Som Natomedlem kommer Sverige inta ett delvis nytt förhållningssätt till kärnvapnens förekomst och avskräckning. Det var ett av budskapen från utrikesdepartementet under Folk och försvars seminarium om kärnvapen i veckan. En förskräcklig utveckling, enligt Svenska läkare mot kärnvapen.
– Det är helt bisarrt att reaktionen blir att vi måste in under kärnvapenparaplyet, säger Vendela Englund, ordförande för Svenska läkare mot kärnvapen.
Ett Natomedlemskap utgör inte ett hinder för Sveriges arbete för fred och nedrustning, hävdade S-regeringen när de gjorde sin historiska u-sväng och bestämde sig för att gå med i militäralliansen Nato i fjol.
– Sverige kommer att fortsätta att vara en stark röst för nedrustning, icke-spridning och rustningskontroll även som framtida Natomedlem. Det gemensamma målet är en värld fri från kärnvapen, sa förra utrikesministern Ann Linde i samband med att hon presenterade den utrikespolitiska deklarationen i juni 2022.
Men det stundande Natomedlemskapet kommer att förändra den svenska kärnvapenpolicyn, som redan skiftat under de senaste åren i samband med närmandet till Nato. Det framkom tydligt under Folk och försvars seminarium ”Paradigmskifte i kärnvapenfrågan?”, som hölls i början av veckan.
Anna Hammarlund Blixt, biträdande enhetschef vid Enheten för nedrustning och icke-spridning på utrikesdepartementet, underströk bland annat att det svenska engagemanget för rustningskontroll, nedrustning och ickespridning fortsätter att vara starkt. Men hon tillade också att ”viss justering har gjorts och kommer att behöva göras”.
– Som Natomedlem kommer vi att följa Natos politik och doktrin och i ljuset av det kommer vi att inta ett delvis nytt förhållningssätt till bland annat kärnvapens förekomst och avskräckning. Vi kommer till exempel inte att på samma sätt som tidigare kunna ställa oss bakom språk i resolutioner eller uttalanden som direkt eller indirekt underminerar Natos kärnvapenavskräckning, sa Anna Hammarlund Blixt.
”Ställningstagandet mot TPNW ligger fast”
Hon hänvisade bland annat till FN:s översynskonferens för icke-spridningsavtalet om kärnvapen, NPT, och ställningstaganden i FN:s generalförsamling, två arenor där Sverige bytt fot i takt med närmandet till Nato. Under den senaste översynskonferensen för NPT i augusti ställde sig 145 av världens stater bakom det uttalande som, med hänvisning till kärnvapnens katastrofala humanitära konsekvenser, markerar att ”det är i mänsklighetens intresse att kärnvapen aldrig, under några omständigheter, används igen”. Men Sverige, som ställde sig bakom ett liknande uttalande 2015, valde denna gång att stå utanför.
S-regeringen har också fått kritik för att ha backat från FN:s konvention om kärnvapenförbud, TPNW, som trädde i kraft i januari 2021. Konventionen antogs i FN:s generalförsamling 2017, då 122 länder, inklusive Sverige, röstade för den. Men 2019 valde Sverige att backa från beslutet, bland annat efter varningar från USA om att ett undertecknande skulle få negativa konsekvenser för Sveriges försvarssamarbete.
I dag är Sverige med raska steg på väg mot ett fullvärdigt medlemskap i Nato, som bygger på en kärnvapendoktrin som yttersta försvar. En central utgångspunkt i den svenska kärnvapenpolicyn blir därmed Natos ”behov att säkerställa en trovärdig nukleär avskräckningsförmåga”, enligt Anna Hammarlund Blixt.
– Sveriges tydliga ställningstagande mot konventionen om förbud mot kärnvapen, TPNW, ligger fast. Men vi kan och ska fortsätta bedriva en aktiv politik för rustningskontroll, ickespridning och nedrustning även som medlem i Nato.
”Bör agera omvänt”
Svenska läkare mot kärnvapen, SLMK, reagerar starkt på att Sverige intar en position där markeringarna mot kärnvapen blir allt vagare. Ett Natomedlemskap är inte ett hinder för att fortsätta kämpa för en kärnvapenfri värld, menar Vendela Englund, ordförande för organisationen.
– Det är förskräckligt att Sverige inte längre ska kunna skriva under på att kärnvapen under inga omständigheter får användas. Vi skulle vilja att Sverige är en kraft i Nato för att få bort kärnvapnen. Istället blir reaktionen omvänd.
Att skriva under Natos kärnvapendoktrin och tro att det finns ett ”paraply” som med avskräckning ska utgöra något sorts skydd, är inte mer än en farlig myt, enligt Vendela Englund.
– Vi är djupt kritiska till detta och förbluffade över att Sverige är en del av odlandet av den här myten att kärnvapen skulle göra oss tryggare. De naiva är de som tror att kärnvapenkrig kan vinnas eller att man kan skydda eller förbereda sig mot kärnvapen. Inget land, inget sjukvårdssystem i världen kan förbereda sig, det vet alla.
Ny rapport om beredskap vid kärnvapenattack
I samband med Folk och försvars seminarium presenterade även Strålsäkerhetsmyndigheten sin nya rapport om strålskyddskonsekvenser av radioaktivt nedfall från kärnvapenexplosioner. Tidigare har myndigheten gjort beräkningar på konsekvenser som kärnkraftsolyckor kan få.
Detta är första gången som SSM tar fram en rapport som fokuserar på effekterna av en kärnvapenexplosion, ett arbete som är en del i uppbyggnaden av totalförsvaret. I rapporten, som är begränsad till ett visst avstånd utanför explosionens omedelbara närområde, lyfts bland annat vikten av tillgång till ”skyddade utrymmen”.
– Våra beräkningar visar att stråldoserna från nedfallet från en kärnvapenexplosion kan ge akuta strålskador på avstånd av tiotals kilometer från explosionen, och att det kan bli nödvändigt med skydd på avstånd av hundratals kilometer. Nästan all stråldos från nedfallet kommer från radioaktiva ämnen på marken, och strålningen avtar snabbt, säger Anders Axelsson, utredare vid Strålsäkerhetsmyndigheten.
Lokaler som skyddsrum och källare utan fönster utgör därför ett effektivt skydd under de första dygnen efter en kärnvapenexplosion, enligt SSM. Att börja med utrymning av drabbade områden är därmed inte den bästa åtgärden.
– Eftersom det är svårt att i tid förutsäga vilka områden som kommer att drabbas av nedfallet och vilka som inte kommer att drabbas bör man inte försöka utrymma efter att en kärnvapenexplosion konstaterats och innan nedfallet kommer. Då ökar risken att människor är oskyddade när nedfallet kommer, säger Anders Axelsson och fortsätter;
– Istället bör man utnyttja den tid som ges (minuter till ett antal timmar beroende på avstånd och väder) innan nedfallet anländer till att uppsöka ett gott skydd där det går att stanna i flera dygn.
I rapporten lyfter myndigheten också påståendet om jodtabletter och understryker att det inte skyddar mot stråldoser från markbeläggning och därför inte har någon praktisk funktion i beredskapen mot kärnvapenexplosioner – vilket det däremot kan ha vid kärnkraftsolyckor. Men rapporten är avgränsad till de områden som Strålsäkerhetsmyndigheten har ansvar över och behandlar därmed endast konsekvenser och skydd mot radioaktivt nedfall efter en kärnvapenexplosion.
”Farligt att tro att man klarar sig”
Att förbereda sig mentalt på en kärnvapenattack, utgör en fara i sig, menar Vendela Englund. Att göra det otänkbara tänkbart, riskerar att sänka tröskeln för att kärnvapen används.
– Det kan lätt bli förrädiskt om man på något sätt tänker sig att man kan överleva kärnvapen om man gör si och så. Det är i första hand inte strålningen man dör av vid en explosion, säger hon.
Död och sjukdomar till följd av det radioaktiva nedfallet på ett visst avstånd från explosionen utgör den lilla delen av den förödelse och död som en kärnvapenattack innebär. De som befinner sig nära explosionen kommer att dö oavsett.
– Det är väl relevant för den lilla delen som det omfattar. Man pratar om skyddsrum och att strålningen avtagit efter ett par dygn och allt detta är sant. Men det gäller att komma ihåg att det som de flesta dör av är bränn- och krosskador, skador av föremål och tryckvåg.
– När man pratar om ett 100kT kärnvapen som i denna rapport handlar det om sprängkraft. 100 kT betyder att sprängkraften motsvarar hundra miljoner kilo trotyl.
Har man ”turen” att ändå överleva själva explosionen och inte bli sjuk, är risken stor att istället dö av svält, då allt livsmedel och vatten troligen kommer att vara kontaminerat, förklarar hon vidare.
– För att inte tala om kärnvapenvintern. Tänk dig att våren aldrig kommer?
– Det finns en fara i att tänka att bara vi bygger tillräckligt bra skyddsrum så klarar vi en kärnvapenattack. Nej, det gör vi inte.
Fokus och energi måste istället läggas på att arbeta för kärnvapennedrustning och förbud. En värld i kärnvapenskugga kan aldrig vara trygg, enligt Vendela Englund.
– Man måste göra en balanserad kontrollerad nedrustning som ju faktiskt pågick fram till millenieskiftet ungefär. Risken ligger i att släppa fokus från det målet och tror att det är annat som spelar roll i längden. Som att tro att det finns någon trygghet med ett ”kärnvapenparaply”.
Läs mer:
Spänt läge på kärnvapenkonferens: ”Nato får Sverige att backa”
