Trots miljömål som kräver färre och mer energieffektiva bilar – pekar utvecklingen i motsatt riktning. Nu ska forskare ta reda på hur trenden kan vändas. ”Man bjuder på gratis parkering men inte på en gratis bussresa”, säger Rob Hart, professor på Sveriges lantbruksuniversitet (SLU).
Till 2030 ska utsläppen från vägtrafiken ha minskat med 70 procent jämfört med 2010. För att det ska bli möjligt måste vägtrafiken minska rejält och nya bilar förbruka mindre bränsle.
Men utvecklingen går i motsatt riktning, vilket Syre kunde rapportera om igår.
Rob Hart är professor på SLU i Uppsala och har nyligen fått bidrag av Naturvårdsverket för att förstå hur transporterna kan bli hållbara. En ledtråd till bilarnas popularitet kan finnas utanför hans kontorsfönster, berättar han.
– Vi riktar in oss på explicita och implicita subventioner till bilägandet, varav det mest uppenbara är parkering.
SLU låter honom parkera gratis om han vill. Men någon bussbiljett – det erbjuds han inte, poängterar Rob Hart.
– Det är vad som ses som naturligt, säger han.
Exemplen är bara ett bland flera. Även i bostadshus subventioneras bilägandet. Kostsamma parkeringshus byggs i anslutning till fastigheter – något alla boende bidrar till genom sin avgift eller hyra, oavsett om de faktiskt äger en bil eller inte.
– Bakom ligger ofta en reglering från kommunen, att det ska byggas x antal garageplatser per boyta för att de inte vill att det ska välla ut bilar på gatan, säger Rob Hart.
Vad händer om det blir dyrare?
Om gemene man i högre grad väljer bort bilen om subventionerna försvinner, är något Rob Hart tillsammans med sina kollegor ska undersöka.
– Inom ekonomin är det en grundprincip, behöver vi pröjsa mer, då väljer vi i större grad bort det. Men vi vet inte hur många som skulle göra det och om det vore värt det.
En annan knäckfråga för att få ned utsläppen är varför inte fler bilägare väljer ett miljövänligare alternativ, så som en bränslesnålare bil.
Frågan sätter fingret på ett fenomen som är långt ifrån nytt. I över hundra år har utvinningen av olja och kol ökat i takt med tillväxten, trots att maskinerna ständigt effektiviserats.
– Borde vi inte sett ett minskat behov av kol och olja? frågar Rob Hart retoriskt.
Men den konsumtion som ligger bakom tillväxtkurvorna är inte ”mer av samma”, utan mer energikrävande konsumtion.
Om vi för ett hundra år sedan reste var det i regel med häst och vagn eller tåg. När tågen blev mer effektiva betydde det att vi istället reste mer. När sedan välståndet ökade, ja då skippade vi tåget och bilägandet slog igenom på bred front. När bilarna i sin tur blivit mer energieffektiva, har vi valt att sätta i kraftfullare motorer – istället för att förbruka mindre energi, förklarar Rob Hart.
– Det verkar som att när vi blir rikare, då vill vi välja tyngre, starkare och tuffare för att imponera på varandra, säger han.
Det sistnämnda är Rob Harts tes. Om det verkligen ligger till så, är något han nu vill undersöka.
– Vi tittar på vad som är motivet till varför vi konsumerar överhuvudtaget. Är det för att imponera på varandra, då är det motiverat att med kraftfullare politik försöka dämpa det. Annars fastnar vi i ett nollsummespel och miljön blir lidande.
