Det är på dagen två år sedan explosionen i Beiruts hamn. I snart en månad har en brand härjat i de ödelagda silorna – och flera av dem har i veckan rasat ihop. En oberoende utredning av explosionen – och vilka som var ansvariga för den – kan inte vänta en dag längre, enligt Najat Saliba, professor i kemi och sedan valet i maj politiker i Libanons parlament.
Klockan 18 lokal tid den fjärde augusti 2020 smällde det i Beiruts hamn. Hundratals ton ammoniumnitrat som lagrats i många år gick i luften och explosionen var så stark att den orsakade skador högt uppe i jordens yttre atmosfär. 220 människor dog och över 6 000 skadades.
I över tre veckor har nu flera av de söndersprängda silorna brunnit. Spannmål som lämnats vind för våg hade fermenterat i sommarhettan självantände.
– Det har är återigen ett bevis på det här parlamentets, och det förra parlamentets, vårdslöshet. Det är verkligen en röra. Jag har följt det här sedan den sjunde juli och vi har försökt få regeringen att stoppa elden sedan dess. Det här kan inte fortsätta. Det är varmt och farligt för människor att leva under det här molnet av rök, säger Najat Saliba, som är professor i kemi vid American university of Beirut och medgrundare till flera projekt för att rädda miljön i Libanon. Sedan valet den 15 maj i år är hon också politiker i parlamentet, där hon representerar det progressiva partiet Takadum.
Förnyade krav på oberoende utredning
Ännu har ingen ställts till svars för explosionen. Libanon har motsatt sig en extern utredning och den utredning som har tillsatts har kantats av problem. Den nu ansvarige domaren Bitar har flera gånger anklagats för att vara jävig, efter att han föreslagit att olika politikers immunitet ska tas ifrån dem. Det är därmed svårt att komma vidare. De anhöriga till offren har krävt att FN ska utreda vem som är ansvarig, ett krav som en grupp FN-experter nu inför den andra årsdagen av explosionen upprepar. Från Human rights watch (HRW) och tio andra organisationer kommer också förnyade krav på en oberoende utredning. Elva organisationer, inklusive HRW, uppmanar OHCHR att på sitt möte i september besluta om en opartisk utredning av explosionen.
– Jag andas fortfarande men jag är död på insidan. Det är min rättighet att få veta varför min son togs ifrån mig och vem som bär ansvar för det. Det är min sons och min rätt att få veta. Hittills har Libanon och det internationella samfundet svikit offren och oss som är anhöriga till offren, säger Mireille Khoury, vars 15-åriga son Elias Khoury dog i explosionen, till HRW.
HRW slog förra sommaren fast att flera högt uppsatta politiker, militärer och tjänstemän förutsåg vilken katastrof ammoniumnitratet som lämnats i hamnen kunde utgöra. Men ändå gjorde man inget åt det. OHCHR sa kort efter explosionen att en opartisk och självständig utredning omedelbart behövde tillsättas så offren och de anhöriga fick upprättelse. Hittills har Libanon lyckats avhålla dem från att tillsätta en sådan och förhindra den nationella utredningen från att gå framåt.
– Det är en besvikelse att fortfarande efter två år har ingenting hänt. Det är mycket viktigt att skipa rättvisa. Det är en av de främsta anledningarna till att vi ställde upp i valet, säger politikern och professorn Najat Saliba.
Najat Saliba är en av tretton politiker i Libanons parlamnet som har skrivit under ett brev till OHCHR med en vädjan om att utreda explosionen.
Möjligt att påverka Libanons framtid
Valet den 15 maj i år var det första sedan explosionen i hamnen och de stora protesterna som skakade Libanon hösten 2019. Sedan dess har det puttrat av missnöje i landet, även om protesterna på gator och torg har mattats av. I dag är övriga Libanon i nästan lika bedrövligt skick som den söndersprängda hamnen. Den lokala valutan har tappat över 90 procent av sitt värde sedan 2019 och nära 80 procent av befolkningen lever under tröskeln för fattigdom. Världsbanken har riktat skarp kritik mot Libanons styrande maktelit vid ett flertal tillfällen. Så sent som igår kallade världsorganisationen Libanons ekonomiska modell för ett ”Ponzi scheme” – det vill säga, ett bedrägeri.
Najat Saliba var en av ett drygt tiotal nya politiker – från olika kampanjer och politiska initiativ – som valdes in i parlamentet.
– Upplevelsen i parlamentet har varit överraskande och lite av en besvikelse. Men samtidigt har jag fått större insikt i hur medlemmar i parlamentet kan och borde göra för att implementera lagar och se till att de följs. Parlamentet är de enda politikerna som väljs av folket och de har faktiskt mycket makt. Det har varit en snabb inlärningskurva för mig. Det har varit som i ett nötskal – jag har sett politiker i parlamentet som inte är villiga att göra mer eller bara bryr sig om sådant de själva tjänar på. Men det har varit stärkande att se och förstå hur mycket makt parlamentet har. Vi kan göra mycket, säger Najat Saliba.
Farligt "moln av rök"
Men de senaste veckorna – med branden som fått härja fritt – har varit frustrerande. Under onsdagen försökte Najat Saliba och fler med henne att sätta press på miljöministern för att han i sin tur skulle sätta press på kabinettet. Men på sätt och vis är det vid det här laget ändå för sent att släcka elden.
– Det är väldigt svårt nu att släcka den nu. Silorna i hamnen vacklar och är på väg att välta, det går inte eller är i alla fall väldigt svårt att närma sig dem, säger Najat Saliba.
Det har kommit rök från branden i flera veckor nu och det är många människor som bor i områdena nära hamnen. Hur farligt är det att andas in denna rök?
– Jag har ingen data som bekräftar hur farlig röken är, men baserat på vad jag vet sedan tidigare så borde branden stoppas omedelbart. Det finns giftiga gaser och partiklar i det här molnet av rök. Det är varmt i Beirut nu och knappt någon vind – det är galet, säger Najat Saliba, och fortsätter:
– Om det varit en enskild incident så skulle jag säga att kortvarig exponering av röken som kommer från hamnen är ”okej”. Men eftersom det har pågått i en månad nu och människor fortsätter leva under det här rökmolnet så kan jag inte säga att det inte är farligt för deras hälsa längre.
Läs mer:
Marknaden för solenergi blommar i krisens Libanon
