I uppmaningen, ett så kallat tillkännagivande, vill riksdagen att regeringen förtydligar att ”nationella fridlysta arter inte avsevärt ska kunna försvåra skogsbruk” och att ”art- och habitatdirektivet bör regleras var för sig så att de strikta bestämmelserna för hotade arter i art- och habitatdirektivet inte tillämpas på alla vilda fåglar”.

Detta har sin bakgrund i att Skogsstyrelsen nyligen beslutade att ändra sin tillämpning av lagen och kräva att skogsägare måste ta större hänsyn till fåglar och växter vid avverkning. Detta har tolkats mycket bokstavligt av skogsindustrin och satt igång häftiga debatter, bland annat om att man inte kan ta hänsyn till varje fågel i skogen.

Riksdagen vill också se att regeringen tydligt reglerar ”att det är staten som ansvarar för att utreda om det finns skyddade arter i ett område, inte skogsägaren”. Det bör också förtydligas att en markägare ska kunna få ersättning vid ett förbud att bruka marken med hänvisning till artskyddet.

När uppmaningen lades som ett utskottsförslag för ett par veckor sedan sade WWF till Syre att det hela var ett försök till att försvaga artskyddet och att det är ”viktigt att bibehålla ett skydd för fåglars livsmiljöer även utanför häckningstid”.

WWF menar också att förslaget, som nu alltså skickats vidare till regeringen, är inkonsekvent.

”Om M, KD, SD och C menar allvar med att formellt skydd ska erbjudas så fort det blir någon form av brukandebegränsning så behöver resurserna för skydd ökas kraftigt”, skrev organisationen i ett pressmeddelande.

Tidöregeringen vill stärka trygghet och studiero i skolan, samt komma till rätta med skolfrånvaro och öka skolors möjligheter att ”agera kraftfullt när elever kränker, hotar, använder våld eller på annat sätt agerar störande”. Därför har SD och regeringen tillsatt en utredning som ska lämna förslag på utökat ansvar och befogenheter för rektorer och lärare när det gäller ordningsregler. De vill också möjliggöra fler insatser som riktar sig till särskilt våldsamma elever.

– Med den här utredningen vill vi påbörja en kulturförflyttning i skolan. Det ska inte råda något tvivel om att det är läraren som bestämmer över undervisningen. För elever som inte följer reglerna ska det bli tydliga och omedelbara konsekvenser. Nu tar regeringen krafttag för att alla elever ska få gå i en trygg skola där de kan koncentrera sig på undervisningen och både skolpersonal och elever slippa hot, våld, kränkningar och trakasserier, säger skolminister Lotta Edholm i ett pressmeddelande.

Men Sveriges skolledare, Sveriges elevkårer och Sveriges elevråd är kritiska efter att ha läst direktiven till utredningen.

”Vi ser oroande tecken på att regeringen saknar engagemang för Barnkonventionen”, skriver företrädare för organisationerna i en gemensam debattartikel som publicerats i Dagens samhälle.

Bland annat är de kritiska till att man i direktiven, utan belägg, slår fast att ”lärarnas ansvar för undervisningen begränsas av elevernas rätt till inflytande”. Och med den utgångspunkten ska utredaren ”se över vilken rätt eleven ska ha”. Samtidigt ska utredningen lämna förslag på hur rektors ansvar för beslut om ordningsregler kan förtydligas. Ett ansvar de menar att rektorer redan har i nuvarande reglering.

”Det kommande förslaget blir därmed ett icke efterfrågat slag i luften”.

Att rikta in sig på minskat elevinflytande är kontraproduktivt enligt debattörerna, och hänvisar till en kunskapsöversikt från Skolverket från 2015 som visar att delaktighet och inflytande har en stor påverkan på elevers motivation och skolframgång. Men kritiken handlar också om den rådande tidsandan:

”I tider då auktoritära regimer tar upp striden mot demokratin är det regeringens ansvar att säkerställa att unga kan engagera sig för en positiv samhällsutveckling.”

Bristande studiero går enligt debattartikelns undertecknare inte att komma åt med fasta lösningar som är lika för alla. Istället anser de att regeringen borde lägga resurser på att skapa mindre undervisningsgrupper, och se till att skolan har legitimerade lärare och speciallärare med rätt kompetens för att möta alla elevers skilda behov.

”Att hävda att lösningen på stök är att lärare visar ut elever som inte följer normen är att förenkla en komplex verklighet i syfte att vinna politiska poäng”, skriver de.

I samband med den årliga lönerevision som pågår för närvarande gick direktivet som DN tagit del av ut från förvaltningschefens kansli. Där framgår att de som arbetar med att genomdriva Tidöavtalets politik särskilt kommer prioriteras, något som fått flera att reagera. Bland dem Åsa Erba Stenhammar, förhandlingschef på fackförbundet ST.

– Vi blev väldigt överraskade, vi har inte varit med om detta tidigare. Det ska inte vara någon politisk inblandning i lönebildningsprocessen. Vi förstår inte riktigt hur vi ska tolka det här, säger hon till DN.

Oroande politisering

Av de sammanlagt 5 000 personer som arbetar på regeringskansliets olika departement är de flesta opolitiskt tillsatta, vilket innebär att de har kvar jobbet oavsett regering. Lönesättningen är individuell och ska baseras på de anställdas kunskap, kompetens, erfarenhet och resultat.

En anställd på utbildningsdepartementet, som uttalar sig anonymt till DN, säger:

– Jag fick veta av min chef att jag inte skulle kunna få något högre lönepåslag. Motiveringen var att jag inte arbetar med ett politikområde som prioriteras enligt Tidöavtalet.

En anställd på klimat- och näringslivsdepartementet, som också uttalar sig i DN, trodde först att det rörde sig om ett missförstånd men fick saken bekräftad av en kollega.

– Det här är en politisering av verksamheten som gör mig orolig. Lön är ett viktigt styrmedel. Vi tjänstemän ska inte ha några lojaliteter åt något håll, säger hen till tidningen.

”Förvaltningspolitisk revolution”

Den nya, politiska, prioriteringen ingick inte i den lokala överenskommelse om löneprocessen som tecknades under hösten, utan lades in i efterhand, enligt ST:s Åsa Erba Stenhammar:

– Plötsligt kom nya prioriteringar som inte har diskuterats mellan fack och arbetsgivare. Det är oklart varifrån dessa kom, men det finns en tydlig uppfattning om att detta kom från politiskt håll och inte från arbetsgivarens håll.

Och prioriteringen strider mot den rågång som ska finnas mellan regeringskansliet som arbetsgivare och politikerna som sitter i regeringen.

– Vi har även lyft frågan med vår motpart, Arbetsgivarverket. Och vi är helt överens om att det i lönebildningsprocessen inte ska vara någon politisk påverkan, säger Åsa Erba Stenhammar till DN.

Statsvetaren Patrik Hall kallar förfarandet en ”förvaltningspolitisk revolution” i en uppföljande intervju, och undrar vem som sanktionerat saken.

– Regeringsformen säger att det ska vara saklighet och opartiskhet som ska prägla tjänstemännens arbete. Gränslinjen mellan politiska och opolitiska tjänstemän är ofantligt viktig att upprätthålla, säger han.

”Fel och olyckligt”

Regeringskansliets förvaltningsavdelning har avböjt intervju, men lämnat en skriftlig kommentar till DN:

”Vilka medarbetare som ska prioriteras i årets löneöversyn baseras på de analyser som respektive departement har genomfört gällande inom vilka områden, utifrån regeringens politiska prioriteringar, det finns utmaningar att rekrytera och behålla kompetens.”

Även Arbetsvärlden har sökt förvaltningsavdelningen, utan framgång. Att politiken glider in i lönebildningen på arbetsplatsen har facket inte varit med om tidigare, säger ST:s ordförande Britta Lejon till tidningen.

Hon anser att det är ”fel, olyckligt och riskerar en ökad tystnadskultur” och understryker att ST stöttar sin avdelning på regeringskansliet.

– Vi kommer naturligtvis att titta närmare på vad som gått fel i löneprocessen, säger hon till Arbetsvärlden.

Under helgen hade Sverigedemokraterna sina landsdagar. Jimmie Åkesson höll under lördagen ett minst sagt obehagligt tal. Han skräder verkligen inte orden. Det är tydligt att han känner sig självsäker när han säger att moskéer ska rivas, medborgarskap återkallas, föreningsfriheten ska begränsas – och att ”Socialdemokraterna är […] en aktiv del av den islamistiska rörelsen i Sverige”. Talet är ett stort steg mot ökad polarisering och ett stort steg från demokratiska värderingar. 

Det Åkesson och hans vänner bedriver är en förskjutningspolitik. Med stor sannolikhet är det inte rivna moskéer som är det yttersta målet – åtminstone inte just nu. Vad man istället vill uppnå är en fortsättning på den gradvisa förskjutning mot ett allt mer människofientligt samhälle som pågått under de år Sverigedemokraternas makt växt. Genom att säga något som låter extremt i dag får de det som är hälften så extremt att låta normalt. I morgon är extremen vardag. Det faktum att Kristersson och de övriga partiledarna i regeringen väljer att blunda för det leder till att Sverigedemokraternas vision om ett homogent, strömlinjeformat och auktoritärt samhälle får allt större förankring i verkligheten.

Jakten på makten i den svenska politiken blir alltmer absurd. Vi har en grundlagsskyddad religionsfrihet i Sverige. Att Åkesson nu kan stå och ifrågasätta den utan skarpa reaktioner från regeringspartierna säger något om hur långt hans och hans ”Sverigevänner” kommit i sitt förskjutningsprojekt. Mänskliga rättigheter ifrågasätts utan omskrivningar, allt i trygghetens och säkerhetens namn. Men det är inte den så kallade ”Sverigefientliga” politiken som orsakat dagens samhälleliga läge – det är den människofientliga. Just den som Åkesson och kompani själva står för. 

Regeringens  kognitiva dissonans, alltså det tillstånd i hjärnan som uppstår när man har flera sinsemellan motstridiga idéer samtidigt, är farlig, eftersom den möjliggör ”Sverigevännernas” normalisering av rasistiska och antidemokratiska värderingar. Det är naturligtvis bra att Kristersson och övriga partiledare i regeringen sagt ifrån mot Åkessons tal – för det har de gjort. Men när de samtidigt samarbetar med ett parti som alltmer öppet står för antidemokratiska och människofientliga ideal blir deras kritik värd noll och intet. Hur ska de ha det? Ska vi skydda grundlagsskyddade fri-och rättigheter eller inte? Det går inte att både skydda dem och montera ner dem samtidigt.

Om regeringspartierna menar allvar i sin kritik mot Åkesson och att de vill skydda religionsfriheten och mänskliga rättigheter bör de bryta Tidöavtalet omedelbart. Om det inte var uppenbart för dem tidigare vilket parti de hade att göra med så är det verkligen det nu. Makt till varje pris leder det svenska samhället i en farlig riktning, där grundläggande demokratiska och mänskliga rättigheter på allvar riskerar att försvinna.