Regeringen i Berlin fick i veckan ett krasst budskap från Tysklands klimatpolitiska råd. Med nuvarande politik kommer landets bidrag till EU:s klimatmål att bommas med råge. Något som också skulle kunna påverka Sveriges möjlighet att klara sitt åtagande till EU:s klimatmål för 2030.
Syre har tidigare i år berättat om svidande kritik från de klimatpolitiska råden i Sverige och Danmark, som båda varnat för att klimatpolitiken i respektive länder är ur kurs. Nu kan också Tyskland läggas till listan av länder där klimatpolitiken kärvar. Det står klart efter en rapport i veckan, där Tysklands klimatpolitiska råd riktar skarp kritik mot den federala regeringen i Berlin.
– Vi har inte bara nationella åtaganden utan också europeiska, de verkar ha ignorerats av Berlin när klimatlagen reviderades, säger Brigitte Knopf, vice ordförande för Tysklands klimatpolitiska råd, rapporterar Euractive.
Landets utsläpp är mer än 15 gånger större än Sveriges och ännu större än Danmarks. Men länderna har det gemensamt att de alla är rika EU-länder som åtagit sig att göra mest för att nå EU:s klimatmål till 2030 inom ESR-sektorn. Det vill säga transporter, jordbruk, byggnader och vissa industrier som inte innefattas av unionens utsläppshandel.
Vill tvinga staten att sänka hastigheten
Den revidering av Tysklands klimatlag som skedde i våras var otillräcklig, enligt rådet. Med nuvarande klimatpolitik kommer landets åtagande gentemot EU:s klimatmål till 2030 att bommas med mellan 150 och 200 miljoner ton koldioxid, enligt Knopf rapporterar lokala medier. Det vill säga mer än fyra gånger mer än Sveriges årliga territoriella utsläpp.
Likt i Sverige och Danmark väntas utsläppen från transporterna bli det största bekymret. För att tvinga den federala regeringen till att snabbt accelerera omställningen av transportsektorn planerar klimatorganisationen Environmental action Germany nu att stämma den federala regeringen, rapporterar Clean energy wire.
– En hastighetsgräns på 100 kilometer i timmen på motorvägar, 80 på landsvägar och 30 som medelhastighet i innerstäder, minskade klimatskadliga subventioner och utbyggnad av klimatvänlig mobilitet, säger Jürgen Resch, som leder organisationen som exempel på några av de åtgärder de vill tvinga fram genom att inleda rättstvister med staten.
Kan bli svårt att köpa sig fri
Om sänkt hastighet på autobahn någon gång kan bli verklighet återstår att se. Men klart är att priset på att inte fatta beslut om radikala åtgärder kan bli högt. Som Syre tidigare rapporterat finns det en rad mekanismer för att nå målen, utan att uppnå de faktiska utsläppsminskningarna i sektorn– så kallade flexibiliteter, eller om man så vill – ”kryphål”. Om ett land lyckas binda mer kol i skogen än vad EU:s mål anger går det att kompensera för en underprestation inom ESR-sektorn. Men bara i viss utsträckning. En annan flexibilitet innebär att det går att köpa utsläppsreduktioner från länder som överpresterar – i den delen av lagen finns ingen begränsning för hur mycket ett land får köpa. Men det väntas kosta skjortan. Mellan 7,5 miljarder euro och 30 miljarder euro, om målet bommas med 150 miljoner ton, enligt en uppskattning av Jakob Graichen på det tyska Öko institutet, som Euractive varit i kontakt med.
Samtidigt har ett annat orosmoln seglat upp på horisonten. Vad händer om det visar sig att det inte finns tillräckligt många utsläppsreduktioner att köpa när det är dags för bokslut? En fråga vars angelägenhet blir alltmer brännande, ju fler länder som ligger ur kurs.
– Det är den stora frågan, ingen vet säkert, säger Brigitte Knopf, vice ordförande för det tyska klimatpolitiska rådet till Euractive.
I Sverige har klimatpolitiska rådet tidigare avrått regeringen från att förlita sig på att kunna använda lagstiftningens olika flexibiliteter. Bland annat med bakgrund av den ovisshet som råder kring köp av utsläppsreduktioner från andra länder, vad gäller utbud och pris.
”Det vore riskfyllt och potentiellt kostsamt att basera Sveriges strategi på ett omfattande utnyttjande av dessa mekanismer för flexibilitet. Det skulle inte heller vara i linje med riksdagens, och svenskt näringslivs, ambitioner om att vara ledande i klimatomställningen,” skriver rådet.
Till Syre har Eva Jernbäcker, analytiker på Naturvårdsverket, tidigare lyft att hur väl Tyskland lyckas nå sina mål, påverkar Sveriges möjlighet att använda den flexibilitet som medger att länder köper utsläppsreduktioner från varandra.
– Det handlar till exempel om hur ett land som Tyskland lyckas med sitt åtagande och hur stort utbudet från de potentiella säljarländerna blir.
Läs mer:
Därför är klimatmålen inte körda – men hänger löst
Danmark på väg att missa alla klimatmål
Oklar klimatväg till 2030
Reduktionsplikten, som innebär att inblandningen av biobränsle i drivmedel gradvis ska öka fram till 2030 var länge det kraftfullaste styrmedlet för att nå Sveriges klimatmål till 2030. Men också för att Sverige ska klara sitt åtagande gentemot EU:s klimatmål för den så kallade ESR-sektorn, där huvudsakligen byggnader, jordbruk och vägtrafik ingår. Men i våras lade regeringen om den politiken, när partierna och SD kom överens om en kraftig minskning till och med 2026. Även andra åtgärder kan minska utsläppen.
Men enligt Trafikanalys som är den myndighet med ansvar att lämna förslag på styrmedel för vägtrafiken, finns inget som i närtid kan kompensera för reduktionsplikten. Ett undantag skulle kunna vara ett nationellt handelssystem för utsläpp som sker från inrikes transporter – men effekten skulle förmodligen bli densamma, ökad mängd biodrivmedel. Senare i höst ska regeringen presentera en klimatpolitisk handlingsplan, då ska regeringen ge svar på vad som ska täppa det hål som den kapade reduktionslikten skapat.
Vad reduktionspliken ska ligga på efter 2026, ska regeringen också återkomma till. Oklart när. Men också det har stor betydelse för Sveriges förutsättningar att klara sitt åtagande gentemot EU:s klimatmål.
Källa: Klimatpolitiska rådet/Naturvårdsverket
