Tio år sedan sprututbytet kom: ”Saker håller på att förändras”

Staden, naturen, ett solarium. Hundar, katter och en lurig krokodil. Det var några av motiven när 40 besökare på sprututbytet i Stockholm tilldelades kameror för att dokumentera sin vardag till utställningen ”I nålsögat” på Kroppens hus .

Det var en känslofylld dag när fotograferna för första gången fick se sina utställda verk, berättar projektledaren Camilla Hammarström.

– Fotograferna visste inte i förväg att deras bilder hade blivit utvalda. Det här är personer som oftast beskrivs av andra. Det här var en chans att själva få beskriva. En av fotograferna sade att det här var första gången som han har känt att han var på rätt plats.

”Stenhårt stigma”

Christina Lundgren jobbar som brukarinflytandesamordnare vid Beroendecentrum Stockholm och deltog i ett panelsamtal i samband med att fotoprojektet ställdes ut i november. Hon har länge följt debatten om sprututbyte.

– Det är frågor som har intresserat mig jättelänge. Narkotikapolitik är en komplex fråga. Det som jag tycker är viktigast är att inte låta känslor och åsikter styra i så viktiga frågor utan det ska vara kunskapsbaserat. Det finns mycket evidens för att sprututbyte fungerar det vill säga minskar spridning av blodsmitta och iv-relaterade skador.

Varför är det viktigt att prata om ämnet?

– På grund av det stenhårda stigmat som människor med beroendesjukdom lever med. Och för att det är så ojämlikt i Sverige. Var du bor avgör om och vilken hjälp du får. Under cirka 40 år fanns det bara sprututbyte i Malmö. Det förändrades. Till slut. Men, i vad som är en fråga om stöd och hjälp till en
utsatt grupp har man i vissa regioner och kommuner kämpat emot – medan andra har haft en positiv inställning. Från mitt perspektiv har det varit godtyckligt, oförutsägbart och styrt av politikers magkänsla.

Var tror du den magkänslan, om att sprututbyte är något negativt, kommer ifrån?

– Vi är inlärda och det har varit total konsensus kring hur man ska se på den här frågan. Det narkotikafria samhället har varit ett övergripande mål, som man inte har kunnat problematisera. Och man har inte förstått att sprutbyte finns för att minska smittspridning och infektioner. Vulgärargumentet löd att det ”underlättade narkomaners knarkande”. Om man ifrågasatte var man
”en drogliberal” och därmed en suspekt person, som man inte ska lyssna på.

Hur ser du på kritiken om att sprututbyte inte bryter beroende?

– Att bryta beroende är inte syftet med sprututbyte. Det primära målet är att minska blodsmitta. Och så har det andra positiva effekter. Man träffar vårdpersonal som möter en där man befinner sig i livet, och inte där de tycker att man borde vara. De är ickemoraliserande. Dem vågar man kanske
vända sig till den dagen man vill sluta.

Ser du att Sverige är på väg i rätt riktning när det kommer till sprututbyte?

– Saker håller på att förändras. Inte bara gällande sprutbyte utan synen på harm reduction i stort. Det kommer nya generationer, vi är mer internationella och vet hur det ser ut i andra länder. Vi pratar med människor från hela världen på nätet. För 30-40 år sedan såg det inte ut så. Men samtidigt krymper vårdens och socialtjänstens resurser och jag har svårt att se att man kan växla upp vård, stöd och omsorg som inte är finansierad. Det räcker inte att någon tycker att det är en bra idé man måste vilja lägga resurser på det, också.

Läs mer:

Sprututbyte ska bli mer tillgängligt

Så ska vården bli bättre för missbrukare med psykisk ohälsa

Information vid sprututbyte ska minska smittorisk