På söndag säger väljarna sitt när de röstar på sin favoritkandidat till EU-parlamentet. I det europeiska vapenskramlet där det inte är helt lätt att efterfråga lösningar som inte fokuserar på det militära, vill Värdigt liv vara ett alternativ till både militarism och kapitalism.

 – Vi vinner mycket just nu på att ha en tydlig profil kring anti-krig och anti-våld, säger Paula Dahlberg, förstanamn på den gemensamma lista till EU-valet som är resultatet av ett samarbete mellan Feministiskt initiativ och Partiet Vändpunkt, där Dahlberg tillhör det sistnämnda.

På listans andra plats står Poya Ashna (Fi), föreläsare och aktiv inom RFSU och MÄN Stockholm. Under Järvaveckan som nyligen gick av stapeln på Spånga IP utanför huvudstaden deltog han i ett panelsamtal med rubriken Ortengrabben, samhällets mest utsatta? Deltagarna var rörande överens om att förebyggande arbete är det enda som verkligen hjälper för att stoppa våldet, och att den ökade repressionen från politiskt håll kommer att få kontraproduktiva följder. En diskussion på det nationella planet, men är det perspektiv han även har med sig in in EU-kampanjen?

– Ja, för den här stereotypen och stämplingen av ortengrabben handlar ju om stämplingen av hela invandringen, så för mig sitter de ihop, säger Poya Ashna, som framför allt vill lyfta asylrätten i EU-valet.

– Jag går runt och kollar på den här skylten från andra partier där det står gränser och frihet. Vad betyder det? Frihet för oss, gränser för andra. Jag är inte med på de villkoren. Den här världen är en gemensam värld, så det är den hållningen jag har. Vi behöver ha säkra korridorer, vi behöver fred. Och också förstå att det är vi, våra kapitalistiska tankar och viljor, som orsakar de konflikter och de krig som sker runt om i världen.

Mer mottagliga för radikala idéer

Nerväxt är ett av Värdigt livs motton, och Paula Dahlberg menar att deras tydliga systemkritik fyller en lucka i det politiska landskapet.

– Kravet på att ställa om kan inte gå ut på att bara göra snällare kapitalism. För att ställa om i grunden behövs något helt nytt. Vi behöver hitta vägar för samarbete och sammanhållning så att vi kan vi komma bort från konkurrenstänket, speciellt när vi ser att det går åt helsefyr med klimatet, det kan vi inte lösa genom konkurrens med tillväxt.

Är folk mottagliga för dessa möjligen radikala idéer?

– Ja, men faktiskt, och jag tycker mer och mer utav det nu. För bara något år sen var det mycket mer tveksamt, mer misstänksamt.

Ukraina, Gaza, Kongo, Sudan – mängden konflikter eskalerar, vilket data från Uppsala universitet dessvärre nyligen bekräftat.

– Det är väldigt tydligt att folk inte vill ha krig eller den typen av oroligheter. Dragningskraften hos SD har gått ut på att man vill ha något nytt, men de ger inget nytt har det visat sig, säger Paula Dahlberg. 

Trötta på käbblande politiker

Poya Ashna tror också på ett visst momentum.

– Min känsla är att folk börjar se igenom den typen av uttalanden, man är trött på att höra de här politikerna prata. Jag lyssnade lite på debatten med alla partirepresentanter på stora scenen här. Folk vill inte lyssna på dem längre, de är trötta på hur de käbblar med varandra.

Utöver löften om hårdare straff och diverse utökade möjligheter till övervakning och kontroll har också många delar av civilsamhället fått minskade medel sedan Tidöregeringen tillträdde. Men detta skulle kunna bli en möjlighet för dessa i stor utsträckning professionaliserade organisationer att hitta tillbaka till sina gräsrötter, tror Poya Ashna.

– Nu när pengar dras bort så ser man att en rörelse behöver byggas upp igen. Jag tror att vi behöver tänka långsiktigt också.

Att samarbeta med just gräsrotsrörelser är en central tanke i Värdigt livs syn på fredsbyggande i Europa.

– Lyssna på utomparlamentariska röster så att fredsrörelsen går framåt igen. Rent krasst så vet vi så klart att opinionen påverkar politikerna, men främst handlar det inte för oss om att övertyga sådana som redan är jätteövertygade militärförespråkare inne i EU, utan om att dels hitta dem som redan har liknande åsikter som oss, dels bilda opinion med de fredsrörelser som finns, säger Paula Dahlberg. 

Under flera år har högerorienterade och högerextrema strömningar vunnit mark i Europa. Att dessa får ett större inflytande över EU är en farhåga som Poya Ashna delar med många i både mitten och till vänster på den politiska skalan.

– De förstärker och cementerar den här bilden som man försöker sprida in till Sverige också, att invandringen är något dåligt.

Skillnad på fred och fred

Som ett brev på posten gick Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson in i valspurten genom att föra in konspirationsteorin om folkutbyte i valkampanjen, idéer som EU-parlamentarikern Charlie Weimers redan luftat och som sprids av flera av partiets meningsfränder i Europa. Så sent som i dag meddelade Weimers också att SD kan tänka sig att samarbeta med ryssvänliga partier i EU-parlamentet, partier där det ofta knorras angående unionens stöd till Ukraina, en fråga där Ungerns högervridne premiärminister Viktor Órban ständigt sätter sig på tvären. I helgen arrangerade Órbananhängare en ”fredsmarsch” i Budapest och premiärministern beskyller enligt AP sina politiska motståndare för att vara ”krigsmånglare”. Men samma term har också använts av den franske vänsterledaren Guy Mélenchon, och varken den konservativa gruppen ECR och vänstergruppen i EU har tagit tydlig ställning ifråga om stödet till Ukraina, enligt en genomgång i EU News.

Paula Dahlberg konstaterar att olika parter har ”helt olika bevekelsegrunder för att hitta fredliga vägar att få stopp på kriget”.

– Det är ju inte så att vi på något sätt delar Putins världsbild, eller håller med om en generell bild av att Ukraina är nazister. Utan det är helt enkelt för civilbefolkningens skull, det ska inte förekomma krig, vi måste finna andra vägar än att bara pumpa in mer vapen. Medan de inom EU som är mer höger vill stoppa kriget för att de är putinister.

Men det hela är ganska knepigt, fortsätter hen.

– Folk är ganska snabba med att anse att det på något sätt är att belöna Putin när man förespråkar fred, som att det enda sättet att få fred är att ge Putin det han vill ha, eller att det måste dö tillräckligt många ryssar för att han ska gå med på fred. Vi tror att det går att förhandla fram andra saker.

Skrämmer upp för att rusta upp

Retoriken från ledande politiker påverkar också, menar Poya Ashna.

– Det här med miljö och feminism och antirasism är inte det mest trendiga just nu. Folk har blivit så matade med att ditt liv är i fara. Regeringspartier och riksdagspolitiker skrämmer upp vårt folk med krig och Rysslands hot mot Sverige. Det är en del av att hjärntvätta folk till att ”vi behöver mer krig, vi behöver sälja mer vapen, vi behöver rusta upp”. Det behöver vi inte, vi behöver rusta ner, vi behöver satsa på andra saker, säger han och tar som exempel de våldsförebyggande insatser riktade mot unga som samtalet på Järvaveckan kretsade kring.

Enligt en opinionsundersökning som Ekot gjorde i slutet av maj har 28 procent av de svenska väljarna ännu inte bestämt sig för vem som får deras röst i valet till EU-parlamentet. Det är en grupp som Värdigt liv riktar in sig på.

– Vi siktar på att kunna hitta väljare bland dem som tvekar. De som känner att S har blivit ett högerparti, eller de som är kritiska mot vinster i välfärden och en hårdare arbetslinje och känner att de etablerade partierna svikit. Vi hoppas fånga upp dem som annars försvinner iväg som blankröster. Jag upplever att det finns en motrörelse i ganska stor utsträckning som känt att de inte haft någon att rösta på, säger Paula Dahlberg, som hoppas på som minst 1 procent för Värdigt liv, vilket skulle innebära hjälp med valsedlar till nästa gång.