Stormakter stångas inför Cop 26 – nu måste de komma överens

När Cop26 öppnar på söndag är det med ett års försening till följd av pandemin. När världens länder senast möttes för klimattoppmöte i Madrid 2019 beskrevs det av många som ett fiasko. Länderna misslyckades med att komma överens om den så kallade regelboken som ska styra hur Parisavtalet ska efterlevas i praktiken och svåra knäckfrågor lämnades till Glasgowmötet. Att FN:s klimatpanel IPCC sedan dess lämnat en alarmerande rapport om tillståndet för klimatet bidrar ytterligare till att det nu finns en tydlig förväntan på delegaterna: Kom överens.

– Regelboken måste komma på plats. Det finns ett stort tryck på förhandlarna att komma fram till en kompromiss som inte urholkar Parisavtalet, säger Naghmeh Nasiritousi som forskar i klimatpolitik vid Stockholms universitet och Utrikespolitiska institutet.

Förväntningarna handlar alltså i första hand om att över huvud taget få Parisavtalet att fungera. Därutöver hoppas Naghmeh Nasiritousi att några stora länder lämnar in uppdaterade klimatplaner med nya löften.

– Det skulle kunna ge skjuts åt arbetet, säger hon.

USA – tillbaka på banan, men kongressen håller emot

President Donald Trumps klimatpolitik präglades av ivrigt flörtande med klimatförnekare, löften om att rädda kolindustrin och utträde ur Parisavtalet. Skiftet till Joe Biden är i den meningen dramatiskt: USA är tillbaka i Parisavtalet och Biden lovar halverade utsläpp till 2030.

Men hur utsläppen ska minska är ett enda stort frågetecken. Presidenten stångar sig blodig i senaten för att få igenom sin budget med stora satsningar på såväl välfärd som klimatomställning. I skrivande stund ser det ut som att den demokratiska senatorn Joe Manchine från den starkt kolberoende delstaten West Virginia sätter stopp för merparten av klimatpaketet, däribland stora satsningar på förnybar el. Också när det gäller löftet om att satsa 100 miljarder om året på stöd till fattigare länders omställning och klimatanpassning är det tveksamt om Biden får senaten med sig.

Samtidigt har USA:s omsvängning i klimatfrågan haft effekt på andra länder, menar Naghmeh Nasiritousi. Att Brasiliens president Jair Bolsonaro, som tidigare hotat ta landet ur Parisavtalet, förändrat åtminstone retoriken i klimatvänlig riktning och lovat nollutsläpp till 2050 ser hon som ett exempel. Och beskedet från det kolberoende Australien i veckan om att också de siktar på nollutsläpp till 2050 kommer efter frän kritik från USA mot frånvaron av klimatambitioner.

– Många diplomatiska ansträngningar har gjorts för att få Australien att komma med det här löftet, säger Naghmeh Nasiritousi.

Kina – vill hålla utsläpp hemliga

Kina är världens största utsläppare, i absoluta tal. De måste helt enkelt med på tåget om de globala utsläppen ska ner. Men budskapen är tvetydiga från landet där ett kolkraftverk i veckan öppnades under 2020. Syre berättade nyligen om signaler från premiärminister Li Keqiang om att landet övervägde att backa från det tidigare löftet att utsläppen ska vända vända ner till 2030. Sedan dess har regimen tvärtom sagt att utsläppen måste få nå en topp före 2030. Men någon uppdaterad klimatplan med nya löften har stormakten ännu inte presenterat – om det kommer till mötet återstår att se.

Kinas statistik över utsläppen har återkommande blivit ifrågasatt. I arbetet med regelboken för Parisavtalet håller Kina emot när det gäller hur utsläpp ska redovisas för att utsläppsminskningar ska kunna följas upp.

– För Kina handlar det om nationell suveränitet att själva bestämma vilka siffror man lämnar ut. De menar att det kan vara en säkerhetsrisk att beskriva alla utsläpp och att de saknar kapacitet för den typen av rapportering, säger Naghmeh Nasiritousi.

Indien – små utsläpp kan bli stora

Världens mest folkrika land är ännu en liten utsläppare räknat på per invånare. Men Indiens ekonomiska tillväxt är snabb – över 20 procent det andra kvartalet i år. Någon uppdaterad klimatplan har landet inte lämnat in och stora investeringar i kolkraft väntas öka utsläppen kraftigt de närmaste åren. Regeringsföreträdare påpekar att man är långt ifrån västvärldens nivåer per person och att vägen mot ökat välstånd också går via investeringar i förnybar energi.

– Indiens fokus är att bekämpa fattigdomen, men de satsar också stort på solenergi, säger Naghmeh Nasiritousi.

Liksom övriga i G77-gruppen – som rymmer såväl stormakten Kina som flera av världens allra fattigaste länder – är Indien rejält sura på de rika ländernas brustna löften om stöd till omställning och anpassning. Bara en bråkdel av de pengar som utlovades på toppmötet i Köpenhamn har synts till.

EU – enad front trots slitningar

Syre har i veckan berättat om stor oenighet inom EU om klimatpolitiken. Flera länder i Östeuropa med Ungern i spetsen skyller de stigande energipriserna på klimatpolitiken och vill sänka ambitionerna för omställning. Men EU:s position inför Cop26 är redan fastslagen, påpekar Naghmeh Nasiritousi. Det innebär exempelvis att EU fortsatt förespråkar att klimatplanerna ska uppdateras med skärpta ambitioner vart femte år, medan vissa länder anser att vart tionde år är tillräckligt.

– På toppmötet tror jag EU blir samstämmigt, säger Naghmeh Nasiritousi.

I Glasgow ska länderna komma överens om vilka regler som ska gälla för exempelvis utsläppshandel. I det sammanhanget är EU:s planer på klimattullar – eller gränsjusteringsmekanism som det heter på EU-språk – kontroversiella. Ryssland hör till dem som fruktar sämre exportmöjligheter och ogillar planerna.

– Det riskerar att skapa dålig stämning på mötet, säger Naghmeh Nasiritousi.

Brittisk önskedröm: Utfasning av kolkraft

Fokus på toppmötet ligger alltså på att få ett fungerande regelverk på plats. Men det finns också initiativ som handlar om hur länderna ska kunna nå konkreta utsläppsminskningar. Storbritanniens premiärminister Boris Johnsson, som är värd för mötet, har föreslagit överenskommelser om bland annat utfasning av kolkraft och fossildrivna bilar. Att länderna skulle sluta upp bakom sådana löften, åtminstone om de kräver handling i närtid, ser Naghmeh Nasiritousi som orealistiskt. Men inte desto mindre önskvärt.

– Det skulle vara en stor bedrift och ge stor effekt.

Läs mer:

Sverige vill köpa utsläpp för hundratals miljoner kronor – skriver avtal med Ghana på Cop26

Så kan vår törst på mer energi bli vårt fall: ”Man famlar i blindo”

Klimataktivisten inför Cop26: ”Folk i Kenya dör av svält”