Havet har betraktats som planetens sista vildmark. Men det är på väg att bli historia, visar en ny studie. Nu står det och väger, om människan ska begå samma misstag som på land – eller inte.
– 2020 kommer att bli ett avgörande år för haven, säger studiens huvudförfattare Jean-Baptiste Jouffray, hållbarhetsforskare vid Stockholms universitet.
Han har precis fått se sin och kollegornas forskning publiceras i den vetenskapliga tidskriften One Earth. Resultaten ger en bild av hur människan börjat påverka världshavet i en rasande fart. Jean-Baptiste Jouffray, kallar det en blå acceleration.
– Vi har gått igenom 100-talet studier i ett dussintal stora databaser och tittat på trender över tid, ökningen har framförallt skett de senaste 20 åren, säger han.
Orsaken till att just millennieskiftet ses som en vändpunkt har flera orsaker, tror Jean-Baptiste Jouffray.
Klimatförändringarna har blivit alltmer kännbara. En annan är att de teknologiska framstegen har gjort havets rikedomar mer tillgängliga. Ytterligare orsaker är att de landbaserade resurserna håller på att sina, samtidigt som världsbefolkningen ökar.
– Sedan har vi ökad konsumtion och geopolitiska orsaker, men det är så klart en kombination, säger Jean-Baptiste Jouffray.
Människans anspråk på havet tar sig en mängd uttryck. Det sker genom alltifrån fiskeflottor till marin godstransport som vuxit exponentiellt, det vill säga med en oavbruten och stadig ökning. Men också med en rad nyare fenomen.
– Nutraceuticalprodukter, säger Jean-Baptiste Jouffray för att ge ett exempel.
Hajar du till är du inte ensam. Ordet är en sammanslagning av nutrition och farmaceutisk och syftar på en växande industri som gör medicin och kosttillskott av havets resurser.
Näringen, där bland annat Omega 3-produkter ingår, beräknas vara värd 385 miljarder amerikanska dollar.
– Brine, b- r-i-n-e, säger Jean-Baptiste Jouffray och stavar namnet på ett annat fenomen som blivit ett växande miljöhot på många håll i världen.
Det handlar om en extremt salt sörja som kan vara förödande för lokala marina ekosystem. Produkten är en restprodukt från anläggningar som gör saltvatten till sött. Idag finns det runt 16 000 runt om i världen och antalet ökar i takt med att sötvattenbrist blivit ett allt större problem, berättar Jean-Baptiste Jouffray.
Ännu ett exempel är djuphavsgruvdrift, som Syre berättat om tidigare. Förhandlingarna om hur det ska tillåtas på internationellt vatten är i slutskedet. Men redan i dag kan länder påbörja prospektering i sina egna ekonomiska zoner, där länderna själva har bestämmanderätt över naturtillgångarna.
Läs mer: Jakten på djuphavens El dorado har börjat
I normala fall rör det sig om 200 nautiska mil från kusten. Men Förenta nationernas havsrättskonvention, UNCLOS, medger undantag, berättar Jean-Baptiste Jouffray. Om ett land kan bevisa att dess kontinentalsockel sträcker sig bortom de 200 milen har de även rätt att bestämma över den delen av sjöbotten, vilket då kallas ”den utökade kontinentalsockeln”.
Något som kommit att öppna fältet för fler anspråk på havet och de ovärderliga mineraltillgångar som gömmer sig på botten. Också det en del av den ”blå accelerationen”, förklarar Jean-Baptiste Jouffray.
– När Ryssland satte en flagga under Nordpolen (2007, red anm) var det inte bara ett PR-trick, säger han.
Landet har ansökt hos FN om att en stor del av havsbotten under Arktis ska betraktas som deras ”utökade kontinentalsockel”. En bedrift Australien lyckats med på andra sidan planeten, tack vara två små avlägsna öar, sydöst om Sydafrika. Inte att betrakta som mer än ett par klippor, säger Jean-Baptiste Jouffray.
– Genom dem har Australien kunnat säkra 2,5 miljoner kvadratkilometer av havsbotten, berättar han.
Sammanlagt har 83 länder ansökt eller fått godkänt om att utöka vad som ska betraktas som deras kontinentalsockel, en yta som tillsammans motsvarar två Ryssland, berättar Jean-Baptiste Jouffray.
– Internationell sjöbotten ses som mänsklighetens gemensamma arv men det krymper, säger han.
Alla anspråk på havet har betydelse för de som lever i det. Men också för allt levande på land. Både om länder beslutar sig för att skydda eller exploatera en tillgång. Samtidigt finns en ökad medvetenhet om sambanden, inte minst i klimatsamanhang.
Läs mer: Blå Cop ska få länder att skydda haven för att läka klimatet
– Havet är ett livsuppehållande system. Om det dör, dör vi, konstaterar Jean-Baptiste Jouffray krasst.
År 2020 väntas bli ett ödesår för världshavet. Då väntas FN fastställa lagar och regler som kommer att påverka haven för många år framöver. De sista förhandlingsrundorna för marin gruvexploatering på internationellt vatten är planerad till i år. Samma gäller för det avtal om marin biologisk mångfald (BBNJ), som beskrivits som en miljöbalk för internationellt vatten.
– Även den sociala biten som kommer att avgöras. Det är extremt dyrt att utvinna resurser från havsbotten, något endast de rikaste länderna och företagen mäktar med. Samtidigt anses det vara vårt gemensamma arv, som alla ska gynnas av och kompenseras för. Hur det ska gå till är det många som frågar sig, säger Jean-Baptiste Jouffray.
Därutöver är en stor FN:s havskonferens inplanerade i Lissabon i juni, senast det skedde var 2017, då bland annat näringslivet gjorde en rad åtaganden.
– Privata företag kan spela en stor roll men det finns också risker, att de gör det som är bekvämt att göra snarare än det som behöver göras. Samtidigt tror jag att det är ett misstag att ignorera den privata sektorns betydelse, säger Jean-Baptiste Jouffray.
Även COP 26 som hålls i Glasgow i år väntas få avgörande betydelse för havens framtid. Parisavtalets parter ska uppdatera sina klimatplaner, där restaureringen och bevarandet av marina ekosystem spås spela en stor roll för att minska koldioxidhalten i atmosfären. Samtidigt är behovet av att kapa växthusutsläppen helt avgörande för att hejda ökad havs-försurning och fler marina värmeböljor, som har förödande följder på ekosystemen.
Möjligheterna till trots, Jean-Baptiste Jouffray befarar att många förhoppningar kan komma att grusas.
– Det är mycket som tyder på att vi är på väg att upprepa samma misstag som vi har gjort på land. Det finns en mentalitet som går ut på att vi är på frontlinjen av en okänd resurs som ska exploateras.
Men Jean-Baptiste Jouffray vill vara hoppfull.
– Det har aldrig funnits ett sådant här intresse kring havet samtidigt som det finns kunskap om behovet av ett hållbart nyttjande. Vi har möjlighet att bestämma spelets regler det här året, det är upp till oss att vara modiga.
