Kraftigt försenat fortsätter nu förhandlingarna om ett globalt avtal för den biologiska mångfalden. I ett inspel till förhandlingarna, kräver nu Världsnaturfonden (WWF) att det sätts mål för att halvera vårt fotavtryck från produktion och konsumtion till 2030. ”Vi måste hantera de drivkrafter som finns bakom förlusten av biologisk mångfald”, säger Åsa Ranung, senior rådgivare på miljöorganisationen.
När Parisavtalet slöts i Paris 2015, gav det hopp om att stoppa uppvärmningen av planeten. Men ett avtal med samma ambition och vilja saknas för att hejda förlusten av den biologiska mångfalden. I höst kan det bli ändringar på det, då ett nytt avtal inom ramen för Konventionen om biologisk mångfald (CBD) ska slutas.
Som Syre tidigare rapporterat är det kraftigt försenat och det föregående avtalet gick ut 2020.
– Det är frustrerande, sa då Torbjörn Ebenhard, en av Sveriges förhandlare.
Med som observatörer i förhandlingarna sitter en rad organisationer, däribland WWF som nu går ut med ett inspel inför att världsledarna ska träffas för ett förberedande möte i Colombia i sommar.
– Man måste ta chansen att få till ett kraftfullt avtal i dignitet med klimatavtalet, där känner vi att världens länder måste höja ambitionen, säger Åsa Ranung.
Under hösten 2020 skrev Sveriges regering tillsammans med över 80 andra länder under ”Leaders Pledge for Nature”, där de åtog sig att vända den negativa utvecklingen för den biologiska mångfalden till 2030. Men för att det inte ska stanna vid tomma ord, behöver länderna handskas med de drivkrafter som ligger bakom förlusten av biologisk mångfald, enligt WWF som vill se skarpa mål om att halvera fotavtrycket från vår samlade produktion och konsumtion till 2030.
– Vi vill se specifika mål för sektorer med stor påverkan på den biologiska mångfalden, så som fisket, jordbruket, gruvnäringen och infrastrukturen, säger Åsa Ranung och fortsätter:
– Om vi ska stoppa förlusten av biologisk mångfald och vända kurvan, då måste alla sektorer i samhället aktivt bidra till att genomföra den omställning som krävs, säger hon.
Vill se liknande mekanismer som i Parisavtalet
En annan knäckfråga för att säkerställa att avtalet inte blir en papperstiger, är att det skrivs in mekanismer som innebär att länderna återkommande behöver följa upp sina åtgärder och höja insatserna om de inte ligger i linje med avtalet, enligt Åsa Ranung. Inte olikt Parisavtalet.
– För att det ska bli verkstad måste man också säkerställa att det ges tillräckligt med resurser och ökat stöd till utvecklingsländer för att genomföra avtalet, säger hon.
WWF är inte heller nöjda med Sveriges roll under förhandlingarna. Sverige har varit allt för tyst i debatten och har inte anslutit sig till den koalition av länder som säger sig arbeta för en kraftig ambitionshöjning i förhandlingarna, tycker Åsa Ranung.
– Sverige behöver höja rösten och bli en pådrivande röst internationellt, säger hon.
