Efter att tre biskopar meddelat att de inte prästviger personer som vägrar att viga homosexuella, avbröt prästen Lars Gårdfeldt sin bojkott av heterovigslar i de aktuella stiften. I dag viger han heteropar för första gången på två år, mitt under prideparaden i Stockholm. Men han är besviken på att inte fler biskopar sätter ner foten i frågan.
I eftermiddag gör prästen Lars Gårdfeldt något ovanligt – han ska nämligen viga två heterosexuella par. Det har han inte gjort sedan 2021, då han i protest mot Svenska kyrkans underlåtenhet att markera mot de präster som vägrar att viga homosexuella par helt enkelt började vägra att viga heterosexuella. Men i november 2022 gick biskopen i Karlstads stift, Sören Dalevi, ut med att i hans stift ”viger vi homosexuella”. Detta efter att Gårdfeldt talat om ämnet i Radio Värmland, landskapet där han själv är uppväxt.
– Då var han modig nog att säga att han inte skulle prästviga någon som var emot gaypar, säger Lars Gårdfeldt.
Vigsel i stället för parad
När Syre i december frågade övriga biskopar om deras inställning, tog även biskoparna i Stockholm och Västerås mod till sig och sa att nej, de skulle inte prästviga personer som motsätter sig att viga homosexuella. Efter det lät Lars Gårdfeldt meddela att han nu viger heterosexuella par i Karlstads, Stockholms och Västerås stift, och nu är det dags. Istället för att gå i prideparaden viger han två par i Allhelgonakyrkan på Södermalm i Stockholm, samma kyrka där han för drygt 20 år sedan gjorde kyrktrappsbröllop* till ett begrepp.
– Det känns fantastiskt. Jag som inte vigt heteropar på flera år ska viga samtidigt som paraden går genom staden, och det är 25-årsjubileum för Stockholm pride. För första gången på länge går jag inte med i tåget utan jag viger heteropar. Det känns väldigt bra. Men jag känner en sorg att jag får svara nej när jag får förfrågningar av par i till exempel Göteborgs stift.
I mars 2022 tog biskopsmötet fram ett dokument som bland annat säger att ”allas vår gemensamma målbild i fråga om vigsel är att alla präster med glädje och av fri vilja viger par av olika kön liksom par av samma kön. Denna målbild är vägledande i vårt arbete med antagning av prästkandidater, liksom i vårt arbete med främjande och tillsyn i våra respektive stift”. Det betyder i praktiken att man inte vill tvinga någon präst att viga samkönade, men att man hyser förhoppningen att alla som söker sig till prästyrket inte gör skillnad på hetero- och homosexuella.
Tar inte ansvar
Men Lars Gårdfeldt tycker att biskoparna undflyr själva ansvarsfrågan.
– Biskoparna har ju makten i sina händer, det är de som väljer om kyrkan ska prästviga sådana som vill diskriminera homosexuella par. Så istället för att önska att det blir så, är frågan om du är villig att ta ansvar för att inte rekrytera nya präster som diskriminerar. Det finns få yrken där en person helt och hållet kan avgöra om en person ska få det yrket. Biskoparna säger nu att de önskar sig en framtid där alla präster viger alla par av fri vilja. De använder som ursäkt att det finns tillräckligt många präster som viger samkönade par.
När Syre ånyo kontaktar de biskoparna hänvisar de som hittills svarat i stor utsträckning åter till biskopsmötets dokument, och att man ställer sig bakom det som står där. Åke Bonnier, biskop i Skara stift, åberopar dessutom den ordning som gäller i Svenska kyrkan, och som han under sina elva år som biskop i stiftet har följt.
– Nämligen att vi har ett ämbete som är öppet för kvinnor och män och en vigselordning där två personer som älskar varandra och vill leva tillsammans livslångt kan gifta sig och det är kyrkans skyldighet att se till att dessa blir vigda. Det innebär att varje par, där åtminstone en av kontrahenterna tillhör Svenska kyrkan, i sin församling ska kunna få en underbar vigselgudstjänst.
”Ber och hoppas”
– Däremot innebär det inte att man är skyldig som enskild präst att viga något par, vi har inte vigselplikt utan vigselrätt. Kyrkoherden är den som i slutänden är ansvarig för att varje par ska kunna få en sådan vigsel. I sin tur innebär det att vi har en ordning där en präst inte kan tvingas viga samkönade par, eller några par alls. Men kyrkan har vigselplikt och genomför därför vid varje vigsel en juridisk tjänst åt staten, förklarar Åke Bonnier.
Har du en personlig åsikt i frågan?
– Jag ber och hoppas att snart alla präster just av fri vilja och glädje ska viga par oavsett kön.
Skulle du prästviga en person som efter diskussion står fast vid att hen inte kommer att viga samkönade par?
– Ja, så är det eftersom kyrkan har den ordningen. Nu går jag i pension nästa år och kommer, mig veterligen, inte att viga fler präster, men jag har vigt personer som känner att de inte kan eller vill viga samkönade par.
Självklar men inte avgörande pusselbit
Även Johan Dalman, biskop i Strängnäs stift, meddelar att han ”följer den ordning som gäller i Svenska kyrkan och att jag önskar att alla präster av fri vilja och med glädje ska viga par oavsett kön”. Han tillägger att utgångspunkten för eventuell prästvigning alltid är en helhetsbedömning och att frågan ”om hur kandidaten ställer sig i vigselfrågan är en självklar, men inte ensamt avgörande, pusselbit i denna mångfasetterade helhetsbedömning”.
Vid tidpunkten för Syres förra runtfrågning var två stift, Linköping och Visby, utan biskop, tjänster som tillsatts i början av det här året. Erik Eckerdal är nu biskop i Visby stift, och hänvisar via sin sekreterare till biskopsmötets gemensamma uttalande från mars 2022. I Linköping heter den nya biskopen Marika Markovits, men hon har i skrivande stund inte återkommit med svar till Syre.
Eva Nordung-Byström, biskop i Härnösands stift, deltog inte heller i den förra enkäten då hon var ledig, men nu svarar hon i ett mejl att ”frågan tas upp redan vid stiftets antagning av prästkandidater så att den som eventuellt är tveksam skall ges tid och möjlighet att bearbeta frågan. Under mina nio år som biskop har jag inte antagit någon student som sagt nej till vigsel av samkönade par, så detta är alltså ingen stor fråga i vårt stift”.
Tar upp frågan redan vid antagningen
På frågan om hon skulle prästviga en person som efter diskussion står fast vid att hen inte kommer att viga samkönade par, svarar hon att hon följer kyrkans ordning vid antagning av prästkandidater och vigning av präster och ”självklart” står bakom biskopsmötets gemensamma uttalande.
När Syre undrar om det betyder att svaret på frågan är ja utvecklar Eva Nordung-Byström med en formulering som är mer öppen för tolkning:
”Svaret beror på hur kandidaten resonerar och bearbetar frågan under studietiden. Eftersom jag tar upp frågan redan vid antagningen och tydligt markerar att jag stöder vigsel av samkönade par har det inte hänt att någon jag antagit blir prästvigd som säger nej till att viga samkönade.”
Lars Gårdfeldt tycker att det låter som ett typiskt mediatränat svar, som varken upprör de konservativa eller inger församlingens hbtqi-personer trygghet.
– Man vet inte om det innebär att hon aktivt tagit ställning, att hon inte vill ha de konservativa prästerna, eller om hon bara har haft tur under sin korta tid som biskop.
Villig präst kan inte garanteras
Ett annat argument från kyrkans sida för att inte införa någon form av tvång att viga brukar vara att majoriteten av prästerna gladeligen viger samkönade par, och att det är osannolikt att det skulle uppstå en situation där ett samkönat par inte finner någon som vill viga dem i deras församling.
I en motion till kyrkomötet, Svenska kyrkans högsta beslutande organ som sammanträder i höst, konstateras emellertid att det alltjämt förekommer församlingar där ingen av de anställda prästerna vill viga samkönade par. I motionen, från nomineringsgruppen Borgerligt alternativ, föreslås därför att ingen ska kunna anställas som domprost eller kyrkoherde om denne inte förklarar sig vara beredd att viga samkönade:
”Ett sådant tillägg skulle säkerställa att det i varje församling finns en präst som kan förrätta vigsel av samkönade.”
Några regeländringar för prästvigning föreslås dock inte. En motion från Fria liberaler i Svenska kyrkan tar också upp frågan om prästers inställning till samkönad vigsel, men inte heller den innehåller några skarpa förslag utan förespråkar istället långsiktighet och dialog för att säkerställa att arbetet går i önskad riktning.
”Klingar falskt”
Lars Gårdfeldt jämför Svenska kyrkans hållning ifråga om prästers inställning till samkönade äktenskap med den försoningsprocess man nyligen gått igenom gentemot samerna, och som han med rådande situation i åtanke tycker klingar ”oerhört falskt”.
– Att höra Antje [Jackélen, f.d. ärkebiskop, reds.anm.] och andra företrädare tala om hur hemskt det är att de diskriminerat så är det svårt att känna att det är fullt trovärdighet när de samtidigt inte gör något åt att det är tillåtet att diskriminera en annan minoritet. Antje och andra har ju nu fått ta ansvar för det förtryck som tidigare präster och biskopar stått för mot samerna, och det är sorgligt att biskoparna inte kan ha mer ryggrad utan agerar på ett sätt som gör att deras efterträdare om 50-60 år får gå ut och be om ursäkt för biskoparnas ovilja att sätta stopp för diskrimineringen. De gör sina efterträdare en otjänst, fastslår Lars Gårdfeldt.
*När lagen om partnerskap gällde anordnade Lars Gårdfeldt vigslar i kyrkan där både han själv och en borgerlig förrättare deltog i ceremonin. Domkapitlet utfärdade då ett förbud mot att bjuda in borgerliga förrättare, vilket löstes med att den juridiska delen av vigseln ägde rum ute på kyrkans trappa, medan resten av sakramentet kunde äga rum inne i kyrkan.
Läs mer:
Så vill Sveriges biskopar hantera homofientliga präster
Lars Gårdfeldt: ”Nu kan jag viga heteropar i Stockholm och Västerås”
