Ofta framställs lösningarna på klimat- och naturkrisen med rungande utfästelser. Särskilt under stora miljötoppmöten, så som Internationella naturvårdsunionens (IUCN) kongress som just nu pågår i Marseille. Men verkligheten är sällan så enkel, skriver Syres miljö- och klimatreporter i en analys.
Alla letar efter en silverkula, en kula som i ett slag kan lösa två av våra mest brinnande ödesfrågor. Klimatkrisen och den historiskt snabba förlusten av biologisk mångfald. Ofta framställs ett skarpt förslag om att skydda trettio procent av världens land och hav som en sådan silverkula, tillsammans med så kallade naturbaserade klimatlösningar. Att man låter en stärkt natur hjälpa oss att stabilisera klimatet, samtidigt som den biologiska mångfalden kan få en välbehövligt boost. Båda idéerna lyfts i de internationella förhandlingar som nu pågår inom ramen för Klimatkonventionen och Konventionen om biologisk mångfald.
Just nu pågår Internationella naturvårdsunionens (IUCN) kongress i Marseille, som samlar tusentals representanter från civilsamhället, ursprungsbefolkningar, regeringar och universitet. Det vill säga de som sedan ska genomföra de stora globala avtal som ska rädda miljön och klimatet.
”Vårt gemensamma mål är att sätta naturen högst upp bland de internationella prioriteringarna. Våra öden är i allt väsentligt sammanlänkade, planeten, klimatet. naturen och mänskliga samhällen” skrev värdlandets president Emmanuel Macron inför IUCN-mötet.
Men som det så ofta heter, djävulen sitter i detaljerna. Vad de globala avtalen tillslut resulterar i kommer få stor betydelse för hur det kommer att gå i kampen mot att dämpa klimatkrisen och att rädda den biologiska mångfalden.
Läs mer: Så kan naturen hjälpa eller stjälpa i klimatarbetet
Urfolk brukar ofta den mark som har de högsta naturvärdena med störst potential att dämpa klimatkrisen. Ändå har urfolk gång på gång stängts ute från naturvården och historien är full av exempel där rena övergrepp och tvångsförflyttningar skett i naturens namn.
Samtidigt framhålls de ofta som naturens bästa beskyddare. Men bara några få procent av de marker som urfolk brukat i årtusenden har de själva full rådighet över. Sverige är inget undantag.
Nu höjs röster för att sätta urfolken i centrum för lösningarna på vår tids stora kriser. Men i det utkast på nytt ”Parisavtal” för den biologiska mångfalden som nu förhandlas, saknas ett tydligt ”rättighetsfokus”, enligt FN:s rapportör för mänskliga rättigheter och miljö.
En rapport som säkert kommer diskuteras när Internationella naturvårdsunions kongress samlas i Marseille med start i fredags. I unionen ingår många av de stater och naturvårdsinstitutioner som så småningom ska omsätta det nya avtalet för biologisk mångfald till verklighet. Men det finns de som går längre i sin kritik av dagens naturvård, än att det saknas ett rättighetsfokus. Det stod klart i samband med att den alternativa konferensen Our land, our future, gick av stapeln – också den i Marseille.
Flera av talarna ansåg att systemet var riggat. Att mer naturreservat och nationalparker kommer att leda till ”det största markrofferiet i historien” och ofta bygger på en västerländsk idé om ”en vit man i djungeln med djur men utan människor”. Samtidigt som världens länder undviker att prata om drivkrafterna till förlusten av biologisk mångfald, så som vår konsumtion.
”Då är en lösning som att skydda 30 procent av land och hav bara ett sätt att behandla symptomen, inte roten till problemet”, sa en av talarna.
Läs mer: FN:s varning: Avtal om biologisk mångfald kan bidra till övergrepp
Läs mer: Samer välkomnar förnyat fokus på urfolkens betydelse för den biologisk mångfalden
Läs mer: WWF vill se halverat fotavtryck från konsumtion och produktion
