Klimatkatastroferna som väntar världens önationer är av bibliska proportioner. Hela samhällen väntas hamna under vatten. Under klimatförhandlingarna kan det också beskrivas som en kamp mellan David och Goliat. En första sten slungades iväg redan under andra dagen på Cop26 i Glasgow.
I samband med klimattoppmötet Cop26 drog igång på måndagen kallade premiärministrarna från de båda önationerna Tuvalu och Antigua och Barbuda till presskonferens. De presenterade vad de beskrev som ett nytt redskap för att hindra världens stora utsläppare från att låta havet sluka deras hem. En kommission ska undersöka hur internationell lag kan användas för att tvinga fram större utsläppsminskningar. Men också säkerställa att de nationer som är särskilt sårbara för klimatkatastrofer kompenseras.
– Efter att ha sett de åtaganden som har gjorts är vi övertygade om att det är osannolikt att vi kommer att nå 1,5-gradersmålet. Som en följd av det kan vi vänta oss mer skador och förluster i Karibien, Stilla havet och Indiska oceanen, sa Gaston Browne, premiärminister på Antigua och Barbuda.
Att sårbara nationer ska kompenseras för skador och förluster är inskrivet genom den så kallade Warszawamekanismen, som är en del av Klimatkonventionen. Men hur det ska realiseras delar utvecklingsländer och de länderna som ska stå för pengarna.
– Där finns olika uppfattningar. Givarländerna som kollektiv anser inte att det tillför något att det kommer i olika poster, utan att det är viktigare att det finns finansiering och det kom vi överens om redan under Riomötet 1992 (då Klimatkonventionen klubbades). Men då sades inget om att det skulle delas upp i olika poster, säger miljö- och klimatminister Per Bolund till Syre, i en intervju, dagarna före Cop26.
Det finansieringslöfte som världens rika länder utlovat, 100 miljarder dollar per år fram till 2025, har ännu inte infriats. Men enligt den senaste prognosen uppnås det 2023 – och efter det ser det ut att överträffas. Något som Per Bolund tror kan få flera utvecklingsländer att vilja höja sin ambition.
– Jag tror att man med fog kan säga att det ser mer lovande ut än vad det gjort med alla toppmöten som varit sedan Paris, inte minst för att vi kan börja checka av på klimatfinansieringen, som varit ett grus i maskineriet hela vägen.
Om pengarna fungerar som det smörjmedel i förhandlingarna som Per Bolund hoppas på kommer visa sig de närmsta veckorna. Men klart är att utvecklingsländerna begär mer. Och att de inte tänker överge frågan om att även skador och förluster ska ersättas. Det med argumentet att de inte hinner anpassa sina samhällen till klimatkrisens följder, utan behöver ersättas ekonomiskt för de skador som sker här och nu. Annars hotas de att dras ned i en ökad skuldsättning, som ytterligare kan försvåra arbetet med anpassa sina samhällen.
Representanter för sårbara önationer har inför förhandlingarna sagt att man tänker kräva att ”skador och förluster” inkluderas i det finansieringsmål som gäller tiden efter 2025 och som ska börja diskuteras under Cop26. Men tidigare har man alltså inte lyckats få igenom sina krav. Men att man nu vill undersöka om det går att tvinga fram ekonomisk ersättning juridiskt, ska ses som ett komplement till de andra ansträngningarna för att få igenom sina krav, berättar Gaston Browne på presskonferensen.
– För att uppnå klimaträttvisa måste vi kämpa på flera fronter. Det här är ett av de senaste initiativen, säger han.
Exakt hur man kommer gå tillväga är inte bestämt. Förhoppningen är att samla alla mindre önationer i världen och möjligen undersöka om man kan ta hjälp av den Internationella havsrättsdomstolen, som ett sätt att ställa världens klimatbovar till svars. Det på grund av staternas skyldighet (enligt havskonventionen) att skydda den marina miljön. Men också på grund av havets centrala roll i uppvärmningen och för önationernas överlevnad. Till sin hjälp har man professor Payam Akhavan från Torontos universitet, som också är medlem i den internationella skiljedomstolen Haagtribunalen.
– Man kan säga att små önationer är kanariefågeln i kolgruvan. De vet bättre än någon annan vad som väntar mänskligheten om det inte tas drastiska steg mot att reducera utsläppen av växthusgaser, säger han under presskonferensen, och fortsätter:
– Redan under det första året när när man studerar internationell lag lär man sig att stater inte ska skada andra stater.
Läs mer:
Karin Lexén inför Cop26: ”Akut läge – men det finns hopp”
Stormakter stångas inför Cop 26 – nu måste de komma överens
Sverige vill köpa utsläpp för hundratals miljoner kronor – skriver avtal med Ghana på Cop26
Ländernas uppdaterade löften inför Cop26 långt ifrån tillräckliga
Syre förklarar klimatfinansiering
