Sjögräs, mangroveskogar och salta våtmarker hör till världens mest effektiva kolsänkor. Tyvärr försvinner de i en rasande takt. Men det finns goda nyheter.
– Vi klarar oss inte utan ett hälsosamt hav, säger dykaren Michel Palmgren.
Över ett glas vatten på Marinpedagogiskt centrum i Malmö tar han historien från början. Hur Öresund gick från att vara ett ekologiskt haveri till att bli gynnsamt för vidsträckta ålgräsängar och framhållas som ett av de mest lyckade miljösatsningarna i världen. Michael Palmgren som i dag är verksamhetschef för centret har varit med, ända från början.
– Det pratades om krisen i Öresund i parti och minut, fisken hade bölder och var avmagrad. Från tunga industrier släpptes gifter rakt ut i sundet, det var övergött och mitt i det skedde en stor miljödemonstration 1988.
Michael Palmgren och hans kollega Kjell Andersson hade fått låna en sjöuggla från Lunds universitet, en mindre fjärrstyrd ubåt utrustad med kamera som de båda dykarna lät gå i sundet för att dokumentera de döda havsbottnarna.
Den 8 minuter långa filmen sändes i SVT och fick stort genomslag. Över 10 000 personer tågade genom Helsingborg och krävde åtgärder.
En miljödelegation tillsattes av regeringen för undersöka hur sundet skulle räddas och Kjell Andersson och Michael Palmgren med flera anlitades för att dokumentera den biologiska mångfalden.
– Vi gjorde undersökningar i samma områden som de den danske marinbiologen Georg Johannes Petersen genomförde i början av 1900-talet, det visade sig att merparten av djuren och växterna var helt borta, berättar han.
Blev successivt bättre
Så hände något. Gradvis. Stora insatser genomfördes för att hejda utsläppen av gödningsmedel från fem åar i västskåne och återställa våtmarker. Flera tunga industrier lade ned. Städer på båda sidor sundet fick kväve- och fosforrening på sina reningsverk, samtidigt som lantbruket minskade sin användning av konstgödsel.
– Succesivt blev det bättre och på 2000-talet kunde vi se en förändring, vi började få tillbaka fina fiskebestånd och havet var inte längre belastat av gifter och övergödning, säger Michael Palmgren.
Men – påpekar han – förändringen hade inte varit möjlig om det inte hade varit för ett beslut från 1932, som fortfarande gäller. Att inga trålar tillåts i sundet. Även om det ursprungligen togs för att inte störa sjötrafiken, har miljön varit den stora vinnaren, förklarar Michael Palmgren.
– Fisken tillåts växa till sig och musselbankarna och ålgräsängar rivs inte upp, säger han.
Musselbankarna hör till Europas största och breder ut sig över 72 kvadratkilometer på både den svenska och danska sidan av sundet. Ovärderliga för vattenkvalitén, genom att varje enskild mussla fungerar som ett reningsverk och filtrerar vattnet på näringsämnen.
Vattnet blir mindre grumligt, vilket gör att solens strålar når längre och kan ge energi till ålgräset som kan växa på allt större djup.
– Vi har några av världens djupast liggande ålgräsängar, på 10-11 meter. Det hittar du inte någon annanstans i världen. På västkusten ligger de som mest på fem till sex meter, säger Michel Palmgren.
Blått kol kan lindra klimatkrisen
Tillsammans med mangroveskogar och salta våtmarker går sjögräs – där ålgräs ingår – under namnet blue carbon – eller blått kol på svenska. Kustnära ekosystem som visat sig vara särskilt effektiva på att hålla koldioxid borta från atmosfären, om än på olika sätt.
– Ålgräset fångar upp organiska partiklar från kringliggande ekosystem som sjunker till botten under ängarna, där lagras de i sedimentet som dessutom är syrefattigt, vilket minskar nedbrytningen, förklarar Martin Dahl, marinekolog och forskare vid Stockholms universitet.
Mycket av det sjögräs som dör under höst och vinter kan också lagras i sedimentet och på så sätt hållas borta från atmosfären. Medan ny kol från omgivningen kan bindas när ängarna börjar växa om våren igen.
Under de klimatförhandlingar som pågår i Madrid presenteras en rad initiativ som ska skydda och främja det blå kolet, samtidigt som det framhålls som en av de viktigaste naturbaserade lösningarna som finns för att lindra klimatkrisen. Inte bara för dess förmåga att fånga kol – utan också för deras förmåga att binda sediment och på så sätt klimatsäkra sårbara kustområden från erosion.
– De är också viktiga uppväxtområden för fisk och fungerar som skydd för olika organismer, det finns också studier som visar att de tar upp patogena bakterier. Kolsänka är bara en av alla ekosystemtjänster som sjögräsängarna erbjuder, berättar Martin Dahl.
Men här är det plats för en nyansering.
– Det kan vara effektiva kolsänkor men behöver inte vara det.
I sin forskning har Martin Dahl funnit att det råder stor skillnad i hur effektiva ålgräsängarna är på att ta upp kol, beroende på var de breder ut sig. Öresund har inte studerats men undersökningarna har tagit honom till andra grönskimrande sjögräsängar – i Portugal, Bulgarien och svenska Östersjön och Kattegatt.
Ålgräs på västkusten ovanligt bra kolsänka
Ålgräset i Östersjön visade sig vara mindre bra på att fånga in kolpartiklar medan de på den svenska västkusten var ovanligt bra. Variationen beror bland annat på förhållandena där de växer, om det är strömt eller inte och hur grovt sedimentet är. Tidigare forskningen har också visat på stora variationer beroende på vad det är för typ av sjögräs.
– En typ som växer i medelhavet är den som vi sett är mest effektiv på att ackumulera kol, där har det uppmätts tusenåriga kollager i mer än tio meters djupa sediment, säger Martin Dahl.
Det sätter ljuset på ett annat fenomen – att sjögräset kan gå från att fånga in kol – till att släppa ut enorma kolmängder – ifall vattenkvalitén plötsligt försämras och ekosystemen försvinner.
De dåliga nyheterna är att det också sker – i rasande takt. Undersökningar har visat att 1,5 procent av världens sjögräs går förlorade varje år, vilket motsvarar två fotbollsfält i timmen.
– Det finns väldigt mycket kol lagrat i sjögräsekosystem, försvinner de innebär det att stora utsläpp av koldioxid kommer ut i atmosfären, av det skälet är det också viktigt att skydda dem, säger Martin Dahl.
Flera hot mot ekosystemen
Övergödningen hålls som den främsta orsaken till förlusten av sjögräs, ett miljöproblem som ökat globalt. Stockholm Resilience Centre betraktar det som ett av de planetära gränsvärden som redan överskridits. Det vill säga att det kan innebära irreversibla effekter på ekosystemen.
– Ett annat hot är exploateringen längs våra kuster, och ankring och trålning som kan förstöra ålgräsängarna, säger Martin Dahl.
Bara på västkusten har runt 60 procent försvunnit sedan 1980-talet. Det har också visat sig vara svårt att återskapa dem, trots stora insatser. Men de goda nyheterna är att utvecklingen i Öresund är den motsatta. Michael Palmgren har varit i alltifrån Paris till New York för att prata om framgångssagan. Att vända utvecklingen är möjligt – om den politiska viljan finns, understryker han.
– Inom en tidsperiod av 30 år har Öresund förvandlats från något riktigt illa till en del av världshavet som är både produktivt och välmående.
– Ett friskt rent hav måste vi ha, inte bara för livet under ytan utan också för att människor och djur på land ska klara sig.
Även om Michael Palmgren nu kunnat ta striden för bättre hav till en högre nivå – med Öresund som ett exempel att följa, kämpar han fortfarande för ålgräsängarna hemmavid. I Malmö ska en ny fördjupad översiktsplan klubbas för Nyhamnen den 19 december, en industrihamn som etablerats där det tidigare var sjöbotten och som nu ska omvandlas till ett nytt kustnära bostadsområde.
Hoppas på ålgräsängar i hamnen
I stadsplaneringen har staden förhållit sig till FN:s 17 hållbarhetsmål, där nummer 14 rör livet under ytan. Något Michael Palmgren fått gehör för är att de djupa hamnbassängerna ska göras grundare för att på så vis skapa gynnsamma villkor för det ålgräs han hoppas ska etablera sig.
– På 1500- och 1600-talet var det så grunt som 2-3 meter, så det är också det ursprungliga djupet, säger han.
Samtidigt är han inte odelat nöjd med det förslag som ska upp till beslut. Den fördjupade översiktsplanen innehåller också planer på att skapa artificiella öar, vilket kommer att förstöra tidigare orörd marin natur.
– När det är under ytan räknas det inte som en kostnad. Men det har ett pris, det handlar om koldioxidupptag, stranderosion och biologisk mångfald, säger han.
