I lilla sörmländska Vingåker finns kanske svaret på framtidens arbetstider. Här på huvudgatan, som ligger ett stenkast från en åker och nästan omringas av en å, ligger socialtjänstens barn- och familjeenhet. Därinne har handläggarna full lön trots att de bara jobbar sju timmar om dagen.

– Det är sådan lyx, säger Agneta Nordin, gruppledare på barn- och familjegruppen.

Hög personalomsättning

Men först backar vi bandet. Hösten 2015 hade det våldsamma kriget i Syrien satt igång en enorm flyktingvåg till bland annat Europa. Pressen ökade på de svenska kommunerna, så även i Vingåker. Socialtjänsten hade fullt sjå med att få verksamheten att gå runt. Personalomsättningen var hög. De nya socialsekreterarna hann knappt börja innan de slutade. Samtidigt med alla personalintroduktioner skulle de mer erfarna handläggarna hinna ta svåra beslut om barns behov av skydd, bemöta oförstående föräldrar och försöka sätta in rätt stöd.

–  Det är tungt. Många socialsekreterare hoppar av. De ville inte gå ihjäl sig, säger Agneta Nordin, gruppledare på barn- och familjegruppen.

Camilla Ahlmark, också hon gruppledare på samma enhet fyller i.

– När det är så stressigt kan man känna sig osäker på om man fattar rätt beslut. Sedan går man och grunnar på det i efterhand, säger hon.

Läget blev så allvarligt att personalen till sist kände att situationen var ohållbar. De kallade till ett krismöte, och där kom idén upp om att förkorta dagen med en timme, från åtta till sju timmar. Mattias Gustafsson, HR-chef på Vingåkers kommun, som närvarade på mötet var först tveksam.

– Jag tyckte att det lät väldigt konstigt att gå ner i tid och då få mer gjort. Den ekvationen går inte ihop för en HR-chef. Men vi hade kris, så vi testade, säger han.

Lyckade resultat

Och resultatet lät inte vänta på sig. Ganska snart blev det tydligt att allt fler mådde bättre. Plötsligt fanns tid för friskvård, ta en löprunda på lunchen, bearbeta alla intryck och att kunna vara närvarande med sina barn. Arbetstidsförkortningen gjorde att de lyckades locka till sig mer erfaren personal, som valde att stanna kvar. Nu ligger anställningstiden för handläggarna på sju år i snitt. Det skiljer sig från socialtjänsten i andra kommuner där det ibland anses vara länge att ha jobbat i ett och ett halvt år på samma arbetsplats.

Samtidigt som personalen nu mår bättre hinner de med lika många ärenden som innan arbetstidsförkortningen – trots att inga fler tjänster har tillsatts. Orsaken är att socialsekreterarna har så lång erfarenhet och att de slipper lägga tid på att introducera ny personal. Arbetstidsförkortningen har dessutom lett till att handläggarna känner sig piggare och har lättare att ta genomtänkta beslut.

– För oss har det lyckats jättebra, säger Mattias Gustafsson.

Därför bestämde sig politikerna för att permanenta 35-timmarsveckan i ett lokalt kollektivavtal. Dessutom valde de att utvidga arbetstidsförkortningen på prov för fler enheter inom socialtjänsten. Nu testas sjutimmarsdagar även inom försörjningsstöd, familjenheten som ger samtalsbehandlingar, enheten som bedömer stödinsatser för äldre och funktionsnedsatta samt för de socialsekreterare som ger stöd till vuxna med missbruk eller psykosocial ohälsa.

Och det är inte bara i Vingåker som det finns ökat intresse för kortare arbetstid. I en debattartikel på Expressens kultursida skriver Joel Halldorf, professor i kyrkohistoria, om hur samhället numera accelererar i allt snabbare takt. Vi jobbar allt fler timmar, och förväntas bli allt mer effektiva. Den moderna drömmen om att utöka vår räckvidd har till och med tagit sig in i våra privatliv.

”Alla måste rusa – men inte för att komma framåt, utan för att undvika att hamna på efterkälken. Accelerationen måste fortgå, trots att den urlakar både ekosystemen och vårt inre liv” skriver han.

Resultatet blir utbrändhet och att världen runt oss förlorar sin mening. Därför efterfrågar Joel Halldorf fyra dagars arbetsvecka.

”Till att börja med måste vi återuppliva det klassiska samtalet om vad ett gott liv är. För sedan detta drevs bort från politiken har vi bara kunnat tala om livskvalitet i ekonomiska termer”, skriver han.

Arbetsdag på 15 timmar?

I samma tankespår går Rutger Bregman i boken Utopia för realister, som kom ut 2018. Där tar han upp att världsekonomin i dag är 250 gånger större än före den industriella revolutionen. All denna vinst borde rimligtvis kunna omfördelas till antingen en basinkomst eller att människor jobbade mindre, anser han. Rutger Bregman vill återuppliva nationalekonomen Keynes tanke om att vi inte skulle behöva jobba mer än 15 timmar om veckan i dag. Detta eftersom vi numera producerar mer saker på mycket kortare tid, och vi borde därför kunna ta ut mer fritid och omvärdera vår syn på vad som är arbete.

En annan som lyfter frågan om 15 timmars arbetsdag är den brittiska socialantropologen James Suzman som nyligen släpptes boken Arbete på svenska. Han har studerat ju/´hoansifolket i Namibia och Botswana, som innan 1950-talet hade levt ungefär likadant som människan gjorde innan vi började bruka jorden. De är jägare och samlare som arbetar bara så mycket att de har mat för dagen. Förr oroade de sig inte för att få föda nästa dag, för de var övertygade att naturen gav dem tillräckligt till vad de behövde.

– Det här hade många jägare och samlare gemensamt över hela jorden. Från Yolngu i Australien och inuiterna på Grönland till andra stammar i Sydamerika. Alla såg omgivningen som generös, säger James Suzman till Dagens nyheter.

Delar med sig

Dessutom hade de en helt annan syn på ägande. Trots att deras landområde numera är mycket mindre är det fortfarande en tradition att dela med sig av det man har till den som behöver. Allt annat anses vara extremt otrevligt.

– Trots att de inte har mycket klarar de sig just för att de delar sina knappa resurser. Det visade sig att vissa av deras normer och kulturella regler – som att dela med sig – var framgångsrika i fattigdom, säger James Suzman.

Han anser att västvärlden skulle kunna lära sig av deras levnadssätt, detta eftersom automatiseringen har lett till ökad välfärd och produktion. Om resurserna omfördelades  och vi hade en kultur där vi delade med oss till dem som behövde skulle det kanske räcka att vi jobbade bara 15 timmar i veckan, säger han till Dagens nyheter.

Det tycks inte ha gjorts jättemånga studier på effekten av att jobba just 15 timmar i veckan. Men en australisk studie från 2016 visar att personer över 40 år får bättre kognitiv förmåga av att jobba tre dagar i veckan, ungefär 25 timmar totalt, rapporterar BBC.

Och en stor isländsk studie från i somras visade att deltagarna som jobbade fyradagarsveckor på totalt 35 eller 36 timmar, fick bättre hälsa än de andra. Dessutom förbättrades produktiviteten. Det betyder att de presterade mer på sin arbetstid än de som jobbade längre veckor.

Av just den anledningen – ökad produktivitet – infördes fyradagars arbetsveckor i ett av Förenade Arabemiratens sju emirat, Sharjah, i december förra året, rapporterar Dagens nyheter.

Uppsving under pandemin

Och arbetstidsförkortningen har också fått ett uppsving av coronapandemin. För vissa företag, som sänkte lönerna på grund av försämrad ekonomi, kompenserade sina anställda med förkortad arbetstid. De märkte att folk blev mer produktiva och lustfyllda på jobbet när de hade mer fritid. På Nya Zeeland uttalade sig premiärministern positivt om en fyradagarsvecka i början av pandemin. I Spanien blev det i mars klart att landet ska genomföra ett försök med en fyradagarsvecka på 32 timmar, i vad som kanske kan bli världens största studie.

Och i Japan – som visserligen är känt för sina extremt långa dagar – gick politikerna ut i somras och rekommenderade i sin årliga strategi för ekonomin, att företag skulle tillåta de anställda att jobba fyra dagar i veckan i stället för fem. Där handlade ett argument om att fler skulle bilda familj om de kunde få en större balans mellan fritid och jobb. Ett annat skäl var att det skulle kunna gynna företagen, som skulle behålla kompetent arbetskraft även när livet ändras för personalen vid exempelvis barnafödande eller då de får gamla föräldrar som kräver omsorg.

Sex timmars arbetsdag

Kanske har coronapandemin påverkat intresset för arbetstidsförkortning också i Sverige. För numera är över hälften av svenskarna positivt inställda till sex timmars arbetsdag, enligt en opinionsundersökning av Som-institutet. Det är en ökning jämfört med föregående år med sju procentenheter.

– Det är ett viktigt budskap till Sveriges politiker, säger Göran Kecklund, professor på psykologiska institutionen vid Stockholms universitet, och som år 2007 publicerade en stor studie om arbetstidsförkortning för det numera nedlagda Arbetslivsinstitutet.

Men politiskt händer det inte så mycket i Sverige. Här var frågan hetare 2015. Då och genomfördes flera försök med arbetstidsförkortning runt om i landet, bland annat i Göteborg som då hade ett röd-grön-rosa styre. Resultaten var lyckade. Personalen blev lugnare och orkade mer på jobbet. Dessutom minskade sjukskrivningarna. Studierna fick stor uppmärksamhet, även internationellt, New York times, Al Jazeera och Washington post, rapporterade om dem.

Men trots de lyckade resultaten fortsatte arbetstidsförkortningen med full lön bara på ett fåtal platser. En förklaring kan vara att det politiska landskapet har förändrats, rapporterar Arbetet. I dag har fler kommuner och regioner borgerliga majoriteter. Och inom de borgerliga partierna är intresset för arbetstidsförkortning ofta svalt. På vissa arbetsplatser blev också arbetstidsförkortningen inte lika positiv som väntat. I exempelvis Enköping blev socialsekreterarna bara mer stressade av att hinna med allt på sina sex timmars arbetsdag och jobbade i stället övertid, rapporterar Akademikern.

Ökade kostnader

Ytterligare en orsak till att kommunerna som testade arbetstidsförkortning inte fortsatte handlar om pengar. Till skillnad från i Vingåker och på Island behövde ofta nya personer anställas för att täcka upp för tidsbortfallet. Det ledde till ökade kostnader för kommunen.

Samhällsekonomisk vinst

På det stora hela var arbetstidsförkortningen troligtvis dock en samhällsekonomisk vinst. Detta eftersom staten slapp betala ut a-kassa till dem som istället hade fått jobb. Det menar Daniel Bernmar (V), som var kommunalråd i Göteborg och drivande när det gällde studierna om arbetstidsförkortning. Han uppger för Arbetet att kostnaderna i socialförsäkringssystemet antagligen halverades.

Daniel Bernmar får medhåll från Birgitta Olsson, professor emeritus i företagsekonomi vid Lunds universitet. Hon anser att många uträkningar kring arbetstidsförkortning missar att ta med de vinster som förkortningen skulle innebära när det gäller exempelvis färre sjukskrivningar och minskad arbetslöshet. Dessutom skulle antagligen fler som i dag stängs ute från arbetsmarknaden orka jobba om dagarna var kortare.

Ett sätt att komma åt problemet med att kommunerna får stå för kostnaderna, medan vinsten hamnar i statens fickor är att staten kompenserar kommunerna för förlusten. Men regeringen tycks sakna intresse för arbetstidsförkortning. Visserligen försökte de ju få igenom en familjevecka, som hade inneburit några fler dagars föräldrapenning för föräldrar med barn mellan fyra och 16 år. Men familjeveckan röstades ner i omröstningen om regeringens budget i höstas. Oavsett ger forskaren Göran Kecklund inte mycket för familjeveckan. Han anser inte att den går att likställa vid någon typ av arbetstidsförkortning.

– Det är för lite helt enkelt. Om man tänker sig att du har en obalans mellan stress och återhämtning kommer några extra dagar om året inte hjälpa att få ned stressen. Då är det förmodligen bättre att genomföra en allmän arbetstidsförkortning, säger han.

Även i riksdagen är intresset svalt. I samband med att regeringen presenterade sin senaste arbetsmiljöstrategi föreslog Vänsterpartiet att staten borde utreda arbetstidsförkortning. Men motionen avslogs med argumentet att det i första hand är något som ska göras upp mellan ”arbetsmarknadens parter”, alltså fackförbund och arbetsgivarorganisationer.

Ett annat argument emot arbetstidsförkortning handlar om att det är dyrt. Att korta arbetstiden antas leda till att BNP ökar långsammare. Det skulle leda till minskade skatteintäkter och vara problematiskt i en tid då staten behöver allt mer resurser till pensionerna och omhändertagandet av en åldrande befolkning. Dessutom ställer folk numera – i takt med att levnadsstandarden höjs – allt högre krav på välfärden, som skola, vård och omsorg. Och för att genomföra arbetstidsförkortning skulle antagligen skatten behöva höjas, vilket skulle riskera att försämra konkurrenskraften gentemot andra länder, uppger Långtidsutredningen från 2004.

”Oseriöst och farligt”

”Det är inte bara oseriöst utan rent farligt att blunda för konsekvenserna av det man föreslår”, skriver Caspian Rehbinder, programansvarig för arbetsmarknad på nyliberala tankesmedjan Timbro i en krönika och syftar på Joel Halldorfs debattartikel i Expressen.

Caspian Rehbinder anser att den som förespråkar arbetstidsförkortning också bör redovisa kostnaderna. Enligt honom skulle en fyradagarsvecka innebära nedskärningar på 300 miljarder kronor i offentlig sektor. Att det är dyrt med arbetstidsförkortning håller även Konjunkturinstitutet med om. Samtidigt uppger myndigheten att det är svår att räkna ut effekterna.

Det är kanske förklaringen till varför vissa får fram helt andra siffror än Caspian Rehbinder. Den fackliga tankesmedjan Katalys uppskattar till exempel att en reform där en femdagarsvecka kortades från 40 timmar till 35 skulle kosta ungefär 25 miljarder kronor per år i höjda skatter. Det kan jämföras med rot- och rut-avdragen som sammanlagt uppgick till 23 miljarder kronor år 2014.

Effektivare och smartare

Argumentet om försämrad svensk konkurrenskraft behöver inte heller stämma, enligt Naturvårdsverkets rapport Klimatomställningen och det goda livet. I varje fall om beskattningen kan utformas på ett sätt så att konkurrenskraften inte skadas, kanske till exempel genom höjd skatt på privatpersoners utsläpp.

Företagsekonomen Birgitta Olsson ifrågasätter också påståendet om att produktiviteten skulle minska med arbetstidsförkortning. När hon på 1990-talet genomförde flera stora studier om arbetstidsförkortning, kom hon fram till att folk inte alls blev mindre effektiva, vilket ju även stämmer in på Vingåker och den isländska studien. I stället ledde det nya tänket med kortare arbetstid till att gamla rutiner sågs över. Arbetsplatserna organiserades bättre och utrustning och teknik användes effektivare och smartare. Det ledde till lägre kostnader. Dessutom orkade de anställda mer när de var utvilade.

Även om de studierna har över 20 år på nacken är hon övertygad om att det också i dag skulle gå att effektivisera arbetet. Och för de grupper med mer arbetsintensiva yrken, som till exempel busschaufförer, anser hon att det ändå borde införas arbetstidsförkortning av solidariska skäl.

Men vissa menar ju att BNP inte skulle öka så mycket om arbetstidsförkortning infördes. Vad tänker du om det?

– Det sa man på 1970-talet också innan vi införde 40 timmars arbetsdag. Men BNP:n växte, säger Birgitta Olsson.

Oavsett ifrågasätter hon om Sverige behöver en så stor ökning av BNP.

– Behöver vi fler tv-skärmar och prylar? Allt i livet handlar inte om pengar. Att älska, att vara, att ha tid – det finns ett värde i det som inte går att mäta. Det borde vara dags för en arbetstidsreform, säger hon.

Fråga för fackrörelsen

Det håller Linn Spross, doktor i ekonomisk historia, med om. Hon har tidigare skrivit en avhandling om arbetstidsförkortning, och tror att arbetstiden kommer minska i framtiden.

– Ja, men jag har lite mindre tilltro till lagstiftningsvägen. Man ägnade verkligen sent 1980-tal och 1990-tal till att döda den här frågan i en rad statliga utredningar genom att säga att det här är helt onödigt. Där-
emot tror jag verkligen att det kan bli en fråga för fackrörelsen att driva genom avtal, säger hon till tidningen Arbetsvärlden.

Läs mer: 

4 argument för kortare arbetstid

Så har arbetstiden förändrats

De i partipolitiken vill ha arbetstidsförkortning

Här finns arbetstidsförkortning i Sverige