Basinkomst eller medborgarlön kan låta utopiskt. Men för befolkningen på orten Maricá i Brasilien är den högst verklig. Över 42 000 låg- och medelinkomsttagare får basinkomsten sedan flera år tillbaka. Reformen har införts permanent – helt utan att ha föregåtts av några studier.
En timmes bilfärd norr om Rio de Janeiro ligger Maricá, en liten stad med runt 160 000 invånare. Det är en fattig stad, med små butiker, låga hus och dammiga gator.
Men trots det påvra yttre har staden något som fått hela världen att dra blickarna till sig – basinkomst.
– Maricá är det absolut mest intressanta basinkomstprojektet som pågår i världen just nu, säger Paul Katz, historiker på Jain family institute i USA, som jobbar med flera amerikanska projekt om basinkomst och just nu även studerar basinkomsten i Maricá.
Redan 2013 infördes ett lägre stöd för de allra fattigaste familjerna i staden. Sedan dess har stödet vuxit, både när det gäller summan och vilka som får det.
I dag får var fjärde person i staden basinkomst. Den delas ut individuellt till låg- och medelinkomsttagare via ett bankkort – mumbuca-kortet, eller via en app som går att ladda ned. Summan är så hög att den går att överleva på – den ligger strax under fattigdomsgränsen.
Mottagarna får använda pengarna hur de vill – förutsatt att de handlar i staden. Det är endast där och i utvalda butiker som mumbuca-kortet går att använda.
Basinkomstmottagarna behöver inte redovisa sina utgifter eller att de exempelvis söker jobb. Enda gången det finns krav på att visa att du har behov av basinkomsten är vid ansökan om den. Efter det fortsätter pengarna att trilla in på kortet oavsett om du har lyckats bli rikare eller inte.
Patricia Reis är en av dem som får basinkomst.
– Mumbuca-kortet räddar liv, säger hon, över videolänk via Whatsapp från Brasilien, i en tidigare intervju med Syre.
Både Patricia Reis mamma och svärmor behöver dyra mediciner som de inte kan få genom den offentliga vården i Brasilien. Men tack vare basinkomsten har de nu råd med sina behandlingar.
För henne själv är basinkomst en trygghet. Både Patricia Reis och hennes man har osäker ekonomi. Hon är nagelskulptör med en manikyrsalong i sitt hem, och han jobbar på byggen, men har ingen fast tjänst utan får bara tillfälliga jobb då och då.
Basinkomsten gör att Patricia Reis känt sig mer ”hel”, som hon säger. När barnen ber henne köpa något kan hon numera säga ja ibland. Hon har råd med kläder, leksaker och bättre kvalitet på maten. Dessutom har hon kunnat genomföra en del små renoveringar av huset, som att lägga nytt golv.
Det enda negativa hon har att säga om mumbuca-kortet är att det var krångligt att beviljas det. Hon behövde gå fram och tillbaka till Banco Mumbuca, som utfärdar kortet, med papper och intyg – hela tiden var det något nytt som fattades – innan hon till slut beviljades basinkomsten.
Trots det byråkratiska krånglet har hon aldrig hört någon tala illa om mumbuca-kortet.
– Inte ens bland dem som inte har lyckats eller kan registrera sig, säger Patricia Reis.
Populär reform
Och hon tycks inte vara ensam om att gilla reformen. Arbetarpartiet, som införde basinkomsten, har suttit stabilt vid makten sedan dess. I kommunvalet 2020 vann borgmästaren med hela 88 procent av rösterna.
– Det ser ut som ett val av Saddam Hussein eller Vladimir Putin, men siffrorna stämmer, säger Fabio Waltenberg, professor vid brasilianska Universidade federal fluminense.
Men exakt hur basinkomsten påverkar folket är det ingen som egentligen vet säkert. Basinkomsten infördes utan att politikerna hade gjort någon forskning om hur reformen skulle påverka samhället.
– Det har inte funnits några studier över huvud taget. Och debatten om basinkomst har inte varit smidigt strukturerad, och inte alls baserad på vetenskapliga bevis, utan har framför allt varit baserad på intuition. Det har varit politik, inte experiment, säger Fabio Waltenberg.
Det skiljer sig åt från andra delar av världen, där de flesta länder valt att först göra småskaliga experiment innan politikerna tar beslut om att eventuellt införa en basinkomst.
Men nu i efterhand genomförs ändå en studie om hur basinkomsten påverkar Maricá. Fabio Waltenberg och hans forskarkollegor vid amerikanska Jain family institute har delat ut enkäter till tusentals invånare med frågor om deras konsumtion, inkomst, välmående och relationer med mera. Av dessa personer djupintervjuas 48 mottagare av basinkomsten och jämförs med 24 deltagare som inte får pengarna. Dessutom har affärsägare, politiker och andra nyckelfigurer intervjuats. I vår eller tidig sommar väntas studien bli klar.
Några saker har Fabio Waltenberg och hans kollegor kunnat konstatera redan nu. Basinkomsten, tillsammans med andra sociala stöd i Maricá, ledde till minskad arbetslöshet under coronpandemin jämfört med andra brasilianska städer. Dessutom var stadens olika stödsystem viktiga för invånarna efter att Maricá hade drabbats av skyfall i april förra året.
Basinkomsten delas ut av Banco Mumbuca, en så kallad gemenskapsbank som har startats upp för att gynna fattiga och omorganisera ekonomin lokalt. Förutom basinkomsten jobbar banken även med arbetsmarknadsåtgärder och mikrolån. Det är lån som låginkomsttagare kan få ta till en extremt låg ränta om de vill investera i något som leder till att de kan ta sig ur fattigdom, till exempel en symaskin för att starta ett klädföretag.
Att både dela ut mikrolån, kontantstöd och samtidigt ha sociala program gör Maricá ganska unikt och gör systemet extra intressant, anser Paul Katz.
– Att bara få tillgång till pengar räcker inte, men att kombinera detta och integrera det i ett system med sociala förmåner – den kombinationen är extremt kraftfull. Jag hoppas den här modellen börjar användas för att motverka fattigdom i andra delar av världen, säger han i en tidigare intervju med Syre.
Basinkomst i lagstiftningen
I Brasilien har själva grundtanken med basinkomst hela tiden varit fattigdomsbekämpning. Redan på 1970-talet började basinkomst att diskuteras och i dag är landet det enda i världen som har en lag där det står att alla medborgare och permanent boende har rätt till basinkomst. Men anledningen till att basinkomst inte har införts på nationell nivå är att det också finns en klausul i lagen om att den bara behöver införas om budgeten håller för en sådan reform.
Däremot finns Bolsa família, ett ekonomiskt stöd som liknar en basinkomst på så vis att staten delar ut en summa pengar varje månad. Men skillnaden mot en basinkomst är att det krävs en motprestation för att få stödet. Bolsa família ges bara till hushåll under en viss inkomst om de låter sina barn gå i skolan och bli vaccinerade.
Finansieras från oljeintäkter
En fördel som Maricá har är att pengarna till basinkomsten kommer från deras oljeintäkter, och sådana resurser har inte alla brasilianska kommuner. Enligt Fabio Waltenberg kämpar många med att ens klara av att hålla nuvarande budget, och skulle inte ha råd att själva införa basinkomst. Paul Katz håller med.
– Att införa basinkomst är en stor utmaning och i de flesta fall krävs statlig styrning för att den skulle kunna finansieras åt alla. Gemenskapsbankerna är nog den reform som skulle vara lättast att genomföra även för andra samhällen, säger han.
I Brasilien var både Bolsa família och gemenskapsbankerna, som finns på 115 platser i landet, från början lokala initiativ som centralmakten sedan plockade upp. Kanske kommer samma sak hända med basinkomsten, hoppas Paul Katz.
– Det har ju fungerat tidigare och det är lovande när det gäller basinkomst på en nationell nivå, säger han.
Läs mer:
Vad är basinkomst eller medborgarlön? Här är grunderna
