I veckan börjar en konferens där samtliga länder som har skrivit under ickespridningsavtalet (NPT) av kärnvapen samlas. Det är det första mötet sedan Sverige och Finland, som båda är en del av avtalet, meddelat att de ska gå med i Nato. Josefin Lind, generalsekreterare för Svenska läkare mot kärnvapen (SLMK), ser med oro på att Sverige så snabbt svängt i frågan om att acceptera kärnvapen.
”Jag hoppades verkligen att Sveriges skulle ta avstånd från Natos kärnvapenregim”, säger hon till Syre.
I veckan som kommer är det dags för länderna som skrivit under avtalet om ickespridning av kärnvapen, NPT, att samlas för tionde gången sedan avtalet trädde i kraft 1970. Mötet skulle ha hållits 2020, men på grund av pandemin sköts det upp. Enligt Sverige har NPT länge varit en av de viktigaste hörnstenarna i svensk nedrustningspolitik.
Samtidigt har Sverige valt att stå utanför FN:s förbudsavtal mot kärnvapen, TPNW. Trots att Sverige 2017 var ett av länderna som röstade för FN-konventionen. TPNW trädde i kraft för ganska exakt ett år sedan, efter att 50 stater anslutit sig till förbudet. Dessa stater möttes för första gången i Wien i juni i år.
Låga förväntningar
Sedan den senaste så kallade översynskonferensen med övriga stater som skrivit under NPT-avtalet har mycket hänt. Sverige har meddelat att man ska gå med i Nato tillsammans med Finland. Ryssland har invaderat Ukraina och hotat att använda kärnvapen. Belarus, Rysslands närmade allierade, har dessutom sagt att man är redo att ta emot ryska kärnvapen. Josefin Lind, generalsekreterare för Svenska läkare mot kärnvapen (SLMK), har låga förväntningar inför veckans NPT-konferens.
– Förväntningarna är på en sådan låg nivå att jag mest hoppas att konferensen inte ska krascha. Vid den senaste konferensen 2015 kunde man inte enas om någonting och det är det senaste som har hänt gällande ickespridningsavtalet. Vi vet vilka ingångsvärden staterna går in med: Rysslands invasion av Ukraina, hotet om att använda kärnvapen, vi ser hur moderniseringen (av kärnvapen) har pågått i decennier och att kärnvapenstaterna i motsats till vad som står i ickespridningsavtalet inte visar någon som helst vilja att nedrusta sina kärnvapen. Det skapar stor oro och frustration, säger Josefin Lind till Syre, och tillägger:
– Det utmanar också hela ickespridnings- och nedrustningsregimen. Sedan har vi också en stor grupp icke-kärnvapenstater som har gått med i FN:s kärnvapenförbud, TPNW. Det är två fundamentalt olika sätt att hantera den riskfyllda situation vi är i idag. Det är väldigt beklagligt att Sverige väljer kärnvapensidan.
Sverige anpassar sig efter Nato
Det var Irland som 1968 initierade det som 1970 skulle träda i kraft som ickespridningsavtalet, vars betydelse få idag ifrågasätter. I avtalet står det bland annat att länderna som gått med ska motarbeta spridandet av kärnvapen och utvecklandet av dem. Det slutgiltiga målet är att helt avveckla kärnvapen i de fall man har dem. Vilket gäller Storbritannien, USA, Frankrike, Kina och Ryssland. Pakistan, Indien, Nordkorea och Israel har kärnvapen men utan att vara en del av ickespridningsavtalet.
Malin Nilsson, generalsekreterare i Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet, IKFF, uttryckte i samband med minnesdagen av atombombningen av Hiroshima i fjol besvikelse över att Sverige inte anslutit sig till FN:s förbud mot kärnvapen. Hon lyfte också att desto närmare Sverige samarbetar med Nato, ju passivare blir svenska politiker i fråga om kärnvapennedrustning.
– Med tanke på hur mycket man är beredd att anpassa sig redan nu, när vi har ett nära samarbete med Nato men inte ett medlemskap, så visar det också vad ett eventuellt svenskt Natomedlemskap skulle kunna göra – hindra Sverige från att ha en självständig utrikespolitik, sa Malin Nilsson och påpekade i nästa andetag att det redan nu finns över 200 kärnvapen utplacerade i Europa. Natoländer med kärnvapen har placerat ut kärnvapen i andra länder, något som Sverige enligt Malin Nilsson borde ta tydligare ställning mot i och med ickespridningsavtalet uttalade mål om just ickespridning.
"Mycket oroade"
SLMK:s generalsekreterare Josefin Lind ser nu med oro på vad Natomedlemskapet kan innebära för Sveriges nedrustningspolitik.
– Sverige och Finland ska gå med i Nato och accepterar Natos kärnvapendoktrin. Vi hade förhoppningar – och hade också fått indikationer – om att Sverige inte skulle acceptera delar av Natos kärnvapenpolicy, säger hon.
I maj, när Natobeskedet kom, sa Magdalena Andersson att medlemskapet inte skulle vara ett ”hinder för att vara en aktiv röst för nedrustning och mot kärnvapen”. Hon sa också att att Socialdemokraterna inte ska acceptera att kärnvapen från andra Natoländer placeras på svensk mark. Men sedan avtalet skrevs på har det varit tyst, menar Josefin Lind. I juni – efter att Turkiet gav Sverige och Finland grönt ljus att gå med – sa Magdalena Andersson på en presskonferens i Bryssel istället att ”Sverige ska förbinda sig till Washingtonfördraget (också kallad för Atlantpakten) i dess helhet, samt till alla Natos doktriner”.
– Vi är mycket oroande över det här och har inte fått några konkreta svar. Det enda vi har sett sedan det blev klart har ju varit att Sverige har valt att acceptera Natos kärnvapendoktrin. Vi har inte sett någonting som indikerar att Sverige kommer ha en nedrustningsröst värd namnet framöver. Politikerna kommer antagligen fortsätta att hävda det, men samtidigt ska de försvara kärnvapen, kärnvapenavskräckning och användning mot civila, säger Josefin Lind.
SLMK menar att det hade varit möjligt att gå med i Nato men samtidigt avsäga sig kärnvapenaspekten. De hoppas att Sverige tillsammans med Norge, Finland och eventuellt Island ska gå ihop inom Nato och arbeta för nedrustning och mot kärnvapen. Men ännu har de inte sett några signaler på att det kommer att ske inom en snar framtid, enligt Josefin Lind.
Sverige ingår nya allianser
På veckans översynskonferens för NPT-länderna tror Josefin Lind att Sverige kommer att få ett uppvaknande.
– Vi har gått från att vara en icke-kärnvapenstat till att vara en kärnvapen-allierad och tillhör nu en annan grupp länder än tidigare. Jag tror inte man har ägnat det så mycket tanke.
Tycker du att allmänheten har informerats tillräckligt om vad Sveriges omsvängning i kärnvapenfrågan innebär?
– Nej, det tycker jag verkligen inte. Det har varit något enstaka inslag. Både vi och ICAN (International Campaign to Abolish Nuclear Weapons) har försökt få journalister att skriva om detta men det finns inget intresse. Ingen vill ta i frågan, säger Josefin Lind och fortsätter:
– Jag tycker det ska bli intressant, men är också lite rädd, för vad som kommer härnäst. Efter den här våren som har gått: kommer civilsamhället, nedrustningsvärlden och fredsrörelsen ha ork att fortsätta kämpa? Vart ska folk hämta sin kraft från? När allt man gör visar sig vara fullständigt verkningslöst tar det till slut knäcken på en och särskilt för de som engagerar sig ideellt.
Läs också:
Kritiken mot Sverige: ”Försöker vara Natodugliga”
Länderna samlas emot kärnvapen ”Förinta dem innan de förintar oss”
