångsperiod” eller om den ska ”säkerställa välfärden för uppfödda pälsdjur” på annat sätt.

Djurens rätt drar slutsatsen att ytterligare steg tas i riktningen mot ett pälsfritt Europa, men att EU-kommissionens svar inte står i paritet till det EU-medborgare höjt sina röster för. På tio månader samlade medborgarinitiativet Fur free Europe drygt en och en halv miljon namnunderskrifter.

– Det är bra att EU-kommissionen nu påbörjar sitt arbete med ett förbud mot pälsdjursfarmning, som så många medborgare efterfrågar. Men det är synd att de drar ut på tiden i onödan. Det finns redan en mängd bevis för att ett värdigt djurskydd inte går att tillgodose på pälsdjursfarmer, säger Camilla Bergvall, riksordförande för Djurens rätt.

Viktigt med öppen och opartisk process

I väntan på EFSA:s vetenskapliga utlåtanden utlovar EU-kommissionen flera åtgärder utifrån en strategi som ”erkänner att människors, djurs och miljöns hälsa är oupplösligt sammankopplade”. Bland annat kommer EU-kommissionen se över EU:s textilmärkning och överväga att inkludera mink på EU:s lista av invasiva arter.

Kommissionen kommer också besöka pälsdjursfarmer där i huvudsak vilda djur, som minkar, rävar och mårdhundar hålls i små burar. Djurens rätt framhåller att djuren ”hindras från att uppvisa naturligt beteende för att sedan dödas enbart på grund av värdet av deras päls”, och att argumenten mot pälsdjursfarmning går bortom djurskydd. Detta då farmerna även utgör en risk för nya pandemier, och är ”en av de mest förorenande industrierna” genom användningen av giftiga kemikalier.

– Nu är det av yttersta vikt att processen för det vetenskapliga yttrandet är öppen och opartisk samt inbegriper samråd med intressenter över hela linjen, för att undvika överrepresentation av industrin i jämförelse med oberoende forskare och icke-statliga organisationer, betonar Camilla Bergvall.