Tjockolja som klibbar fast i en indränkt sjöfågel är kanske själva sinnebilden för en miljökatastrof. Den pekas också ut som en särskilt farlig klimatbov på grund av det svarta sot den ger upphov till. Men det är inte bara för klimatet och vid olyckor som oljan är att beteckna som en miljövärsting. Forskarna från IVL Svenska Miljöinstitutet och Norsk Polarinstitut har i en unik studie kunnat visa att sjöfartens användning av det billiga bränslen, kan få tidigare oanade konsekvenser för själva grundbulten i havets ekosystem – hoppkräftor.

– De utgör 80 procent av alla djurplankton i havet och är mat till de flesta fiskars larver, säger Peter Thor, som är verksam vid Norsk Polarinstitut.

Bovarna i dramat kallas scrubbers. En teknik som ökat med över 500 procent sedan 2018, då runt 700 fanns installerade på skepp världen över till över 4 300 i år. Deras popularitet kan förklaras med att de gör det möjligt för rederier att fortsätta använda billig tjockolja och ändå hålla sig inom Svaveldirektivet, det internationella regelverk som skärptes kraftigt för ett drygt år sedan.

– Beroende på vilken typ av scrubber man har, sprayas avgaserna med havsvatten eller vatten och luft, innan de släpps ut i luften, förklarar Peter Thor.

Eftersom svavlet löser sig i vattendropparna hindras det från att släppas ut i atmosfären. Så långt är allt bra, då svavel både är hälsofarligt och försurar insjöar. Men förutom svavel följer alltifrån polycykliska aromatiska kolväten (PAH:er) till tungmetaller också med dropparna, som spolas ut i havet.

– Vi blev förvånade över hur pass giftigt det var, säger Peter Thor.

Läs mer: Grönt ljus till kritiserat utsläppsförslag från IMO: ”FN har misslyckats”

Han förklarar att i ekotoxikologiska undersökningar gäller det att hitta den nedre gränsen där man ser en effekt på en organism. Men när testresultaten kom, visade det sig att forskarna gått bet. De hittade effekter redan i de lägsta koncentrationerna de testade.

– Det kändes absurt att droppa så lite som fyra milliliter i en tiolitersflaska, det var så otroligt lite att jag inte trodde det skulle ge utslag. Men när testerna väl kom, hade det faktiskt effekt, säger han.

Förutom hög dödlighet, visade det sig att det kontaminerade vattnet påverkar hoppkräftornas förmåga att ömsa skal. För det lilla kräftdjurets livscykel kan delas upp i 12 stadier, där varje avslutas med ett skalbyte. Men när kräftdjuret påverkades av det utspolade vattnet från fartygens scrubbrar, stannade utvecklingen av.

– Om de inte kan ömsa skal utvecklas de inte till nästa larvstadie och för att bli könsmogna krävs det tolv stadier, så då blir det inte någon nästa generation, säger Peter Thor.

Smått katastrofala nyheter för hoppkräftorna själva men också alla de organismer som livnär sig på djuren. Till sin fördel har arterna havets enorma volym, som det kontaminerade vattnet späds ut i. Men tyvärr, tar det inte ut miljöeffekterna, menar Peter Thor.

– Längs med fartygens farleder kan koncentrationerna ändå bli stora, säger han.

Utsläppen sker också till ytvattnet, där merparten av djurplankton lever. Påverkade och döda plankton blir sannolikt lätta byten för den fisk som annars lägger stor möda på att att fånga de undflyende små kräftdjuren, tror Peter Thor.

– Är de slöa är eller döda blir de lätt mat och det kommer helt säkert att dra till sig fisk, sill till exempel, som migrerar runt i jakt på plankton att äta. Problemet är att eftersom de är giftiga kan också fisken bli giftig.

Det är inte heller ovanligt att väl trafikerade farleder går över områden som är särkilt värdefulla för det marina livet. Ett sådant är Öresund, där mellan 35 000 och 40 000 fartyg passerar det lilla farvatten som ryms mellan Danmark och Sverige varje år. Eftersom det ända sedan 1930-talet råder ett trålningsförbud i vattnet, är det i dag ett viktigt lekområde för Kategatts torskbestånd.

– Öresund är helt klart ett havsområde som är och kommer att bli påverkat av scrubbvatten, säger Peter Thor.

Läs mer: Så gick Öresund från haveri till en modell för att rädda världshavet

Men även större havsområden kan visa sig påverkas. En tysk studie har uppskattat vad halterna av miljögifter som skulle hamna på om alla de fartyg (inom landets farvatten), där det skulle anses kunna vara lönsamt, installerade scrubbrar. Då hamnar det på nivåer som enligt studien ligger inom spannet för att vara skadligt för hoppkräftorna.

– Då får vi en konstant belastning, säger Peter Thor.

Samtidigt vet forskarna inte vad det är för ämne som skadar den marina miljön. Alla de gifter som forskarna uppmätte var inte tillräckligt höga var för sig för att kunna förklara den kraftiga påverkan på hoppkräftorna. Orsaken skulle därför kunna härledas till den så kallade cocktaileffekten, det vill säga den effekt man får om flera kemikalier kombineras.

– Ofta blir det mer giftigt, säger Maria Granberg, marin ekotoxikolog och medförfattare till studien.

Ännu en förklaring kan vara att det uppstår nya farliga kemikalier i de höga temperaturerna i scrubbrarna. Maria Granberg beskriver tekniken som en slags häxkittel där ”allt möjligt kan hända”. Det vill säga att när olika miljögifter blandas med svavel- och kväveföreningar och utsätts för förhållandena i scrubbrarna, kan en mängd nya kända och okända kemikalier bildas. Så länge man inte vet vad det rör sig om – vet man ju egentligen inte vad man ska mäta, förklarar hon.

– Det hör till saken att det här området inte är särskilt väl studerat, man har tagit beslut om att tillåta sådana här scrubbrar, utan att veta vilka konsekvenser det skulle kunna få. Det i sig är uppseendeväckande, säger Maria Granberg.

Studien är publicerad i tidskriften Environmental Science & Technology och går att läsa här.

Läs mer: Katastrofrisk i Arktis när isen smälter – förbud mot tjockolja otillräckligt