Zoom

Klimataktivist: ”Det känns som att lagföringen är en beställning”

I samband med en blockad i Göteborg rapporteras 14 klimataktivister för ohörsamhet mot ordningsmakt.

När klimataktivismen eskalerade valde Storbritannien att inskränka demonstrationsfriheten. Är Sverige näst på tur? Det finns de som säger att det redan börjat. – Vi ser ett krympande utrymme för civilsamhället, säger John Stauffer, rättschef på Civil rights defenders.

Klockan tio över sju på morgonen noterar en insatsledare inom polisen tiden. Hon står vid korsningen Bentylgatan/Oljevägen i Energihamnen i Göteborg; en plats som aktivister använt som symbol för Sveriges bidrag till klimatförändringarna. Här ankommer olja från fjärran innan det transporteras vidare eller förädlas till bensin- och diesel i något av raffinaderierna i hamnen.

Från en grå cistern har bränslebolaget Preems logga, en leende björn mot en orange bakgrund, sett åtskilliga protester komma – och brytas upp. I samband med påsken genomförde det nystartade nätverkat Ta tillbaka framtiden blockader under åtta dagar vid in- och utfarten till en av bränsleterminalerna, nu, en dryg månad senare, är det ett sextiotal aktivister från Extinction rebellion som blockerar samma bränsleterminal i samband med aktionsdagarna Göteborgsupproret 2.0. 

Några aktivister håller upp banderoller med texterna ”stoppa fossila subventioner” och ”nu stänger vi kranarna”. Kraven är likt Göteborgsupproret förra året, att staden måste klippa banden till den fossila ekonomin. Snart ska polis släpa bort en läkare och klimataktivist i tårar. Men än så länge är stämningen närmast uppsluppen.

Från ett ensamt munspel hörs en enkel trudelutt innan några andra i skaran stämmer upp i sång. Dialogpolisen Fredrik Dahlgren stegar fram till en av aktivisterna som bär rosa keps med texten poliskontakt som berättar att man är väl medvetna om att trafiken är blockerad och att det inte är tillåtet, ”så får vi se när ni tröttnat på detta”. Fredrik Dahlgren nickar.

– Vi fryser läget, så pratar jag med våra överordnade och återkommer så alla blir nöjda, vi börjar i den ändan, okey, säger han.

Polisen försöker upprätthålla sin legitimitet

Ordbytet på göteborgska bär inte ett spår till anspänning. Men det odramatiska tilltalet springer ur det närmast kaosartat skeende som uppstod i samband med EU-toppmötet i Göteborg 2001; svensk polis sköt mot demonstranter för första gången sedan Ådalen 1931 och sammanlagt skadades ett nittiotal demonstranter och ett femtiotal poliser. Händelserna blev början på ett omfattande reformarbete av polisens taktik, med stort fokus på dialog – för att polisen ska sätta sig in i demonstranters perspektiv för att undvika missförstånd och eskalering.

Men det är inte så enkelt att säga att händelserna ledde till ett mjukare förhållningssätt, enligt Mattias Wahlström, forskare vid institutionen för sociologi och arbetsvetenskap vid Göteborgs universitet. Det är också en större betoning på att snabbt gripa personer, snarare än driva bort dem, säger han.

– Det polisen försöker göra i hög grad är att upprätthålla sin legitimitet som de som upprätthåller ordning och reda.  Då behöver man göra det på ett sätt som kan få stöd, vilket man inte får om människor blir nerridna och misshandlade.

För klimataktivisterna i Göteborg innebär taktiken att det idag finns en upparbetad kommunikation med polisen inför och under aktionerna. Huvudansvaret för det faller den här dagen på Fredrik Dahlgren som arbetade som piképolis under Göteborgskravallerna men som sedan många år är chef inom dialogpolisen i region Väst.

– Tio över sju ställde de sig här och började framföra sitt budskap, då fastslogs att det hela är en allmän sammankomst, det är grundlagsskyddat och så går tiden, säger Fredrik Dahlgren och pekar med pekfingret upp mot den klarblå himlen.

– Nu pekar jag mot chefen för det hela som får göra en bedömning hur länge de ska få framföra sitt budskap, det man tittar på då är trafikpåverkan. Sedan gör polisen en ordningshållande befallning. Då får de fem minuter på sig och de som inte lämnar gör sig skyldiga till brott.

Aktivisterna skulle rapporteras för sabotage

I Göteborg har polisen ett gott renommé bland klimataktivisterna. Men dagarna inför de planerade aktionerna får den goda relationen sig en törn. Fredrik Ängdervik, en skäggig trebarnspappa som engagerade sig i Extinction rebellion efter den heta sommaren 2018, skötte kontakten med polisen.

Budskapet han fick till sig var krasst. Aktivisterna skulle få tjugo minuter på sig innan de skulle få en ordningshållande befallning – och de som stod kvar efter det skulle rapporteras för sabotage. En brottsrubricering som kan ge upp till fyra års fängelse. Orsaken till beskedet uppgav polisen vara påtryckningar från hamnen.

– En rejäl glidning, säger Fredrik Ängdervik.

Tjugo minuter är bra mycket kortare än motsvarande aktionsdagar under Göteborgsupproret förra året. Men framförallt var det inget tal om att någon skulle rapporteras för sabotage, då rörde det sig om ohörsamhet mot ordningsmakt som gav böter.

Efter samtalet med dialogpolisen skickar Extinction rebellion ut ett pressmeddelande där de anklagar det kommunala hamnbolaget för att kroka arm med fossilindustrin, ”samtidigt som polisen låter sig styras av näringslivsintressen”. 

”Klimatkrisen kommer inte att försvinna för att de klimataktivister som kämpar för en beboelig planet straffas hårdare”, skriver man vidare.

Klimataktivismen trappas upp

Hösten 2021 trappar klimataktivister upp de ordningsstörande aktionerna i Storbritannien. Den då nystartade gruppen Insulate Britain påbörjar vågor av ordningsstörande motorvägsblockader för att förmå Boris Johnsson att energieffektivisera britternas hem.

Taktiken är kontroversiell men sakfrågan de vill belysa, att britter eldar för kråkorna, får stor uppmärksamhet. Snart hämtar klimataktivister runt om i Europa inspiration från britterna och påbörjar vågor av motorvägsblockader och andra uppseende aktioner – så som att kasta målarfärg på berömda tavlor eller storma in under pågående TV-sändningar.

Tillsammans bildar de nätverket A-22 Network, dit också svenska Återställ våtmarker ansluter sig som den 28 mars börjar skapa rubriker genom att ett tiotal aktivister tar varandra i handen och går ut på en av infartslederna i Stockholm, mitt under morgonrusningen.

–  Man kan inte vara i Stockholms innerstad två, tre dagar och göra aktioner.  Det får ingen effekt. Det här var första gången som en civil olydnadsrörelse i Sverige gick ut och gjorde mycket starkare och ordningsstörande aktioner, säger Helén Wahlgren, en av grundarna till Återställ våtmarker.

Eskaleringen motiverar hon med brådskan i klimatkrisen.

– Upptrappningen står i direkt proportion till den klimatkollaps vi står inför eller som redan pågår och som framförallt drabbar fattigare länder. Så aktivismen är nödvändigt om vi ska ha minsta chans att överleva.

Namnet används för att lätt kommunicera våtmarker som klimatlösning och en ”lågt hängande frukt” att plocka, då de utdikade avger koldioxid – medan de återställda binder växthusgasen. 

Men hos Miljöpartiet som vill satsa stort på att återställa våtmarker, ses aktivisterna snarare som några som försvårar klimatkampen genom att slå split än något som driver den framåt. Kritiken avfärdas av Helén Wahlgren som hänvisar till att man lyckats få upp frågan på agendan.

– För ett och ett halvt år sedan hade inte en kotte ens en aning om vad en våtmark var, nu har det varit så många inslag om våtmarker i både riks och lokaltv, att jag inte kan hålla reda på alla som varit, säger hon.

Kan både missgynna och gynna

Vem som i längden visar sig fått rätt, Återställ våtmarker, kritikerna inom Miljöpartiet eller kanske båda, är en öppen fråga. Mattias Wahlström säger att det inom sociologin finns en teori som beskrivs som radikal flank-effekten.

Det kan till exempel vara att en mer moderat del av en rörelse får ett uppsving, då de framstår som mer resonabla, samtidigt som den radikala falangen också bidrar till att få frågan på agendan.

Exempelvis anses en bred medborgarrättsrörelse ha gynnats av mer militanta aktivister i USA under 1950-60 och 70-talet. Men effekten kan också bli den motsatta understryker Mattias Wahlström. Han tar kravallerna i Göteborg som exempel, där sakfrågan kom att skymmas av ett stort massmedialt fokus på svarta blocket som också kan ha spillt över på en mer moderat rörelse så som Attac, som snabbt tappade i stöd efter upploppen.

– Min poäng är egentligen att ju radikalare metoder man använder, särkilt om man inte kan förvänta sig något bredare folkligt stöd finns det alltid en risk att det kan spilla över negativt på hela rörelsen men det finns också en möjlighet att den gynnas.

Krav på hårdare straff

Ytterligare en möjlig följd av upptrappade aktioner är att repressionen ökar. Redan i samband med den första motorvägsblockaden kräver både Sverigedemokraterna och Moderaterna hårdare lagstiftning. Under sensommaren 2022 fastnar en ambulans under utryckning i en köbildning och debatten tar fart igen, med nya krav på hårdare straff.

”Det måste bli ett slut på daltandet med dessa så kallade klimataktivister. Lagstiftningen ska skärpas för att kunna häkta fler direkt”, skriver Johan Forsell, rättspolitisk talesperson för Moderaterna.

Debatten rasar också i Storbritannien där en ny ordningslag klubbas som bland annat gör det olagligt att limma fast sig på en väg eller för den delen, vara utrustad för att kunna göra det.

Även i Sverige vittnar aktivister om hårdare tag, om än utan att lagstiftningen ändrats.

Redan under den första av Återställ våtmarkers motorvägsblockader i Stockholm grips aktivister för Sabotage. Samma grova brottsrubricering som lyfts av polisen inför blockaden i Energihamnen i Göteborg. Vågorna av motorvägsblockader i Stockholm fortsätter – och fler gripanden – och också häktningar för sabotage följer. Men under sommaren händer det också att även mindre ordningsstörande blockader i Stockholm innerstad resulterar i att aktivister rapporteras för sabotage.

Polisen testar vad de kan göra

Mattias Wahlström, som tidigare tittat på hur polisen hanterat protester i Sverige, säger att polisen har att väga den grundlagsskyddade demonstrationsfriheten och att upprätthålla ordningen. Troligen har ordningsmakten testat gränserna för lagstiftningen efter att debatten hårdnat och protesterna tagit alltmer resurser, säger han.

–  Ett uttryck som en polischef en gång använde i en dragning är att ”vi behöver använda hela spelplanen”, man prövar att använda olika lagrum för att se vad det är man kan göra. Men hur polisen gör de här avvägningarna i praktiken är svårt att veta.

Samtidigt går både polis som går hårdare fram och politiker som kräver hårdare straff en skör balansgång. Även om en del aktivister kan komma att trappa ned sina ordningsstörande aktioner, kan andra bli radikaliserade, samtidigt som polisen riskerar att tappa legitimitet om människor som uppfattas demonstrera på ett legitimt sätt utsätts för hård repression.

– Då kan det bli en stark reaktion som politiker och polisen behöver förhålla sig till.

Olika utfall i domstolarna

Av Svea Hovrätt får polisen både backning och rätt. En tre dagar lång aktionsvåg med både blockader i centrala Stockholm och på den större trafikleden Centralbron, resulterar i att sabotagedomar både fastställs och rivs upp.

Den som frias är en 17-årig aktivist som blockerat trafiken på Guldbron, medan en tysk aktivist som gjorde detsamma på Centralbron får sin sabotagedom fastställd.

Men den tyska aktivisten har överklagat domen. De kortvariga motorvägsblockaderna är inte någon ”allvarlig störning av den allmänna samfärdseln”, vilket lagen kräver för att det ska bli en fällande dom, argumenterar hans advokat Nils Hillert.

– Ska man jämföra störningen bara med den vägen? För den är ju total under en kort stund eller ska det jämföras med Stockholmsområdet,  Mälardalen eller hela Sverige? Det finns ingen praxis på det här.

–  Det kan vara ohörsamhet mot ordningsmakten, brott mot ordningslagen och lite sånt där. Att kalla det för sabotage, det är ju ett väldigt allvarligt brott som har varit tänkt att användas mot en helt annan typ av brottslighet. Det är ju min bestämda uppfattning.

Han får medhåll från John Stauffer, chefsjurist på Civil rights defenders.

– Demonstrationsfriheten omfattar fredlig civil olydnad. I vilken mån är det rimligt att inskränka den? Det är klart att dessa fredliga demonstrationer är en olägenhet för människor. Men den är ändå kortvarig. Om man tittar på förarbetet till brottet sabotage och hur den traditionellt har använts har det varit handlingar med helt annan dignitet, där man förstört saker.

Syre: Om den civila olydnaden blir mer ordningsstörande, kan det inte vara befogat att straffet då också blir strängare?

– Det är klart att det tar av polisens resurser och påverkar samhället. Det är ju själva meningen bakom att man använder den här typen av aktioner. Att det ska märkas. Men det är ju så med yttrandefriheten, att den är starkt skyddad. Och att det också får kosta samhället i form av krav på polisen att engagera sig.

Han påpekar vidare att civil olydnad bidragit till demokratins genombrott och flera viktiga landvinningar sedan dess. Men ett hårdnat debattläge och grövre brottsrubriceringar riskerar att avskräcka och slå mot det öppna samtalet, vilket får utrymmet för civilsamhället att krympa.

Något organisationen brukar använda som indikation på demokratisk tillbakagång i länder runt om i världen. Hans förhoppning är att grundlagen ändå kan vara ett skydd mot en sådan tillbakagång.

– Vi hoppas ju på att Högsta domstolen gör en ordentlig bedömning utifrån grundlagsskyddade rättigheter och rättigheter som är skyddade internationellt och att man kommer fram till att den här brottssrubriceringen inte är proportionell.

Klockan tickar i Göteborg

Samtidigt som den tyska aktivisten väntar på besked om prövningstillstånd hos Högsta domstolen, tickar klockan i Göteborg. Fredrik Ängdervik från Extinction rebellion berättar att dialogpolisen Fredrik Dahlgren ringde upp honom igen efter att han skickat ut pressmeddelandet med kritik mot att brottsrubriceringen som väntade var sabotage.

Samma dag hade hovrätten rivit upp tingsrättens sabotagedom mot den 17-åriga aktivisten som protesterat på Guldbron i Stockholm. 

– Vi fick veta att de ändrar linjen något och att de kanske hade framfört det lite för hårt, de sa att de hade haft en intern dialog och att det inte kommer att vara sabotage längre. Men tiderna är detsamma, de kortar vårt utrymme, säger Fredrik Ängdervik, ett par dagar innan blockaden påbörjas.

Drygt åtta minuter in på blockade i Energihamnen sprids lila och orange rök bland några av aktivisterna. Temat för dagen är hur klimatkrisen påverkar folkhälsan och psykologer, läkare och sjuksköterskor håller tal. De tjugo minutrarna passerar.

Läkaren Therese Nilsson, klädd i vit rock och namnskylt, börjar under tystnad skriva dödsattester på aktivisterna som nu svepts in i vita lakan och ligger uppradade längs med vägkanten, spelandes döda.

– Vetenskapen är supertydlig, vi vet allting, vi vet men vi agerar inte. Det gör mig galen, det gör mig galen hur vi kan låta det här ske, säger hon i ett av talen som följer.

Tio i åtta stegar dialogpolisen Fredrik Dahlgren fram till aktivisten med den rosa kepsen och berättar att om fem-sex minuter kommer det att ske en ordningshållande befallning. Det har då blivit en mindre köbildning och insatsledaren tagit beslut om att upplösa den allmänna sammankomsten. Då har protesten fått fortgå fyrtiofem minuter.

– De som inte lämnar rapporteras för brott och i det här fallet är det med hundra procent säkerhet ohörsamhet mot ordningsmakten, förklarar han.

Efter fyrtiofem minuter blir den allmänna sammankomsten upplöst och aktivisterna som begår civil olydnad bärs bort
Efter fyrtiofem minuter blir den allmänna sammankomsten upplöst och aktivisterna som begår civil olydnad bärs bort. Foto: Ossian Sandin

Fem minuter går, befallningen ges och fjorton aktivister beslutar sig för att sitta kvar. Några poliser från pikébussen på andra sidan Oljevägen lyfter och släpar bort en efter en. För Therese Nilsson som begår civil olydnad för första gången brister det.

– Det är akut, vi måste göra något, säger hon medan tårarna rinner och hennes fötter släpar i asfalten.

”Då blir störningen större”

En annan aktivist streamar händelsen på sociala medier, där kommentarerna fylls med hejarop och hjärtan. De stora mediekanalerna lyser med sin frånvaro. Men en utsänd från högerextrema Exakt24 är på plats och twittrar ut en bild på en annan aktivist som bärs iväg, där fylls kommentarsfältet av gråtemoijs och hån.

En stund senare är vägblockaden upplöst, fjorton aktivister rapporteras för ohörsamhet mot ordningsmakt och ett par lastbilarna som stannat kan passerar och lämnar en doft av bensin efter sig. Att polisledningen inför aktionen gick ut med att aktivisterna endast skulle få tjugo minuter på sig och att det därefter kunde bli fråga om sabotage, blev inte bra konstaterar Fredrik Dahlgren.

– Det var ju väldigt fyrkantigt och det stämde inte, varje tillfälle är ju unikt. Vad man tittar på är påverkan. Sedan är det så att polisledningen tittar mot sabotage, men då måste förstås rekvisiten var uppfylld. Det är inget vi hittar på.

Syre: Skedde det någon påtryckning från hamnen?

– Under påsken var ju det här nätverket Ta framtiden tillbaka som i åtta dagar satte sig ner och protesterade, då blir ju störningen större, så Göteborgs hamn har väl haft en dialog med polisen med tanke på det här och hur vi ska hantera det. Men då kan man inte jämställa det med en gång.

”En tydlig upptrappning”

Någon större ordningsstörning blev det aldrig under de 45 minuter protesten pågick. Det fanns omvägar att ta. Till skillnad från Göteborgsupproret förra året blockerades inte Oljevägen som är en huvudled i Energihamnen, utan endast en in- och utfart till en bränsleterminal.

Ändå blev påföljden lindrigare i fjol. Att polisen nöjde sig med att rapportera en aktivist för ohörsamhet mot ordningsmakten då, jämfört med de fjorton som rapporteras den här morgonen, ser Fredrik Ängdervik som en eskalering och konfronterar polisen. 

– En tydlig upptrappning från ordningsmaktens sida, säger han.

– Jag kan förstå att om man jämför det så kan man undra, är det hårdare i år?  Men så ser inte jag det, svarar Fredrik Dahlgren.

Istället pekar dialogpolisen på att man förra året fokuserade på att få igång trafiken igen och därför gav rapporteftergift (en tillsägelse). Ett argument Fredrik Ängdervik inte ger mycket för.

– Det känns som att lagföringen är en beställning, så känns det den här gången.

Läs även:
• Han välkomnade sitt fängelsestraff