Att ”Black book of push-backs” ges ut igen kan bara ses som ett misslyckande från EU:s sida. I åratal har det brutala våldet på EU:s gränser uppmärksammats av människorättsorganisationer, gräsrötter och olika politiker. I nästan lika många år har EU-kommissionen sagt att de tar rapporterna på stort allvar och att de måste upphöra. Men den nya utgåvan av boken visar att detta hittills bara har varit tomma ord.

Första upplagan av boken lämnades över till EU:s migrationskommissionär Ylva Johansson av den svenska EU-parlamentarikern Malin Björk (V) och Miguel Urbán från det spanska vänsterpartiet Podemos i december 2020. Den dokumenterade över 900 olagliga direktavvisningar, så kallade pushbacks, och omfattande våld. Dessa är förbjudna enligt internationell lag, men trots det förekommer det systematiskt i flera EU-länder. Den nya upplagan tar vid där den föregående avslutades och visar på att trenden med våld på EU:s gränser fortsätter med oförminskad styrka.

– Det verkar som att en outtalad överenskommelse om att push-backs är okej tar allt tydligare form. Det är olagligt på pappret, men flera medlemsstater gör det trots det systematiskt och ingen gör någonting åt det. Inga överträdelseförfaranden riktas mot de här länderna, trots att de bryter mot EU-reglerna. Det kanske är den nya policyn: att detta accepteras. Det är skamligt, sa Matteo de Bellis, forskare på Amnesty International, till Syre tidigare i veckan i en intervju om EU:s nya handlingsplan för Medelhavet.

I den svarta boken finns vittnesmål om brott i flera länder både i och utanför EU. De över 3000 sidorna i den andra upplagan av boken inkluderar brott i totalt femton länder, bland annat Italien, Grekland, Ungern, Serbien, Bosnien, Kroatien, Österrike och Albanien. I fallet Kroatien finns det även videobevis på brotten.

Brotten fortsätter

Den nya utgåvan av boken dokumenterar totalt 1600 vittnesmål. Över 700 har tillkommit sedan den första utgåvan släpptes, och det totala antalet människor som har drabbats är nästan 25 000 individer. Dessa har slagits, förödmjukats eller torterats på olika sätt när de försökt ta sig in i ett europeiskt land. Hope Barker, som är analytiker på Border violence monitoring network (BVMN) och en av författarna till boken, menar att pushbacksen måste tas på allvar. Bevisen fortsätter att öka, men just nu samlar den stora högen damm medan kränkningarna tillåts fortgå.

– 2020 publicerade vi den första svarta boken, med över 900 vittnesmål, och krävde ett slut på den kultur av straffrihet som omger kränkningar av mänskliga rättigheter i Europa. Två år senare fortsätter olagliga pushbacks att ske i oförminskad utsträckning att det finns mer och mer bevis: videos av gärningsmän som begår dessa brott, och hundratals vittnesmål. I den nya, utökade och uppdaterade upplagan av svartboken publicerar vi över 1 600 vittnesmål – detta är bara toppen av ett isberg för det finns hundratusentals berättelser som vi inte har hört. Vi på BVMN kräver återigen ett slut på denna praxis, att förövare hålls ansvariga och att alla individers mänskliga rättigheter respekteras, säger hon i ett pressmeddelande.

I pressmeddelandet påpekar BVMN och EU-parlamentets vänstergrupp att EU – trots dessa allvarliga och väldokumenterade brott – fokuserar på att få på plats en ny migrationspolitik istället för att gå till botten med kränkningarna. Krav på att brotten ska utredas i flera av länderna har flera gånger kommit från såväl politiker som människorättsorganisationer, men ännu har dessa inte burit frukt. 

Läs också:

Videobevis på olagliga push-backs i Kroatien – som fortsätter neka brott

EU storsatsar på Frontex: ”Mänskliga rättigheter existerar inte vid gränsen”

EU:s ministrar i nya diskussioner om migrationen

EU:s drönare hjälper Libyen att tillfångata flyktingar till havs