Den här veckan pågår Week of action runt om i landet, ett drygt hundratal organisationer har gått samman för att bland annat med civil olydnad driva på för klimaträttvisa och social rättvisa. Den här veckan ställs också Greta Thunberg inför rätta för en civil olydnad aktion, det lär blir den mest uppmärksammade politiska rättegången i Sverige hittills.
Själv stod jag inför rätta förra veckan för att suttit en knapp kvart på Guldbron förra året. Åtalsrubriceringen var sabotage och åklagaren yrkade på fängelsedom. En rättegång som bland annat föregåtts av att polisen gick in i min och min livskamrats lägenhet och gjorde en husrannsakan medan vi sov. De hittade dock varken oss (vi bor i en fyra på 93 kvadratmeter) eller något som styrker åtalet.
Sabotageåtal med yrkande på fängelse för vanliga miljöaktioner är något nytt i Sverige. Tidigare har de flesta inte åtalats alls och de åtal som blivit har handlat om ohörsamhet mot ordningsmakten med dagsböter som påföljd. Men våren 2022 går SD, M och KD ut och kräver hårdare tag mot miljöaktivister. Det är ett utspel i en olustig valkampanj, men inte mer än ett utspel för att vinna billiga poänger. Inga beslut om ändrad lagstiftning eller annat tas.
Ändå hänger åklagarväsendet och så småningom domstolarna på och börjar med långa häktningar, ändrar åtalen till sabotage och yrkar på och dömer miljöaktivister till fängelse. Det är en ordning som inte hör hemma i en rättsstat där fristående åklagarväsende och domstolar är en grundbult. När det havererar och vi rör oss mot en auktoritär polisstat så blir det viktigare än någonsin att med just olydnad utmana den förtryckande makten.
Det är alltid rätt att störa ett system som förtrycker och förstör möjligheten att bo drägligt på den här planeten. Historien är full av tillfällen där alla har behövt välja om de ska vara en del av problemet eller en del av lösningen, som MC5 uttryckte det. Problemet i form av olika former av förtryck, lidande, hot och dödande. Det har i Sverige och i många andra länder handlat om hur ursprungsbefolkningens behandlas. Eller om kvinnors och icke bemedlades rättigheter. Om slavar i USA. Apartheidsystem i Sydafrika. Gaskammare i Tyskland. Miljoners död och förtryck inom den gamla Warszawapakten. Storbritanniens förtryck i Indien. En hela radda europeiska länders, inklusive Sveriges, koloniala förtryck i olika delar av Afrika. Det handlar om repressaliepolitiken mot oliktänkande i dagens Ryssland, Hongkong och i många andra delar av världen.
Gemensamt för dem som stått för motståndet är att de alla brutit mot och utmanat gällande lagar. Men gemensamt är också att tiden har gett dem rätt. De är de som stått för motståndet och olydnaden som avskaffat förtryck och hot, de är de som lagt grunden för demokratiska fri- och rättigheter. De är de som skapat mänskligare samhällen. Medan de poliser, domare, åklagare och andra som försvarat och hållit systemet igång har hamnat på fel sida av historien.
Civil olydnad har alltid varit en viktig del i utvecklandet av demokratin och de mänskliga rättigheterna, mot förtryck och destruktiva makthavare. Utan civil olydnad hade vi inte fått allmän rösträtt, Sovjetunionen och de andra regimerna i Warszawapakten hade inte fallit, svarta i USA hade inte fått juridiskt lika rättigheter och så vidare. Listan kan göras lång och när makthavarna nu efter 50 år fortsätter att nonchalera klimatkrisen och i bästa fall ägna sig åt några kosmetiska åtgärder är det därför inte bara rätt att göra motstånd. Det är nödvändigt. En nödvändighet som dessutom blir allt starkare desto auktoritära samhället blir, desto mer vi går mot en polisstat, desto hårdare makten slår ner på de som kämpar.
När planeten förstörs till den grad att människors existens redan i dag hotas och när det kommer att bli många gånger värre för kommande generationer är det var och ens ansvar att välja: Vill vi vara en del av lösningen eller fortsätta vara en del av problemet? Om inte vi nu gör de rätta valen så kommer fler människor att dö på grund av klimatkatastrofen än i alla de historiska katastroferna, krig och utrotningarna som varit tillsammans. Samtidigt visar folks medvetenhet runt till exempel våtmarker nu jämfört med bara för några år sedan att kamp lönar sig. Ja, många i bilköer och annat har blivit vansinniga, men samtidigt höjs anslagen till återställandet av våtmarker i en budget som i övrigt slaktar allt miljöarbete. Frågan diskuteras på bästa tid på SVT och var och varannan vet i dag att återställande av våtmarkerna är en av de lägst hängande frukterna i klimatarbetet.
Min dom kommer nästa vecka och jag har gott hopp om att bli friad. Om inte i tingsrätten så efter en överklagan till hovrätten. Där har en annan person från samma aktion redan blivit friad. Än så länge har också bara en fängelsedom mot miljöaktivister verkställts i Sverige, men många har fått sitta i häkte länge och flera fängelsedomar väntar nu på avgörande i högre instans. Totalt har över 200 personer dömts för miljöaktivism de senaste två åren, fler än 25 av dem för sabotage. Denna vecka kommer höja de siffrorna ytterligare. För i takt med att regeringen monterar ner miljöpolitiken och upp repressaliepolitiken växer motståndet.
Det är hoppingivande, men för att få verklig förändring, betydligt större än höjda anslag till våtmarkerna, behöver många fler bli olydiga. Det är dags för alla att välja om de ska vara en del av problemet och passivt låta förtryck och miljöförstöring fortsätta eller en del av lösningen och bli olydiga.
Alla som planerar att utföra civil olydnad om angiverilagen blir verklighet.
Angiverilagen – hallå ”Liberalerna”, finns det någon gräns?
