Det var i förra veckan i samband med att överbefälhavare Micael Bydén lämnade sina militära råd till regeringen om hur det svenska försvaret ska rustas upp och anpassas till Nato, som den svenska kärnvapendebatten blossade upp igen. Enligt Micael Bydéns rekommendation till den svenska regeringen skulle man avstå från att gå in med några förbehåll, vare sig om permanenta trupper eller kärnvapenplacering på svensk mark, i dialogen med Nato under inträdesprocessen. Uttalandet fick stor uppmärksamhet och under en presskonferens samma dag fick statsminister Ulf Kristersson och hans motsvarighet i Finland, Sanna Marin, frågan om ländernas inställning till kärnvapen i Natoprocessen.

– Vi har bestämt att vi inte vill stänga några dörrar, sa Sanna Marin då, varpå Ulf Kristersson tillade att han inte hade någon annan uppfattning än att gå hand i hand med grannlandet i dessa frågor.

Senare utvecklade Ulf Kristersson med att han inte vill se några formaliserade undantag i själva anslutningsfördraget, men att Sverige, likt Danmark och Norge, kan diskutera sin roll senare, som medlem. En ståndpunkt som delas av försvarsminister Pål Jonson.

– Vi befinner oss i ansökningsprocessen, den har vi påbörjat hand i hand med Finland i våras. Då är det rimligt att vi har samma förhållningssätt och inte börjar med flera förbehåll, sa Pål Jonson i en kommentar till Sveriges Radio.

Även utrikesminister Tobias Billström förtydligade regeringens ståndpunkt i frågan efter EU-nämndens sammanträde på fredagen. Enligt utrikesministern gäller fortsatt den tidigare linjen om att Sverige, väl inne i Nato, ska göra som Norge och Danmark.

– Ingen annan stat har kommit med en ansökan som har innehållit några förbehåll. Vi har inte för avsikt att göra på något annat sätt heller från Sverige. Lagt kort ligger, säger Tobias Billström enligt TT.

”Upp till varje land att bestämma”

Gabriella Irsten, ansvarig för frågor om hållbar fred och säkerhet på Svenska freds, reagerar på att det i debatten ständigt pratas om förbehåll i Natomedlemskapet. Det är felaktigt, menar hon.

– Att det formuleras som ett förbehåll är problematiskt. Antingen så har man inte koll på vad Natos kärnvapenpolicy innebär, vad man måste och inte måste. Eller så är det att så att man på något sätt vill hålla dörren öppen för att det ska kunna placeras kärnvapen i Sverige någon gång, säger Gabriella Irsten.

Enligt Natos kärnvapenpolicy är ”kärnvapen en central komponent i Natos övergripande kapacitet för avskräckning och försvar, vid sidan av konventionella styrkor och missilförsvar”. Det tydliggörs också för att Nato ”så länge det finns kärnvapen, kommer att förbli en kärnvapenallians”. Men Nato har inga egna kärnvapen och ställer inga formella krav på att medlemsstaterna ska vara öppna för utplacering av kärnvapen. Däremot har USA, genom bilaterala avtal, sedan tidigare kärnvapen utplacerade i olika Natoländer.

– Så att Sverige skulle säga att vi inte vill ha kärnvapen på svensk mark, eller instifta en nationell lag mot det, är inte ett förbehåll för Natomedlemskapet. Det är upp till varje att land bestämma det, säger Gabriella Irsten.

Svenska läkare mot kärnvapen, SLMK, tolkar också debatten om förbehåll mot kärnvapen som otydlig och menar att det öppnar upp för spekulationer.

– Debatten om detta med förbehåll är förvirrande. Vad ska förbehållet vara? Ansökan är ju redan inskickad. Nato har inget krav på att man ska vara öppen för kärnvapen på sitt territorium, säger Josefin Lind, generalsekreterare för SLMK.

Hon tycker det är oroväckande att kärnvapenfrågan hamnat i ett läge där det är svårt att tolka var Sverige står och vad som avses i framtiden.

– Det blir oklart för svenska folket vad det är som gäller när representanter går ut och säger något så otydligt.

I våras fattade den socialdemokratiska partistyrelsen beslut om att inträdet i Nato endast ska vara möjligt om Sverige lägger permanenta förbehåll om kärnvapen. Men varken i ansökan, eller i avsiktsförklaringen som förre utrikesministern Ann Linde undertecknade i somras, står något om ”förbehåll”. Däremot att Sverige accepterar Natos inställning till säkerhet och försvar, ”vilket inkluderar den avgörande roll som kärnvapen spelar”.

– Sedan medlemsansökan skickades in har det blivit otydligare var Sverige står i kärnvapenfrågan. Nu står vi i kärnvapenskuggan och accepterar kärnvapenpolicyn. Därför måste Sverige vara än tydligare i att vi inte kommer acceptera kärnvapen på svenskt territorium under några omständigheter.

”I fredstid?”

Regeringen pekar på att Sverige kan ha en policy likt Danmark och Norge om att inga kärnvapen får föras in i landet i fredstid. Detta efter att ha blivit fullvärdig medlem. Men den norska policyn mot att föra in och stationera kärnvapen gäller endast i fredstid. Därmed är det oklart vad som kan komma att hända under kris och krig.

– Detta betyder inte att Norge måste ta emot kärnvapen i krigstid utan att policyn då kan omprövas. Men i tider av ökad spänning, som den vi nu upplever, finns inget som hindrar en norsk regering från att tillåta utplacering av kärnvapen på norskt territorium, säger Gabriella Irsten.

I den danska vapenlagen finns ett förbud mot införsel av kärnvapen, men som kan rivas upp av justitieministern.

– Det är dock oklart vad som krävs för att det ska rivas upp, säger Josefin Lind.

Men en policy eller paragraf som snabbt kan förändras eller rivas upp beroende på beslutsfattarnas inställning, och som dessutom endast förhindrar införsel av kärnvapen i fredstid, är inte tillräckligt. Det menar både Svenska freds och SLMK, som kräver en nationell lag som förbjuder införsel av kärnvapen. Något som Finland, Litauen och Spanien har i dagsläget.

– Det finns ingen situation där det på något sätt skulle vara acceptabelt att Sverige skulle ha kärnvapen. I fredstid är risken för användning såklart mindre. I krigstid är riskerna ju mycket högre. Vi pratar om massförstörelsevapen, säger Josefin Lind.

Även Miljöpartiet vill att Sverige ska anta en nationell lag som förbjuder placering av kärnvapen i landet, både i fred- och krigstid.

– Vi vill att Sverige lagstiftar mot införsel av kärnvapen på svenskt territorium och ansluter sig till FN:s konvention om förbud mot kärnvapen. Vi vill att Sverige fortsätter att arbeta offensivt för fred, frihet och demokrati utifrån de nya förutsättningarna, säger Emma Berginger (MP), försvarspolitisk talesperson för Miljöpartiet, till Syre.

Hur tolkar du regeringens uttalanden om att inte gå in i processen med några ”förbehåll” mot placering av kärnvapen i Sverige?

– Jag tolkar det som att regeringen främst är väldigt angelägen om att Sveriges NATO-ansökan ska godkännas snabbt och att man därför inte vill ha några förbehåll eller andra krav då man är rädd för att det skulle störa eller fördröja processen, säger Emma Berginger (MP).

Sverige har sedan samarbetet med USA och Nato intensifierades ändrat ställning i både ickespridningsavtalet (NPT) och FN:s konvention om förbud mot kärnvapen (TPNW). Trots att Sverige var ett av de 122 länder som röstade för TPNW i FN:s generalförsamling 2017, valde Sverige att backa två år senare, bland annat efter påtryckningar från USA om att ett undertecknande skulle få negativa konsekvenser för försvarssamarbetet med USA.

I augusti, under FN:s översynskonferens om ickespridningsavtalet av kärnvapen (NPT), som Sverige är en del av, valde Sverige att inte ställa sig bakom ett uttalande som med hänvisning till kärnvapnens katastrofala humanitära konsekvenser markerar att ”det är i mänsklighetens intresse att kärnvapen aldrig, under några omständigheter, används igen”. Även under FN:s generalförsamling i oktober valde Sverige att rösta gult till en resolution om kärnvapnens humanitära konsekvenser.

– Dessutom röstade Sverige nu rött till en resolution som handlar om förbud mot kärnvapen, något som man alltid röstat gult till tidigare. Det visar på att det tydligen är problematiskt för Sverige att åberopa kärnvapnens humanitära konsekvenser som Natomedlem, säger Gabriella Irsten.

Statsminister Ulf Kristersson har tidigare uttryckt att han inte tycker att det är angeläget arbete att delta som observatör vid TPNW.

– Det är ingen hemlighet att Nato tycker att hela Natos samlade kapacitet är viktig. Man brukar tala om ett 360-graders perspektiv i de frågorna och där ingår även Natos kärnvapenparaply, det vill säga förmågan som aldrig ska behöva användas. (…) så det är klart att Nato tycker inte att det är bra för Natos samarbete, sa han i en kommentar till Aftonbladet i november.

Men trots att både Svenska freds och SLMK ser det som problematiskt att acceptera Natos kärnvapenparaply och samtidigt arbeta för nedrustning och ickespridning av kärnvapen, är det absolut ingen omöjlighet, menar organisationerna.

– Man behöver inte gå enligt Natopiskan. Nato är en politisk organisation och om man vill kan man stå för nedrustning, men det kräver såklart en stark politisk vilja, säger Gabriella Irsten.

Det var inte förrän 2010, under Natos toppmöte i Lissabon, som alliansen antog den nya policyn som stipulerar att Nato är en kärnvapenallians.

– Vi menar att det går att förändra igen. Man skulle ju kunna gå ihop med Danmark, Norge, Finland och Island till exempel och ta ställning mot kärnvapen. Det är klart att man kan, det handlar bara om att vilja, säger Josefin Lind.

Syre har sökt försvarsminister Pål Jonson (M).

Läs mer: 

Kritiken mot Sverige: ”Försöker vara Natodugliga”

”Norge inte längre exempel på Natomedlem utan baser”

Spänt läge på kärnvapenkonferens: ”Nato får Sverige att backa”

”Det är beklagligt att Sverige väljer kärnvapendoktrinen”