Radar · Analys

Skiftet i debatten: Jobb, jobb, jobb

Moderaternas ekonomisk-politiska talesperson Elisabeth Svantesson och partiledaren Ulf Kristersson på väg till onsdagens pressträff där de pratade om hur de anser att långtidsarbetslösheten kan halveras.

Arbetslösheten stiger – och allt fler får vänta länge på ett jobb att gå till. Därmed skiftar också den politiska debatten fokus: Jobb, jobb, jobb, ekar nu åter från både höger och vänster. Men lösningarna skiljer sig åt.

I mars hade 182 000 svenskar varit arbetslösa i minst ett år. Innan året är slut kommer antalet passera 200 000, spår arbetsförmedlingen. Det här märks i den politiska debatten. När partierna nu lagt sina förslag till vårbudget på bordet har den politiska debatten åter blivit en tävlan om vem som får flest att jobba.

Moderaterna – morot, piska och minskad invandring

I Moderaternas svar på regeringens vårbudget är ett av huvudnumren en morot till långtidsarbetslösa: Den som lyckas få ett jobb får sin skatt sänkt och får behålla 10 procent mer av inkomsten under ett och ett halvt år. Den tilltänkta regeringspartnern Kristdemokraterna hakar på med ett liknande förslag.

Piskor finns det också i moderaternas vårbudget, som förslaget om ett bidragstak. Utbetalningar av barnbidrag och andra bidrag ska spärras om de sammanlagt överstiger 75 procent av vad en lön skulle kunna vara.

Sammantaget är tanken att öka drivkrafterna för att jobba, som det heter med partiets språkbruk. Eller enklare uttryckt: Den som har jobb ska få mer pengar och den som inte har jobb ska få mindre än i dag. Då ska fler anstränga sig mer för att få ett jobb, är tanken. Klassisk moderat politik som känns igen från Fredrik Reinfeldt-eran. Innan den så kallade flyktingkrisen 2015.

Vän av ordning undrar kanske just om inte alla debatter efter 2015 alltid kokar ner till frågor om invandring? Kanske. Moderaterna fortsätter i alla fall att hamra in budskapet att invandringen måste minska. Partiet tar fasta på att utlandsfödda står för två tredjedelar av de långtidsarbetslösa. Moderaterna menar att en förutsättning för att pressa tillbaka arbetslösheten är en restriktiv migrationspolitik. Trots att antalet flyktingar som fick uppehållstillstånd i Sverige ifjol var det lägsta sedan 2008.

Socialdemokraterna – från skolbänken till jobb

För Socialdemokraterna innebär debatten om arbetslöshet visserligen kritik från oppositionen. Men också en möjlighet att få prata om saker där man har högre förtroende hos väljarna än när det gäller invandring och brottslighet som dominerat de senaste åren.

Det socialdemokratiska svaret på arbetslösheten stavas till stor del utbildning. Fler platser på såväl högskolornas sommarkurser som på yrkesutbildningar och folkhögskolor var en av de större satsningarna i vårbudgeten.

När debatten handlar om arbetslöshet talar regeringspartnern Miljöpartiet helst om klimatinvesteringar. Vindkraftverk och elektrifiering ska ge ”gröna jobb”. Problemet är bara att i vårbudgeten finns i princip inga nya klimatsatsningar, trots att det klimatpolitiska rådet nyligen dömt ut regeringens klimatpolitik som otillräcklig.

Inte heller Liberalerna och Centerpartiet gjorde särskilt ideologiska avtryck i vårbudgeten, även om de gärna tar åt sig äran av förlängda krisstöd till företagarna. När höstbudgeten förhandlas fram efter sommaren är det ingen vild gissning företagens villkor åter står i fokus för de borgerliga januaripartierna. Det är här jobben kan växa fram, anser de.

Vänsterpartiet – mindre fördelning, mera tillväxt

Vänsterpartiet håller lite i skymundan på att lägga om sin ekonomiska politik. När Nooshi Dadgostar tillträdde i höstas, talade hon i Syre om att det behövs ”grön tillväxt”. Vänsterpartister med ena benet i den tillväxtkritiska delen av miljörörelsen satte kaffet i halsen och sedan dess tycks partiledaren ha undvikit just det uttrycket. Men i sak håller Dadgostar fast vid sin linje: Vänsterpartiet ska ägna mer kraft åt det som de anser skapar resurser och jobb och – underförstått – mindre åt fördelningen av resurserna.

I och med vårbudgeten börjar den nya linjen så smått konkretiseras. Det är ingen revolution det handlar om, vänsterväljarna lär känna igen sig i satsningar på sjukvård och äldreomsorg. Men en ny tonvikt kan skönjas, där mycket handlar om att stora investeringar – inte minst i klimatomställning – ska sätta människor i arbete.

Sverigedemokraterna – vill hellre prata om annat (gissa vad!)

Sverigedemokraterna då? De är knappast intresserade av något skifte i samhällsdebatten. De har rimligen varit rätt nöjda med att SVT:s Agenda vigt var och varannan söndagskväll de senaste åren till invandring och brott. Följaktligen tar de i från tårna med nya förslag om hur man ska klämma åt invandrare, som veckans utspel om att den som inte har medborgarskap i princip ska stängas ute från hela trygghetssystemet. Jobbpolitiken lämnar SD mer eller mindre åt Moderaterna att sköta.