Det rödgröna styret bestående av Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet presenterar i dag sitt förslag till gemensam budget för 2023.

Trots ett ekonomiskt svårt läge ser de själva budgeten som ”en kraftsamling för välfärden, tryggheten och klimatet”.

– Det är en stabil och ansvarsfull budget som vi presenterar idag. Vi gör de prioriteringar som krävs för att bibehålla en stark välfärd. Stora resurser tillförs nu till skolan med fokus på de lägre årskurserna samt elevhälsan. Men också till förebyggande insatser för att öka tryggheten och motverka kriminalitet samt progressiva satsningar som tar Stockholm vidare mot målet att senast 2030 vara klimatpositiv, säger finansborgarrådet Karin Wanngård (S) i ett pressmeddelande.

– I mandatperiodens första budget tar vi ytterligare kliv i arbetet med att skapa en klimatsmart stad med människan i fokus. Skärpta klimatmål, stärkt natur och en mer levande stadsmiljö är några av sakerna vi nu presenterar, säger miljö- och klimatborgarråd Åsa Lindhagen (MP) i samma pressmeddelande.

Fler bilfria gator

Två miljarder kronor satsas på att förbättra infrastrukturen för fotgängare, cyklister och bussar. Jämfört med förra mandatperioden är det en höjning med en halv miljard kronor. Satsningen ska ske under fyra år och är en del av målet att minska Stockholms stads biltrafik med 30 procent.

Ett steg i detta är fler bilfria gator i Stockholm. Först ut är Sveavägen, vilket Syre berättat om tidigare.

Ytterligare ett steg i att göra fler gator bilfria är att stänga av biltrafiken utanför samtliga skolor och förskolor där det är möjligt. I praktiken innebär det att biltrafiken kan komma att stängas av utanför hundratals skolor.

– Primärt handlar det om att möjliggöra att de som går och cyklar till skolan inte ska hamna i en trafikfarlig miljö, som i många fall är orsakad av andra skjutsande föräldrar, säger trafikborgarrådet Lars Strömgren (MP) till Dagens Nyheter.

Hur många skolor som kommer att beröras kan inte Lars Strömgren säga i dagsläget men målsättningen är att avstängda vägar ska vara standard kring skolor och förskolor.

I budgeten, som du kan läsa här i sin helhet, får trafiknämnden i uppgift att ska skapa bilfria zoner vid stadens skolor och förskolor genom att gator stängs av för biltrafik och omvandlas till så kallade ”lekgator” med olika typer av möbleringar och lekredskap.

När de första gatorna stängs av och görs om till skolområde är inte fastställt, men enligt Lars Strömgren är det relativt små insatser som krävs för att komma igång.

Under förra mandatperioden genomfördes ett antal pilotprojekt där bland annat Eiraskolan på Kungsholmen och Katarina norra på Södermalm fick så kallade ”lekgator” utanför.

Förbud för fossil reklam

I budgeten finns även med att kommunstyrelsen ska utreda ett förbud mot ”reklam, sponsorskap och andra samarbeten som driver fossilbränsleanvändning”, något som Dagens ETC var först med att uppmärksamma.

– Vi är mitt i en akut klimatkris, och städer har en viktig roll att gå före i klimatomställningen, inte minst när politiker nationellt sviker, säger Åsa Lindhagen till Dagens ETC.

Liknade förbud finns redan i flera städer i Nederländerna där man förbjudit marknadsföring av varor och tjänster med stora fossila utsläpp som flygresor och bensinbilar på offentliga platser.

Skulle förbudet bli verklighet skulle Stockholm vara först i landet med att förbjuda den här typen av reklam på offentliga platser. Stockholm stad har i dag fler än 300 reklamtavlor i stadsmiljön.

Läs mer:

Sveavägen i Stockholm ska bli bilfri på helger

S, V och MP tar över Stockholms stad

Den arbetstidsförkortningsmodell som Vänsterpartiet vill se utredas brukar kallas för 80-90-100 och innebär att medarbetare som är äldre än 63 år gamla kan arbeta 80 procent, få 90 procent av sin lön och avsättningar till tjänstepension som motsvarar en lön på 100 procent.

Enligt Vänsterpartiet finns det redan ett flertal fackförbund som förordar den här modellen som ska underlätta för äldre personer att klara av att orka arbeta längre upp i åldrarna, samt få en smidigare övergång till att gå i pension.

Anfal Mahdi, oppositionsråd för Vänsterpartiet i Malmö, berättar att hon fick idén efter att ha läst ett utskick från fackförbundet Vision som driver den här modellen för sina medlemmar. Det fick henne att bjuda in Vision till stadshuset för att berätta mer.

– Jag blev inspirerad av det mötet till att lägga den här motionen. Vi ser det som ett bra sätt där det finns ett kompetensgap att få människor att orka stanna kvar i arbete och samtidigt låta dem inte gå miste om den delen av pensionen, säger Anfal Mahdi.

Förhandlat avtal

Övergången till arbetsförkortningsmodellen ska uppnås genom ett lokalt förhandlat avtal mellan fackförbund och Malmö stad, och Vänsterpartiet vill att kommunen erbjuder arbetstidsförkortning till de medarbetare som önskar att ta del av den, precis som med semesterväxling, skriver VP i ett pressmeddelande.

– Vi vill att det införs i hela kommunen och erbjuds till alla anställda och att det görs i samarbete med fackförbunden, säger Anfal Mahdi och tillägger:

– Om det är flera som vill gå ned i tid på samma arbetsplats och det leder till arbetskraftsbrist måste det kunna finansieras att ta in extra personal.

Hon berättar att även om flera fackförbund som Vision, Kommunal och Akademikerförbundet SSR driver den här frågan vet hon inte hur det kommer att tas emot i stadshuset.

– Det har precis lagts en budget och den innebär kraftiga nedskärningar, vilket har kritiserats av fackförbunden. Jag hoppas att S-MP-L-styret vill lyssna men det är inte säkert att de gör det. Som det är nu är Vänsterpartiet de enda som driver den här frågan.

Frivilligt att testa

Vänsterpartiet tror inte att reformen skulle innebära så stora merkonstnader. Det skulle ge äldre medarbetare en möjlighet att gå ner i arbetstid mot slutet av sin karriär och samtidigt behålla en bra lönenivå samt pension.

Det ska vara frivilligt för medarbetare att testa att gå ned i tid, om man senare skulle ångra sig ska det finnas möjlighet att återvända till hundra procent, berättar Anfal Mahdi.

– Det finns flera vakanta tjänster ute för socionomer och arbetstidsförkortningen skulle kunna locka tillbaka dem till arbete och dessutom få människor att stanna längre. Det gör att kompetensen stannar och minskar personalomsättningen på vissa arbetsplatser som det ser ut idag.

Vänsterpartiet i Malmö driver sedan tidigare att man vill införa sex timmars arbetsdag och trettio timmars arbetsvecka med bibehållen lön.

– Införandet av arbetstidsförkortningsmodellen är ett bra steg mot införandet av sex timmars arbetsdag, säger Anfal Mahdi.

”Sverige behöver en ny politisk riktning!” konstaterade Socialdemokraternas partisekreterare Tobias Baudin i förra veckan när han tillsammans med flera andra S-toppar presenterade fyra rapporter som ska ligga till grund för deras politiska utveckling de kommande åren. Eftersom rapporterna till stor del kretsar kring migration, kriminalitet och integration blir man givetvis nyfiken på vad den nya riktningen handlar om. Innebär den att S har insett att det där med att kopiera Sverigedemokraternas politik inte var någon vidare bra idé? Tycker man att fokuset på repressiva åtgärder borde upphöra? Ångrar de den kraftiga omsvängningen i migrationspolitiken som de genomförde 2015–2016?

Nej, nej och åter nej. Det finns förvisso en hel del självkritik i rapporterna, men den handlar uteslutande om att de har varit för slappa, att vi har tagit emot för många människor och att vi inte ställt tillräckligt hårda krav på dem som kommit hit. Ungefär som det har låtit de senaste åtta åren från de borgerliga partierna, men också från sossarna själva med andra ord. 

I en intervju med DN är Magdalena Andersson stolt över att Sverige lade om migrationspolitiken efter 2015. Hon pratar om att ”när man kommer till Sverige ska man lära sig svenska” och beskyller den tidigare alliansregeringen för att ha skapat ”en av Europas mest liberala lagstiftningar för asylinvandring” vilket hon menar ledde fram till migrationskrisen 2015. Hon återkommer också till att vi ska ha en ordnad och reglerad migrationspolitik, som om någon någonsin påstått något annat. 

När hon får en fråga om vad som egentligen skiljer Socialdemokraternas politik från SD:s svarar hon: ”Skillnaden är att vi vill bygga ett samhälle för alla. Sverigedemokraterna vill polarisera och splittra. Det är svårt att tolka deras sätt att prata på annat sätt än att de tar ställning mot människor på grund av deras ursprung eller deras tro.”

Här finns fortfarande en viktig skiljelinje, S är inte rasister på det uppenbara sätt som SD är. Men det intressanta här är egentligen vad hon inte pratar om. Hon nämner inget om att Sverige ska välkomna människor på flykt, att vi är ett rikt land och att vi har råd att hjälpa människor. 

Moderaterna och SD är stolta över att de just nu genomför vad de kallar för ett paradigmskifte i migrationspolitiken. Men paradigmskiftet började redan under S tid vid makten och det hade förmodligen fortsatt om S hade suttit kvar. Det kanske inte hade gått lika snabbt och de kanske hade avstått från en del av de mest extrema åtgärderna, men kursen hade med all sannolikhet varit densamma om S styrt själva istället för Tidöpartierna. Jag har också svårt att se att S, om de vinner nästa val, kommer dra tillbaka särskilt många av de ”reformer” som Tidöregeringen nu är på väg att genomföra i ett rasande tempo. 

Det är viktigt att komma ihåg att S aldrig har varit ett särskilt flyktingvänligt parti. Redan 1989 beslutade man att endast de flyktingar som uppfyllde kraven enligt FN:s flyktingkonvention eller hade särskilt starka skyddsbehov skulle få asyl i Sverige. Krigsvägran eller humanitära skäl skulle inte längre räknas. Beslutet upphävdes två år senare när Sverige fick en ny borgerlig regering. 

Magdalena Andersson har med andra ord helt rätt när hon säger att S alltid har velat ha en ordnad och reglerad migrationspolitik. Däremot har hennes partikamrater fel när de hävdar att det här skulle vara en ny politisk riktning. Egentligen är det bara samma gamla unkna politik som de har stått för i decennier.