I dag vet många om att djur är intelligenta och har ett känsloliv, men det har inte alltid varit självklart. Per Jensen är numera professor i etologi på Linköpings universitet, men när han började studera läran om djurs beteende på 1970-talet gick det bara att läsa vidare i Stockholm.

– Då pratade vi huvudsakligen om djurs instinkter och de automatiska reaktionerna. Nu vet vi att de har en förmåga att reflektera, fundera och lägga ihop olika typer av information.

När Per Jensen genom utbildningen fick veta mer om grisar blev han fascinerad. Han upptäckte att de ”hade massa spännande saker för sig”, samtidigt som det saknades kunskap om de vanliga djuren.

– Jag insåg snabbt att det fanns hyllmetrar med forskning om de mest exotiska djurarter som man kan tänka sig. Men väldigt lite om kor, grisar och höns. För den delen hundar också. Jag tänkte att det här måste jag bara få hålla på med.

Per Jensen har därefter skrivit flera böcker, bland annat om hundar, höns och djurs känslor. Han leder en forskargrupp på Linköpings universitet med fokus på stressbeteende, domesticering och djurskydd. Där jämförs beteenden hos en grupp värphöns med en grupp röda djungelhöns, ursprungsarten till alla tamhöns. På senare tid har deras lekbeteende studerats, för att upptäcka skillnaden mellan vilda och tama djur.

– Lek är någonting som har blivit vanligare hos många djurarter under domesticeringen.

Hur ser du på att ni har djur inhägnade och använder dem för forskning?

– Det finns en del som tycker att man inte ska nyttja djur över huvud taget. Det har jag all respekt för. Men det blir nästan ett moment 22. Om vi inte forskar på djuren och tar reda på hur de fungerar har vi inte några argument för varför vi ska behandla dem på olika sätt. Forskningen som vi håller på med syftar till att djuren ska få det så bra som möjligt.

Per Jensen påpekar att de inte utför några plågsamma djurförsök.

– Just det här experimentet går ut på att man låter kycklingar få leka så mycket som de vill. Det är en positiv upplevelse för djuren.

Per Jensen har inga problem med att försvara etiken bakom hans forskning.

– Inte minst med tanke på att vi till exempel slaktar omkring hundra miljoner kycklingar i Sverige varje år för matproduktion.

– Oavsett hur man vänder och vrider på det har vi ett samhälle där djur utnyttjas på olika sätt. De utnyttjas inom livsmedelsproduktionen, inom försöksdjursverksamhet och på alla möjliga håll och kanter. Om vi inte tar reda på vad djuren har för behov kan vi inte heller tala om för folk hur man ska sköta dem.

Leken spelar en viktig roll.

– Kan man använda leken som ett sätt att stimulera deras uppväxt så att de blir mer kapabla att hantera livets alla problem?

Möttes av tvivel

När Per Jensen ville börja studera kycklingars lekbeteende var många skeptiska och under flera år försökte han väcka intresset hos sina studenter.

– Den vanligaste reaktionen som jag fick var: ”Kycklingar leker väl inte? Hur i hela friden ska du kunna studera det? Kycklingar äter och växer, det är vad kycklingar håller på med.”

Han började nästan tvivla själv och var tvungen att undersöka om kycklingar verkligen lekte.

– Och det visade sig naturligtvis att de gör det. Självklart, de leker massor. Att det blev sådan mediauppståndelse tror jag enbart är för att ingen har tänkt på att kycklingar faktiskt leker.

Tror du att det kan ha att göra med att kycklingar i huvudsak ses som föda?

– Det tror jag absolut. Det är en generell trend att för djur som vi använder för livsmedelsproduktion finns det en stark tendens att nedvärdera deras emotionella liv och kognitiva förmågor i någon slags självförsvarsmekanism. Det är mycket enklare att försvara att vi slaktar och äter upp hundra miljoner kycklingar varje år om man utgår ifrån att de egentligen inte känner något speciellt och inte har något särskilt inre liv. Det blir lite mer moraliska dilemman om man måste se sanningen i vitögat och inse att varenda en av de här hundra miljonerna individer har ett känsloliv och ett naturligt beteende som vi på olika sätt har förmenat dem.

En ny studie som publicerades av ett brittiskt universitet i januari visade att köttätare nedvärderar grisars förmågor i mycket högre grad än veganer och vegetarianer.

Per Jensen och hans forskargrupp kunde identifiera 14 olika lekbeteenden hos kycklingar, som delades in i tre kategorier.

– Det är precis samma kategorier som man hittar hos i stort sett alla djur, förklarar han.

Den första kallas föremålslek.

– De plockar upp små saker som de hittar som liknar maskar, små pinnar, grässtrån eller snörstumpar. Sedan springer de omkring med dem, släpper ner dem på marken och plockar upp dem igen.

Den andra kategorin är rörelselek, eller lokomotorisk lek.

– De springer omkring, hoppar och flaxar med vingarna, snurrar runt väldigt mycket.

Den sista kategorin är den sociala leken.

– Den består mest av låtsasslagsmål. Det ser ut på ungefär samma sätt som när vuxna tuppar slåss hos de här små kycklingarna. De hoppar upp och studsar bröst mot bröst.

Nu försöker Per Jensen ta reda på varför kycklingarna leker och vad det får för konsekvens om de inte får göra det.

– Hur konstigt det än är så har forskningen inget riktigt bra svar på varför djur leker. Vi vet att åtminstone alla ryggradsdjur ägnar mycket tid åt att leka. Vi själva gör det.

Viktig lek

Leken måste fylla en funktion. Den tar tid och energi, liksom koncentration, som gör en till ett lättare byte för rovdjur. Ändå visar många naturfilmer hur djurungar leker, oberörda om omvärlden, och Youtube svämmar över av roliga klipp. I en video med minst runt en miljon visningar syns en kråka som åker kana på ett föremål, som på en snowboard, nedför ett snöigt tak.

– Skulle du fråga den där kråkan varför den håller på sådär så skulle den säga att det är det roligaste som finns. Följdfrågan för en biolog blir varför den tycker det. Det kan inte kråkan svara på.

Per Jensen förklarar att hjärnan är programmerad att göra det som är viktigt för en individs och en arts överlevnad lustfyllt. Det finns många teorier om att leken förbereder en inför livet genom att träna upp olika förmågor. Per Jensen ska nu undersöka om det stämmer genom att jämföra kycklingarnas lek med hur de uppför sig senare i livet. Till exempel studeras om en kyckling som har ägnat mycket tid åt social lek blir bättre på sociala interaktioner.

– Det är spännande att hålla på med ett område som handlar om ett av de vanligaste av djurens beteenden, där det ändå finns så lite gjort. Det är lite samma känsla som jag hade på 70-talet när jag insåg att folk visste allt om tropiska vävarfåglar men inget om vad en gris håller på med.

Senare forskning har visat att grisar är väldigt sociala och empatiska djur. I slutet av förra året publicerades en studie av ett italienskt universitet som visade att grisar tröstar och lugnar varandra. De hjälper också varandra att lösa konflikter, och favoriserar sina släktingar. Grisar har listats av den amerikanska tidningen Sentiment media som det fjärde mest intelligenta djuret i världen, smartare än schimpanser. Som grund för påståendet ligger en studie från ett amerikanskt universitet där fyra grisar lärde sig spela videospel. De rörde en joystick för att flytta en blå prick på en skärm, så att den studsade mot väggen och de belönades med en godbit.

– Det är ganska abstrakt. Joysticken rör sig horisontellt, pricken rör sig vertikalt. De måste kunna tänka: ”Om jag petar den här framåt så kommer den där punkten att röra sig uppåt”. Det är avancerat. Man har kunnat visa att grisar är bättre än hundar på att lära sig den här typen av trick, säger Per Jensen.

Hundar är mer fokuserade på mänsklig samvaro.

– De vill verkligen samarbeta med människor och då får man lätt för sig att de är jättesmarta.

Per Jensens forskargrupp har upptäckt att hundarnas vilja till samarbete beror på några få genetiska varianter, som vargarna saknar, men människor har.

– När vi har olika typer av varianter på de här generna så är de ofta sammankopplade med olika typer av sociala beteendeförändringar, som autism. Man skulle kunna tänka sig att en varg är lite grann av en autistisk hund.

Olika smarta

Per Jensen tycker att alla ska bedömas utifrån sina egna förutsättningar. Hundarna har en ”oöverträffad förmåga” att läsa av subtila signaler från människor, utvecklad därför att hundens förutsättningar är att leva med människor.

– De slår oss själva på fingrarna, vi har inte en chans att se på en medmänniska som en hund ser på en människa. Där är de oöverträffade i smarthet.

Nötskrikan som lagar ett vinterförråd med nötter har en annan smarthet.

– Den kan gömma tusentals små matbitar under sommaren och hitta allihopa under snön när det blir vinter. Där står vi själva fullständigt slätt. Jag hittar knappt hem om jag har varit ute och plockat svamp.

En del fågelarter, som korpar, kråkor och vissa papegojor räknas ofta som ovanligt smarta. Studier visar hur de kan tänka i flera led när de ska lösa ett problem för att komma åt en godsak. Per Jensen nämner att kycklingar som bara är en dag gamla kan räkna plus och minus, upp till runt 15.

– Sådana här saker trodde man var rena science fiction för några decennier sedan.

Han berättar att det nästan var tabu att prata om djurs kognitiva förmågor, tankevärld och känslor på 1970-talet. Det var inte vetenskapliga frågor, eftersom de ändå inte kunde studeras, då det inte går att prata med djuren. I dag vet vi att däggdjur och fåglar har ”stora kognitiva förmågor”, ”som vi gravt har underskattat”.

– De har många gånger en fantastisk förmåga till slutledning och logiskt tänkande, säger Per Jensen.

Forskningen leder hela tiden till nya upptäckter. I februari publicerades en amerikansk studie som visade att till och med fiskar känner igen sig själva i en spegel och på ett fotografi. Vissa fiskar bildar också par och vårdar sina avkommor. I slutet av förra året kom det första beviset på att insekter leker. Forskare vid ett brittiskt universitet hade filmat hur humlor rullade runt på färgglada kulor.

Sedan tidigare är det känt att honungsbin har ett utvecklat rörelsemönster, så kallat dansspråk, för att förmedla var det finns en födokälla. Senare studier har visat att de också kan göra abstrakta begreppsbildningar. De kan alltså lära sig att en bild på en triangel leder till föda i en tunnel och sedan alltid välja trianglar före andra liknande former.

– Vanligt honungsbi har kognitiva förmågor som få skulle ha trott var möjligt.

Vad insekter känner är svårare att besvara.

– Men på något sätt finns det någon slags humlelycka tror jag, säger Per Jensen.

Högre krav

I takt med att vi får lära oss mer om djurs förmågor höjs också kraven på hur vi tar hand om dem. Flera djurrättsorganisationer har börjat ställa krav på att det ska införas ett regelverk för hur fiskar behandlas.

– I Norge har man börjat inkludera honungsbin bland djur som man måste ha etiskt tillstånd till för vetenskapliga försök. I Sverige har vi inte kommit dit än. Om du jobbar med bananflugor, honungsbin eller andra ryggradslösa djur får du göra precis vad du vill med dem, säger Per Jensen.

Alla ryggradsdjur är avlägsna släktingar, så fåglar och däggdjur har hjärnor som liknar varandras. Forskare kan därför se att det är samma del av hjärnan som aktiveras när en hund eller gris leker, som när en människa har roligt.

– Det finns ingen väsentlig skillnad mellan känslolivet bland olika däggdjur. En gris har samma grundläggande känslor som jag. Det gäller en höna också. Elementära saker som fruktan, aggressivitet, hunger, uttråkning, empati.

Per Jensen nämner 1700-tals filosofen Jeremy Bentham.

– Han sa att de väsentliga frågorna handlar inte om djuren kan tänka eller resonera, utan om kan de känna. Det handlar inte om hur många matbitar de kan hitta, utan det som är avgörande för vår inställning till hur vi behandlar djur är: Känner de någonting?

– Hur mår en sugga som inte får möjlighet att bygga bo när hon ska grisa? Hur mår en höna som inte har tillgång till sittpinne på kvällen? Hur mår en ko som inte får chans att komma ut på bete?

Per Jensen påpekar att en ko, om den fick välja själv, skulle tillbringa runt åtta till tio timmar varje dag åt att beta.

– Om man utfordrar dem med koncentrerad föda hamnar de i en uttråkningssituation. De reagerar med olika typer av beteendestörningar, som tydligt visar att det här är inget som de uppskattar, säger han.

Kor är liksom grisar flockdjur, som är bra på att hålla reda på olika individer och sociala nätverk. De formar lätt vänskapsrelationer.

– Min högst personliga syn är att djur har rätt att leva ett liv i enlighet med sina naturliga beteenden. Djur har rätt att slippa lidande och så mycket obehag som möjligt. Det är det som vägleder mig. Jag tycker att vi borde behandla djur i enlighet med en sådan princip, säger Per Jensen.

"Omvänd bevisbörda"

Ett tydligt exempel på där djur inte får utöva sina naturliga beteenden är minkfarmer.

– När minkfrågan kommer upp så brukar jag säga att man verkligen inte behöver vara professor i etologi för att inse att ett revirhävdande ensamlevande djur, som i naturen har flera kilometer stora revir och lever på att fånga sina byten i vatten, inte kan utöva sitt naturliga beteende i en ståltrådsbur som är 80 gånger 80 centimeter. Det är självklart. Att alla försöker att prata bort det är bara nonsens.

I krav på att minkfarmerna borde förbjudas svarar bland annat Jordbruksverket att det behövs forskning som bevisar att minkar inte får utöva sina naturliga beteenden.

– Det är en ganska galen omvänd bevisbörda. Jag tycker att bevisen borde ligga på de som hävdar en sådan sak. Det finns absolut ingen forskning som visar att minkarna är nöjda med det här livet.

Däremot, förklarar Per Jensen, finns det mycket forskning som tyder på motsatsen.

– Det här är ett ganska typiskt försök att rättfärdiga det man håller på med helt enkelt.

Per Jensen berättar att det kan vara svårt att få forskning om djurs beteenden finansierad, även om det har gått bra för hans del.

– Det läggs betydligt mer pengar på forskning som syftar till att öka de matproducerande djurens produktionsförmåga och effektivitet, än på forskning om hur man ska förbättra deras välfärd. Här finns det enormt stora industriella intressen. Privata, multinationella företag har oerhört stora ekonomiska muskler att plöja ner i forskning inom ramen för företag och deras egna hemligheter.

Har du mött ett motstånd mot er forskning?

– Absolut. Det är en ständig kamp som jag har fört i alla de här 40 åren. Det är en ganska grundläggande sanning att det sätt som djuren föds upp på i dag är generellt sett väldigt långt ifrån vad vi borde göra om vi satte deras välbefinnande i första rummet. Det är ingen tvekan om att när jag och mina kollegor talar om hur vi tycker att man borde hantera djur så är det saker och ting som kostar.

Ändå tycker Per Jensen att det har blivit bättre, även om det finns mycket kvar att göra.

– Det går lite fram och tillbaka. Först kan man göra vissa framsteg och sedan blir det en backlash igen, det blir värre och intensivare och det kommer nya system som försämrar för djuren.

Vad tycker du om hur djur behandlas i livsmedelsindustrin?

– Jag tycker att det är ganska förfärligt. Där det har gått längst är kycklinguppfödningen. Det har för länge sedan har passerat vad som är rimligt. Man kan säga samma sak om äggproduktionen. Och i stort sett samma sak om slaktsvinsuppfödningen.

– Det är ganska förfärligt att allt resonemang handlar om matpriser och ingenting annat. Man frågar väldigt lite om vem som betalar priset för det här. Jag tycker det är en samhälleligt totalt snedvriden debatt. Det nämns väldigt sällan, eller kanske aldrig att kyckling i dag kostar en femtedel av vad det kostade på 1960-talet i indexerat pris. Detsamma gäller ägg.

Per Jensen påpekar att vi aldrig har betalat så lite för maten tidigare som vi gör i dag.

– Det är inget magiskt bakom det. Skälet är helt enkelt att djuruppfödning och djurproduktion har blivit så extremt industrialiserat att man kan producera maten så här billigt. Men det görs på bekostnad av djurens välbefinnande i mångt och mycket. Där tycker jag att debatten skulle må väldigt bra av att ha ett lite större perspektiv och inte bara handla om prislappar.

Läs mer:

Minkfarmerna stängs inte – ”Ekonomin går före lagen”

Kampanj uppmanar Lidl: Sluta sälj turbokyckling

Många djur i Sverige vanvårdas