FN:s konvention om förbud mot kärnvapen antogs i FN:s generalförsamling 2017, då 122 länder, däribland Sverige, röstade för konventionen. Men 2019 valde Sverige att backa och ta avstånd från det tidigare beslutet, bland annat efter varningar från USA om att ett undertecknande skulle få negativa konsekvenser för Sveriges försvarssamarbete med landet.

Det första startpartsmötet för konventionen, som trädde i kraft i januari 2021, hölls i förra veckan i Wien – något fördröjt på grund av coronapandemin. Att Sverige, trots beslut om att stå utanför, deltog som observatör tillsammans med länder som Norge, Tyskland, Finland och Nederländerna, välkomnades av svenska kärnvapenkritiker.

Men det svenska anförandet under mötet ledde dessvärre till besvikelse. Det bestod mestadels av kritik mot avtalet, som påpekanden om dess brister och att inga kärnvapenstater anslutit sig. Sverige framhöll även att regeringens beslut om att ”varken signera eller ratificera avtalet” står fast.

Signal till Nato

Svenska Freds var en av de föreningar som hade representanter på plats under mötet och anser att anförandet var ”extremt opassande” och mer kritiskt även i jämförelse med de Natoländer som var på plats.

– Sveriges hårda kritik såg många som ett hån mot alla de länder som kämpar hårt för att driva på för nedrustning. Att säga att avtalet är dåligt på grund av att kärnvapenstaterna bojkottar det, är att ge kärnvapenstaterna ännu mer legitimitet i en tid då kärnvapenhotet ökar, säger Gabriella Irsten, ansvarig för fred och nedrustningsfrågor på Svenska Freds.

Hon tycker att kritiken mot att kärnvapenstaterna bojkottar avtalet bör riktas mot dem, och inte mot det avtal som försöker driva på för internationell nedrustning. Sveriges anförande tolkar hon som en signal till Nato, i och med den svenska ansökningsprocessen.

– Enligt S-kongressens beslut från november 2021 ska Socialdemokraterna verka för att utveckla och förtydliga kärnvapenkonventionen, med målet att Sverige ska ansluta sig. Något sådant arbete gjordes inte från svensk sida på detta möte. Det enda sättet att tolka Sveriges anförande är att regeringen försöker visa sig Natodugliga, säger Gabriella Irsten.

”Respektlöst”

Svenska läkare mot kärnvapen, SLMK, som också var på plats i Wien, tycker att det svenska tonläget och den skarpa kritiken som framhölls var respektlös mot de kärnvapenfria länder som tar ansvar för att driva på för kärnvapennedrustning.

– Vi oroas starkt över Sveriges uttalande om att avtalet inte är realistiskt på grund av att kärnvapenstaterna inte är med. Först kommer förbud, sedan nedrustning, det är så internationell humanitär rätt fungerar och Sverige borde vara medvetna om detta, säger Josefin Lind, generalsekreterare för SLMK, och fortsätter:

– Sveriges anförande bevisar att militära samarbeten och Natomedlemskap numera är viktigare än multilaterala nedrustningsavtal och diplomati.

Viktiga beslut

Trots Sveriges kritik mot avtal och dess utformning, fattade statsparterna flera viktiga beslut under mötet. Bland annat om hur man ska främja att fler länder går med samt, hur statsparterna ska jobba för att konventionen ska stärka andra avtal samt hur kärnvapenstater ska nedrusta när de går med.

– Irland och Thailand lade till exempel fram ett konkret förslag om hur man kan jobba med att få förbudet att stärka andra nedrustningsavtal, som icke-spridningsavtalet. Det resulterade i beslut om utnämning av en informell samordnare för att formulera områden för samarbete mellan förbudet och icke-spridningsavtalet, samt samarbeta med andra internationella organ, såsom Internationella atomenergiorganet (IAEA) och Provstoppsavtalets genomförandeorganisation (CTBTO), berättar Gabriella Irsten.

Med på mötet fanns även atombombsöverlevare. Stöd för människor som utsatts för massförstörelsevapens fasansfulla konsekvenser var också något som statsparterna fattade beslut om.

– Avtalet är det enda i sitt slag i att erkänna atombombsöverlevare och inkludera deras rätt till stöd och bland annat beslutades att upprätta en fond för att stödja dem. Det fastställdes även en tioårig deadline för förstörelse av kärnvapen för kärnvapenstater som ansluter sig, och beslöts att fördöma de senaste kärnvapenhoten, säger Josefin Lind.

En tredjedel förbjuder kärnvapen

Trots att Sverige – i och med militära samarbeten med kärnvapenstater och den nu påbörjade Natoprocessen – verkar distansera sig alltmer från avtalet, växer antalet länder som ratificerar det. Dagen innan mötet valde Östtimor, Grenada och Kap Verde att gå med och sist ut är Malawi. Därmed hamnar antalet länder som har ratificerat avtal på 66.

– Det betyder att en tredjedel av världens alla länder nu är med och förbjuder kärnvapen, säger Gabriella Irsten.

Dessutom uppgav ytterligare åtta länder, Brasilien, Demokratiska republiken Kongo, Dominikanska republiken, Ghana, Indonesien, Moçambique, Nepal och Nigeria, under mötet, att de förbereder en ratificering. Även Schweiz har öppnat upp för att i slutet av året ompröva sitt tidigare beslut om att avvakta med anslutning.

Natomedlem och kärnvapenmotståndare?

Regeringen har tidigare uttryckt att ett Natomedlemskap inte är ett hinder för att Sverige ska arbeta för fred och nedrustning. ”Sverige kommer att fortsätta att vara en stark röst för nedrustning, icke-spridning och rustningskontroll även som framtida Natomedlem. Det gemensamma målet är en värld fri från kärnvapen”, sa utrikesminister Ann Linde i samband med att hon presenterade den nya utrikespolitiska deklarationen.

Samtidigt är Nato tydliga med att de är en kärnvapenallians: ”Så länge som kärnvapen finns i världen kommer Nato att förbli en kärnvapenallians”, står att läsa på deras hemsida.

Men trots motsägelsen, föreligger inga rent juridiska hinder att ratificera FN:s konvention mot kärnvapen och samtidigt vara Natomedlem, även om det kan innebära stor press och kräva hårt arbete, berättar Gabriella Irsten.

– Det skulle innebära att det skulle vara förbjudet för Sverige att ha kärnvapen på svenskt territorium, Sverige skulle inte kunna delta i den gemensamma planeringen av kärnvapenaktiviteter inom Nato, och inte heller delta i de gemensamma kärnvapenövningarna. Sverige måste redan nu vara tydligt med att ta avstånd från Natos kärnvapenaktiviteter för att kunna fortsätta arbeta för kärnvapennedrustning, säger hon.

Josefin Lind är av samma uppfattning. Det är möjligt, men politiskt svårt – som Natomedlem. Att säga att man vill att kärnvapnen ska avskaffas och samtidigt acceptera Natos firts-use policy och delta i övningar med kärnvapen, är en svår, och inte särskilt trovärdig, linje.

– Främst då USA och Nato tydligt har tagit avstånd från konventionen.
Sverige har sedan flera år utgjort en allt svagare röst för nedrustning och anpassat sin politik efter kärnvapenstater och deras allierade. Som fullvärdig medlem blir det ännu svårare att verka för nedrustning. Hur man ska lyckas med detta kan vi inte se framför oss.

Läs mer: 

Länderna samlas emot kärnvapen ”Förinta dem innan de förintar oss”

Fredsrörelsen växer – trots Natobeslut: ”Vi ger aldrig upp”

Så tycker svenska fredsrörelsen om Nato: ”Behöver diskutera kärnvapen”