Det är en mödosam resa som några av Europas mest ikoniska sjöfåglar företar sig när de tillryggalägger hundratals mil för att nå ett ogästvänligt område i Nordostatlanten. Men resan är mödan värd. Där, nordväst om den portugisiska ögruppen Azorerna, myllrar havet av liv. Vatten från tropiska Atlanten blandas med kallt vatten från Arktiska havet och de norra delarna av Atlanten, vilket gör det särskilt gynnsamt för alltifrån makrillhajar och blåvalar till delfiner och havslädersköldpaddor. Men även sjöfåglar från Sverige dyker ned i fiskstimmen. Och det är sjöfåglarna som spelar en central roll när ministrar från 15 länder äter middag i Lissabon i dag och möts för att fatta avgörande beslut för det marina livet i Atlanten imorgon.

Orsaken till sammankomsten är Oslo-Pariskonventionens (Ospar) årsmöte, vars organisation syftar till att skydda miljön i Nordostatlanten. Sedan tidigare är man överens om att skydda tio procent av havet som ingår inom konventionens område – en målsättning som kan höjas till trettio procent på fredag. På bordet ligger också, för första gången, det skarpa förslag (Naces Mpa) som ska göra sjöfåglarnas viktiga jaktområde utanför Azorerna till ett 595 196 kvadratkilometer stort havsreservat, det vill säga motsvarande Sveriges, Danmarks och Islands sammanslagna territorium.

– Det första förslaget kom 2016 och har sedan diskuterats fram och tillbaka under många år, säger Richard Emmerson, utredare på Havs- och vattenmyndigheten, som är rådgivande expertmyndighet under förhandlingarna.

"Läget förändras snabbt"

Förslaget att skydda det unika havsområdet lades först fram av miljöorganisationen Birdlife som kallade det Atlantens ”Amazonas”. Det fick stöd av Sverige, Tyskland och Frankrike som sedan dess varit drivande i att havsreservatet ska bli verklighet. För lika viktigt som området är för sjöfåglarna, lika sårbara är de för fartygstrafik och det industriella fisket. Men också – hävdar flera länder – marin djuphavsgruvdrift.

– Läget förändras snabbt och det är viktigt att bedöma effekterna av nya verksamheter på miljön, säger Richard Emmerson.

Att leta efter värdefulla batterimetaller på havets botten kan framstå som science fiction. Men industrin ligger i startgroparna och djuphavsberg som finns på delar av havsbotten i det aktuella området är högintressanta. Nyligen utlöste önationen Nauro en mekanism inom FN:organet International Seabed Authority (ISA), som innebär att man inom två år måste ha färdigställt de regler som ska göra utvinningen av metaller på havsbotten möjlig. Tekniken har redan börjat testas och det största företaget, The Metals company, värderas till flera miljarder dollar. Samtidigt finns det ett växande motstånd mot att mänskligheten planerar att öppna ännu en gräns för vad som kan exploateras i naturen.

– Innan vi utvidgar vårt mänskliga fotavtryck till ett ekosystem som vi fortfarande vet mycket lite om behöver vi utvärdera och öka vår kunskap baserat på vetenskapliga fakta, skrev Eva Bennis, chef för hållbara inköp inom Volvos inköpsorganisation nyligen i ett uttalande till Syre, i samband med att företaget, tillsammans med BMW, Samsung och Google, tillkännagav att de inte tänker köpa metaller utvunna från havsbotten.

Ännu oklart om havsbotten ska inkluderas

Men frågan om havsbotten ska skyddas i det marina havsreservatet utanför Azorerna delar medlemsländerna i Ospar. När förhandlingarna nu gått in på upploppet rådde det ännu på onsdagen oenighet om även havsbotten ska inkluderas i det förslag till nytt marint skyddat område som kommer läggas fram på fredag. En farhåga som forskare pekat på är att en potentiell framtida gruvdrift skulle kunna påverka sjöfåglarna negativt, då bottensediment kan rivas upp och grumla vattnet. Det skulle både försvåra fåglarnas jakt men också kunna påverka ekosystemet som helhet. Även anläggningar vid ytan som behövs för marin gruvdrift skulle påverka fåglarna negativt, inte minst nattetid, varnar forskarna.

Men i artiklar i vetenskapliga tidskrifter som publicerats om förhandlingarna, framkommer att de länder som motsatt sig att inkludera havsbotten pekat på att den direkta kopplingen mellan sjöfåglar och havsbotten inte är helt vetenskapligt belagd.

Sedan tidigare finns det sex andra skyddade marina områden i Nordostatlanten. Det område (Naces Mpa) som är uppe för beslut på fredag, är ett av de absolut största i Atlanten.

Läs mer:

Oklart hur livet i havet påverkas inför marin gruvboom

Volvo stödjer ett tillfälligt förbud mot djuphavsgruvdrift

Ödesår för planetens sista vildmark

Årets november blev den varmaste som hittills har uppmätts i världen, med en medeltemperatur på 14,22 grader. Det är 0,85 grader varmare än det globala snittet för november under perioden 1991-2020 och 0,32 grader varmare än den senaste toppnoteringen för månaden 2020, enligt EU:s klimattjänst Copernicus.

”De extraordinära globala novembertemperaturerna” gör ”2023 till det varmaste året i historien”, konstaterar Samantha Burgess, biträdande chef på Copernicus, i ett pressmeddelande.

Trots att världen under detta år sett extremväder såsom bränder, torka, översvämningar, värmerekord och extremvarma hav så har världens ledare inte agerat tillräckligt starkt för att få ner utsläppen av växthusgaser och därmed prognoserna över den förväntade temperaturhöjningen till slutet av århundradet. 

Istället visar en sammanställning av drygt 40 länders klimatplaner att vi med den nuvarande politiken är på väg mot en uppvärmning på omkring 2,7 grader mot slutet av århundradet (2,2-3,4 grader). Siffrorna är en uppdaterad analys från Climate action tracker, ett samarbete mellan de två oberoende forskningsinstituten Climate analytics och Newclimate institute. 

– Man skulle kunna tro att de extrema händelserna runt om i världen skulle sätta igång åtgärder, men regeringar verkar omedvetna och tror på något sätt att man kan trampa vatten och på så sätt hantera floden av effekter, säger Claire Stockwell, policyanalytiker på Climate analytics och huvudförfattare till rapporten, i ett pressmeddelande. 

– Detta är det kritiska decenniet för åtgärder: vi behöver regeringar som steppar upp och förbättrar sina 2030-mål, samtidigt som de arbetar med nästa omgång mål, senast i februari 2025, fortsätter hon. 

En del av Parisavtalet innebär att länderna vart femte år ska uppdatera sina nationellt uppsatta klimatmål, NDC:er, och därmed öka takten på utsläppsminskningarna. 

Men det går trögt. Om man bara räknar med de mål som världens länder satt i sina NDC:er skulle världen värmas upp med omkring 2,5 grader (2,0-3,0) till år 2100. Det är 0,1 grad högre än förra årets uträkningar. En av förklaringarna bakom detta uppger Climate action tracker vara Indonesien, vars växande kolkraftsflotta fick utsläppen att skjuta i höjden med 21 procent förra året.

– Vi hör orden ”unabated” (ung. orenade, ej infångade, reds anm.) i dessa klimatförhandlingar, men regeringar måste sluta försöka anta falska lösningar som kolavskiljning och lagring med fossila bränslen – det här är helt enkelt den fossila bränsleindustrin som försöker förlänga sitt liv när när den behöver acceptera verkligheten, att fossila bränslen fasas ut, säger forskaren Niklas Höhne från Newclimate institute i pressmeddelandet. 

På en pressträff kritiserade Centerns partiledare Muharrem Demirok och EU-parlamentarikern Emma Wiesner regeringens klimatpolitik.

– Regeringen åker helt tomhänt till Dubai, säger han.

– Det enda svaret man kommer presentera är mer kärnkraft.

Wiesner lyfter två krav på regeringen i samband med FN:s klimattoppmöte i Dubai.

Det ena är att Sverige ska bidra med 50 miljoner dollar till ”loss and damage”-fonden, en internationell fond som ska hjälpa fattiga länder att ta hand om skador som uppstår på grund av klimatförändringar, till exempel översvämningar.

Enligt Wiesner är fonden viktig för fattiga länder och erbjudanden om att bidra till fonden kan därför underlätta förhandlingarna i Dubai.

Det andra kravet är att regeringen tydligt gör klart att Sverige ställer sig bakom att sätta stopp för subventioner till fossila bränslen i hela EU senast 2025.

På pressträffen lyfte C även klimatåtgärder på hemmaplan i Sverige. Partiet vill att statliga myndigheter får i uppdrag att inventera sina tak för att se var det är lämpligt att sätta upp solceller.

Enligt Demirok har Sveriges offentliga tak en stor potential för att leverera solenergi.