Demokratin får betala för rädslans politik

Bekämpandet av yttre och inre hot – eller föreställningen om dem – riskerar alltid att leda till en försvagning av demokratin, trots att det i många fall är just den som ska försvaras. Repressiva åtgärder och olika slags restriktioner innebär som regel begränsningar i medborgarnas fri- och rättigheter, som måste vägas mot insatsernas effektivitet.

Den hastighet med vilken regeringen har pepprat förslag, utredningar och lagändringar sedan hösten 2022, har fått lamporna i demokratins varningssystem att blinka frenetiskt, och både organisationer och enskilda har slagit larm. Visitationszoner, hemlig avlyssning utan brottsmisstanke och ungdomsfängelser hör till de mer uppseendeväckande åtgärderna som blivit eller väntas bli en realitet, och där konflikten med demokratiska principer som rättssäkerhet, personlig integritet och Barnkonventionen lätt låter sig identifieras.

Det finns emellertid en mängd andra förslag som också inskränker demokratin på olika sätt. Alla är inte lika spektakulära, och alla är heller inte en produkt av den nuvarande regeringen. Både bakgrund, utveckling och eskalering illustreras av den tidslinje som syns på bilderna i den här artikeln. Där görs nedslag i stora och små beslut och förslag som i sig eller tillsammans leder i en mer repressiv riktning, där viktiga demokratiska principer får stå tillbaka till förmån för kontroll.

”Det är helheten som oroar”, konstaterade Civil rights defenders i sin rapport Ett år med Tidöavtalet och rapporten Demokrati på reträtt (Tankesmedjan Tiden, LO, Olof Palme International center 2022) slårfast att hotet mot demokratin kännetecknas i dag inte främst av våld och kupper, utan det ”handlar snarare om en gradvis förändring där den sittande regeringen urholkar de liberala och demokratiska rättigheterna, som fria och rättvisa val, yttrandefriheten och likhet inför lagen”.

När mätinstitut som V-dem och Freedom house rapporterar om demokratins tillstånd hamnar Sverige alltid i toppskiktet, tillsammans med de andra nordiska länderna. ”…när man ska försöka besvara frågan om hur väl en demokrati mår så är det avgörande att precisera både vad som är jämförelsepunkten och vad som inkluderas i begreppet demokrati”, skrev Bo Rothstein i en artikelserie i SVD, som 2022 behandlade det eventuella hotet mot den svenska demokratin.

Att jämföra med en renodlad diktatur ter sig orimligt, men vi sätter inte heller upp mål om en demokratisk utopi. Snarare handlar det om förändringar i relativ närtid som vi upplever för oss i den ena eller andra riktningen och jämförelsepunkten kan inte bli annat än flytande. Vi har tittat på de senaste tio åren för att försöka få en överblick över vilka beslut som naggat demokratin i kanten, och som i värsta fall puttar den över stupet i framtiden.

Det skadar aldrig heller att konkretisera vad vi menar när vi talar om demokrati. Vi förutsätter att vi har fria val, ett fungerande politiskt styre och en oberoende rättsstat. Utöver det tillkommer faktorer som man brukar säga karaktäriserar en liberal, eller pluralistisk, demokrati (läs mer om definitioner av demokrati här) mänskliga rättigheter som frihet från diskriminering, rätten att organisera sig, att demonstrera och yttra oss fritt i tal och tryck, utan att inskränka på andras rättigheter, vilket regleras i lagar och förordningar.

Kriget mot terrorn

Demokratiutredarna Olle Wästberg och Daniel Lindvall skriver i slutet av sin bok Folkstyret i rädslans tid (Fri tanke 2017), att, som titeln antyder, rädsla är demokratins fiende. När inskränkningar eller hot mot demokratin kommer på tal så är det ett datum som ständigt återkommer – den 11 september 2001. Kriget mot terrorn som följde på attackerna mot World trade center innehåller otaliga exempel på hur demokratiska principer, FN-stadgar och andra avtal, kringgåtts.

I Sverige ledde kriget mot terrorn till att flera nya lagar stiftades i syfte att motverka terrorism, bland annat den grundlagsändring som trädde i kraft den 1 januari 2023 och som gör det möjligt att begränsa föreningsfriheten och som följdes av den lag som från och med den 1 juni 2023 förbjöd deltagande i terrororganisation, trots Lagrådets invändningar om oklara definitioner. Till exempel, skriver de i sitt remissvar, skulle organisationer som ANC i Sydafrika antagligen ha träffats av definitionen av terroristbrott under den tid som organisationen arbetade mot apartheidsystemet.

I brådskan att genomdriva handlingskraftiga lagändringar är tiden dock knapp att ta till sig remissinstansernas synpunkter. I fallet med de omdiskuterade säkerhetszonerna överlämnades regeringens lagrådsremiss till Lagrådet den 8 februari 2024, som fick veta att en proposition planerades till redan den 20 februari 2024.

”Om den av regeringen uppställda tidplanen vidhålls ger regeringen sig själv en så kort tid för begrundan av Lagrådets yttrande att granskningen framstår som endast en formalitet”, konstaterar rådet i sitt yttrande. Propositionen blev sedermera uppskjuten till den 5 mars, men den karaktär som lagstiftningsprocessen antagit upplevs som oroande av många. En av dem är Advokatsamfundets generalsekreterare Mia Edwall Insulander, och fallet med säkerhetszonerna är intressant, säger hon.

– Lagrådet är otroligt skarpa i sin uppfattning om att ett; remissinstanerna har inte fått tillräcklig tid på sig att bemöta det här. Och två, det står inte lika tydligt, men det blir vanligare och vanligare att man utreder saker på regeringskansliet i en departementspromemoria som de kallar det för, istället för att skicka ut det på en ordentlig utredning där man har experter involverade och man belyser saker från olika håll. Men om du bara säger till någon på regeringskansliet, nu vill vi ha en promemoria som föreslår det här och sen skickar du den på remiss med kort tid och sen är det klart för proposition, det är ju en helt annan lagstiftningsform som verkligen kan orsaka problem.

Hon påpekar vidare att Lagrådet är en viktig instans som är till för att just granska huruvida de föreslagna lagarna är konforma med grundlagen.

– Där skulle jag säga att vi kanske har en brist i vårt samhälle, att regeringen och riksdagen inte behöver följa Lagrådets rekommendationer.

Signalpolitiska utspel

När spelplanen ändras inför yttrehot, vill politiken gärna visa handlingskraft, och vi får signalpolitiska utspel och lagar om allt från tidsbegränsade uppehållstillstånd 2015 till Guccikeps-profilering anno 2024. Förevändningar om säkerhet är också användbara för att driva frågor som tidigare haft motvind. I en debattartikel i Aftonbladet våren 2022, inte långt efter Rysslands invasion, skrev ett antal forskare om hur det man på statsvetarspråk kallar säkerhetisering präglat svängningen i Natofrågan.

”I denna process får den verkställande makten och experterna mer att säga till om, på bekostnad av det medborgerliga inflytandet. I lägen som framstår som särskilt skarpa tolkas den inbyggda långsamheten i de demokratiska processerna som ett problem.”

Många, inte minst fredsorganisationerna, upplevde att Nato-beslutet fattades över folks huvuden, det vill säga föga demokratiskt för ett sådant omvälvande beslut. Processen innebar också att krav ställdes på Sverige av en auktoritär regim, Turkiet, och att kurder boende i Sverige riskerade att utvisas med anledning av koppling till rörelser som Sverige tidigare stöttat.

Ett demokratiskt sluttande plan handlar dock inte bara om det som sker på grundlagsnivå eller lagnivå. Yttrandefrihetsexperten Nils Funcke påminner om att även enskilda statsråd kan åsamka reella försämringar. Som exempel på ifrågasatt yttrandefrihet nämner han Tobias Billströms ursäkt för den upp- och nervända Erdogan-docka som hängdes upp vid Stadshuset i Stockholm under en av de många protester som följde på Natobeslutet.

Även att utbildningsminister Mats Persson stöttade Chalmers manifestationsförbud när den israeliska vapentillverkaren Elbit skulle medverka vid en jobbmässa, utgör ett sådant exempel.

Nära besläktad med yttrandefrihetsgrundlagen är tryckfrihetsförordningen och en grundlagsändring som lyckades gå under radarn, trots regelmässigt förfarande med ett riksdagsval emellan besluten, är den om utlandsspioneri. Utredningen tillsattes 2016 och lagen klubbades hösten 2022, och innebär bland annat att man gör sig skyldig till utlandsspioneri genom ”obehörig befattning med hemlig handling” även om det inte funnits uppsåt att utöva spioneri.

Enligt Nils Funcke sätter detta hela meddelarfriheten ur spel och kommer ha en återhållande effekt på uppgiftslämnare, i synnerhet som hemlig handling inte enbart längre är något som Sveriges riksdag definierar i och med att internationella samarbetspartner nu omfattas av lagen.

– Det kan vara order från utländsk befälhavare, här har riksdagen lämnat ut hemligstämpel in blanco. Det här blir ännu mer centralt när vi går med i Nato, säger Nils Funcke.

”Från frihet till säkerhet”

Samtidigt är vi som medborgare mer övervakade för var dag som går, även detta med hänvisning till säkerhet och hot, från främmande makt eller inhemska gäng. Då det digitala blivit en större del av demokratin betyder det att hoten mot demokratin inom det digitala också har ökat, konstaterar digitaliseringsexperten Mattias Beijmo.

– Det har skett en politisk förflyttning i Europa från frihet som ideal till säkerhet som ideal.

Till de yttre hot mot rikets säkerhet som skulle stävjas med elektronisk och digital övervakning via Försvarets radioanstalt (FRA) så har man nu ”lagt till ett ben”, fortsätter Mattias Beijmo:

– Nämligen den övervakningstyp som riktar sig mot inhemska hot, och därför har det varit så viktigt för politiker att prata om gängkriminalitet som terror eller hot mot rikets säkerhet. Man höjer det till ett paramilitärt hot för att få tillgång till ett lagrum och en övervakning som tidigare varit förbehållen militären. I den här paradigmförflyttningen har vi gått från frihetssträvan till säkerhetssträvan, det gör det väldigt lätt att stifta nya lagar som är ganska invasiva.

Det var 2008 som FRA-lagen antogs, under betydligt mer väsen än utlandsspioneri-dito. Lagen ger FRA ”rätt att avläsa e-post och annan elektronisk kommunikation som passerar Sveriges gräns i kabel.”

Regeringen motiverade förslaget med att man ville underlätta bekämpningen av terrorism och transnationell brottslighet. Ståhej rådde också kring fildelningslagen Ipred som trädde i kraft 2009, och enligt vilken internetoperatörer kunde bli skyldiga att lämna ut IP-adresser. Ipred infördes sedermera i upphovsrättslagen.

EU:s datalagringsdirektiv från 2006 överlappade i viss mån Ipred och även här stötte man stötte man på patrull. EU underkände den svenska lagstiftningen 2014 och året därpå tillsattes en ny utredning. 2020 träder slutligen regler om datalagring och hemlig dataavläsning i kraft.

Samtidigt får polisen utökade möjligheter att kamerövervaka med drönare och regleringen av hemliga tvångsmedel börjar utredas. Under 2023 kommer flera förslag på detta område i snabb takt, och de utreds och beslutas med samma höga hastighet.

S nya migrationsretorik

Lika stort genomslag som kriminalpolitiken har Tidöstyrets migrationspolitiska förslag fått. Men utvecklingen började som sagt tidigare. Lagarna om tillfälliga id-kontroller och tillfälliga begränsningar av uppehållstillstånd infördes 2015 respektive 2016 och resulterade i en överbelastning på Migrationsverket som ledde till rättsosäkra bedömningar av framförallt ensamkommande.

I rapporten Rättsosäkerheten i asylbedömningar står att läsa att ”[en] av grundbultarna i en fullvärdig demokrati är rättssäkerhet. Det kräver myndigheter som, när de fullgör sina uppdrag från regeringen, följer svensk och internationell lag, förutom deklarationer och konventioner om mänskliga rättigheter. Besluten ska vara förutsägbara och likvärdiga”.

Så var inte fallet den gången, enligt de många aktivister, enskilda och grupper, som engagerade sig för flyktingarna under den här tiden. Inte minst de ovetenskapliga åldersbestämningarna som Rättsmedicinalverket utförde, och ännu utför, ifrågasattes.

Kinna Skoglund, medgrundare till nätverket Vi står inte ut menar att signalpolitik – som hon kallar Socialdemokraternas förändrade retorik och politik i migrationsfrågan – försvagar demokratin.

– Man undergräver rättssystemet när man använder myndigheter som Migrationsverket på det här sättet. Människor tappar tilliten till systemet, det är en allvarlig konsekvens.

Paradigmskifte

2015 fick en utredare också i uppdrag att titta på asylsökandes boendesituation och 2021 tillsatte S en utredning om att asylsökande skulle bo på transitcenter. Samma år konstaterades i den nya asyllagen att ”uppehållstillstånd som beviljas för bland andra skyddsbehövande som huvudregel ska vara tidsbegränsade”.

Från att ha varit landet med öppna hjärtan som inte bygger murar blev Sverige ett land där partier till höger och vänster började tävla om vems insatser som förebådat det paradigmskifte som legitimerat SD:s världsbild. Detta har resulterat i att Sverige hör till de medlemsländer som har den mest restriktiva migrationspolitiken i EU, och med Tidöavtalet har fördämningarna helt brustit.

Under 2023 började man utreda skärpta krav för medborgarskap och informationsplikt (angiverilagen), liksom möjlighet att vräka barnfamiljer när brott begåtts av en familjemedlem, samt skärpta krav på ”hederligt levnadssätt”. Det senare skulle kunna leda till att personer utvisas för yttranden som ryms inom yttrandefriheten, vilket således underminerar principen i fråga.

Den del av samhället som engagerade sig i flyktingarnas sak från 2015, det vill säga civilsamhället, utgör också en grundpelare i en sund demokrati. Men också det svenska civilsamhället är under stor press. Fredsorganisationer får sitt mångåriga statsstöd indraget, studieförbunden får minskade medel och det utreds hur den statliga styrningen av dessa ska öka.

Nu i mars har Sida fått i uppdrag att se över hur man kan ta över biståndet från civilsamhället vilket följts av att Sida oväntat sagt upp samtliga partnerskap med de civilsamhällesorganisationer man hittills samarbetat med. Riksrevisionen å sin sida rekommenderar att Allmänna arvsfonden, som många civilsamhällesorganisationer från sin finansiering ifrån, avvecklas.

Civil rights defenders ringar in tendensen i sin rapport och talar om ”ökad politisk styrning av myndigheter, begränsningar av föreningsfriheten och det fria ordet” sedan hösten 2022, samtidigt som ”kritiska röster i civilsamhället politiseras och hotas, och utsatta grupper pekas ut som syndabockar av politiska ledare”.

Synlig polarisering

V-dem skriver i fjolårets demokratirapport att ”[m]ediacensur och förtryck av civilsamhällets organisationer är det som styrande i länder med auktoritära tendenser ofta och i stor utsträckning ägnar sig åt”. Under tiden hotas den fria debatten av polarisering, ytterligare en varningssignal när det kommer till demokratins hälsotillstånd. Då och då kommer forskningsrapporter som dementerar’ att det skulle vara mer mer polariserat i dag än tidigare, men internet och sociala medier gör att det blir mer synligt, och lättare att manipulera.

I Folkstyret i rädslans tid skriver Olle Wästberg och Daniel Lindvall om hur populismen målar upp konflikten mellan folket och en elit och hur denna eldar på polariseringen. Wästberg, som ledde Demokratiutredningen 2014, har också tagit upp problemet med att partiernas medlemmar blir allt färre och att politiken professionaliseras, vilket onekligen leder ett avstånd mellan folket och de folkvalda.

Sverigedemokraternas inträde i politikens finrum menar författarna kan ses som att demokratin stärktes när grupper som tidigare känt sig förbisedda tyckte sig få en röst. Samtidigt är det SD:s politik som ligger bakom många av de förslag och beslut som inskränker på demokratin som nu klubbas igenom, vilket sätter fingret på en av demokratins inbyggda utmaningar: Den kan med demokratiska medel urholka och till och med avskaffa sig själv.

Med allt detta sagt, det görs förstås också utredningar, skrivs motioner och tas beslut som är till gagn för demokratin. Den utredning som tillsattes i början av 2020 och bland annat utmynnade i grundlagsändringen om begränsningar föreningsfriheten, hade som huvuduppgift att titta på hur skyddet för demokratin och de oberoende domstolarna kunde förstärkas. Men än så länge har inga förslag på de punkterna blivit verklighet.