I onsdags, drygt två månader efter att statsminister Magdalena Andersson (S) sa att ett svenskt Natomedlemskap ytterligare skulle destabilisera läget i den här delen av Europa, lämnade Sverige tillsammans med Finland in sin medlemsansökan till Nato.

För Svenska Freds, Sveriges största fredsförening och en av få Natokritiska röster som har hörts i debatten, innebär regeringens beslutet en djup besvikelse. Men det är inte bara beslutet i sig, utan den blixtsnabba process som lett dit som upprör mest.

– Det är ett oacceptabelt snabbt fattat beslut. Jag känner mig frustrerad och ledsen över att Sverige söker medlemskap i Nato. Debatten har varit väldigt snäv och hätsk och väldigt få kritiska perspektiv har kommit fram. Processen har skyndats på och nu skickar vi in vår ansökan, säger Agnes Hellström, ordförande för föreningen.

Själv krävde Svenska Freds en folkomröstning i frågan, som skulle föregås av en bred folklig debatt om vad ett medlemskap faktiskt skulle kunna innebära för Sverige. Men så blev det inte. ”Det är en av de riktigt, riktigt dåligt idéerna”, sa utrikesminister Ann Linde till Ekot, och hänvisade till att en folkomröstning riskerade att leda till ”polarisering” i Sverige och ett ”smashläge” för dem som vill sprida desinformation. Svenska Freds anser att processen, med dess brist på tydlig information, strider mot demokratiska grundprinciper. Inte minst på grund av de frågetecken som finns kring kärnvapenfrågan.

– Vi har skyndat in i ett medlemskap där vi inte alls vet konsekvenserna av det, varken på kort eller lång sikt. Det har försvårat för ordentlig diskussion om vad det faktiskt innebär. Vi har inte kunnat ta ställning till de följder som ett medlemskap i Nato, som ju är en kärnvapenallians, kan få.

Står utanför FN:s konvention om kärnvapenförbud

Hela 78 procent, fyra av fem svenskar, vill att regeringen ska ratificera FN:s konvention om kärnvapenförbud som trädde i kraft 2021. Bland de socialdemokratiska väljarna är stödet ännu starkare och uppgår till 83 procent.

– Det är väldigt sorgligt att ett Natomedlemskap för svensk del innebär att vi behöver ge upp väldigt många år av aktivt ställningstagande mot kärnvapen. Det blir ju en motsägelse att jobba för nedrustning för kärnvapen och samtidigt gå med i en kärnvapenallians.

I samband med att utrikesminister Ann Linde presenterade sitt ställningstagande i Natofrågan hävdade hon också att ett svenskt Natomedlemskap inte skulle hindra Sverige från att arbeta för global kärnvapennedrustning. Men hennes föregångare, Margot Wallström, avgick efter att ha hamnat på kant med försvarsminister Peter Hultqvist i just kärnvapenfrågan.

2017 var Sverige ett av 122 länder som röstade för FN:s konvention om kärnvapenförbud, TPNW, i FN:s generalförsamling. Men internt höjdes röster om att ett undertecknande skulle skada Sveriges försvarssamarbeten med kärnvapenländer som USA, Storbritannien och Frankrike. I ett hemligstämplat brev adresserat till Peter Hultqvist (S) samma år varnade hans amerikanska motsvarighet Jamis Mattis att ett svenskt undertecknande skulle få negativa konsekvenser för Sveriges försvarssamarbete med USA. Och slutligen kom regeringens enmansutredning fram till samma beslut.

”Det är inte bara USA som har uttryckt detta, även Frankrike har sagt att om man undertecknar TPNW så befinner man sig på en annan planet, och frågan är om man vill vara där”, fastslog utredaren Lars-Erik Lundin.

Margot Wallström avgick i september 2019. Den 22 januari 2021 trädde FN-konventionen om kärnvapenförbud i kraft, efter att 50 länder ratificerat det. Bland dem fanns Sverige inte med.

”Upp till bevis”

Mot bakgrund av det gångna händelseförloppet har Svenska Freds svårt att se hur Sverige, som Natomedlem, skulle kunna arbeta för en kärnvapennedrustning i världen. För att visa att den är uppriktig i sina intentioner borde regeringen ha ratificerat avtalet innan en medlemsansökan skickades in, anser Agnes Hellström.

– Nu har en ansökan redan skickats in och det känns tyvärr ganska fjärran att regeringen skulle ratificera konventionen. Det är en motsägelse att gå med i en kärnvapenallians och samtidigt säga att man ska arbeta för nedrustning. Men det är upp till bevis. Vi ska driva på för att regeringen verkligen gör det de säger sig kunna göra inom Nato för kärnvapennedrustning, säger Agnes Hellström.

Men bristen på transparens inom Nato försvårar att som civilsamhälle och medborgare granska vilka punkter som faktiskt drivs på för svensk del, menar Svenska Freds.

– Det hänvisas redan nu ofta till sekretess i den svenska säkerhetspolitiska debatten. Det är ännu värre vad gäller transparensen inom Nato, vilket kommer göra det svårt att ta reda på vad Sverige gör och pressa på för att dessa frågor verkligen drivs igenom, säger Agnes Hellström och fortsätter:

– Att det inte går att granska detta är ett demokratiskt problem, då går det heller inte att få svar på om alla de farhågor vi har med ett medlemskap är befogade.

Med tanke på hur snabbt politiken kan vända i stora frågor som rör liv och säkerhet vill Svenska Freds också att regeringen klubbar igenom en lag som tydligt klargör att inga kärnvapen får placeras i Sverige, varken under freds- eller krigstid.

– Vi har ju sett hur snabbt politiska beslut kan förändras om de inte skyddas av till exempel lagar eller internationella konventioner. Därför bör politikerna klubba igenom lagar för vad de har lovat.

Föreningen är också oroad över hur det pågående kriget snabbt har hamnat i skymundan, i och med Natodebatten. Under tiden fortsätter EU att handla gas och olja från Ryssland, samtidigt som man ständigt förser Ukraina med vapen.

– Vi fortsätter att handla med och tillföra resurser till Rysslands krigsmaskineri, samtidigt som vi skickat vapen till konflikten. Det är en kombination som leder till att vi göder kriget och riskerar att förlänga och förvärra situationen, säger Agnes Hellström.

Medlemmar strömmar in

För fredsrörelsens del fortsätter kampen. Svenska Freds har varit bland få Natokritiska röster som hörts i den svenska Natodebatten, och nu växer föreningen explosionsartat.

– Vi märker ett fortsatt oerhört starkt stöd. I debatten har vi framställts som den enda kritiska rösten, vilket ju inte stämmer. Men det har fått många att söka sig till oss. Den senaste veckan bara har vi fått tusen nya medlemmar.

Sedan krigsutbrottet har över 2500 människor sökt medlemskap i föreningen, som nu närmar sig ett medlemsantal på 10 000. Det är ett tecken på att beslutet om att gå med i Nato och den snabba process som föregick det, inte är förankrat hos befolkningen, enligt Agnes Hellström.

– Det har vi inte haft på många år. Det visar hur många det är som upplever att detta är ett beslut som har fattats över våra huvuden. Många hör av sig och uttrycker stor frustration men också tacksamhet för att vi står upp för nyanser och motargument i den här väldigt stormiga, framrusande vägen mot Nato.

Men även om den svenska utvecklingen är en besvikelse för fredsrörelsen, tror de på att en förändring är möjlig.

– Vi har kämpat för fred i 139 år och vi har mött motstånd många gånger förr. Vi kommer aldrig ge upp, vi vet att det går att vända saker och att många, många tycker som vi, säger Agnes Hellström.

Som Nato-medlem kommer Sverige behöva göra en rad anpassningar, inte bara ifråga om försvarets utformning utan även politiskt. Att Sverige valde att utebli från FN:s konferens om kärnvapenförbud i förra veckan motiverades bland annat med att konventionen inte är förenlig med alliansens principer.

Förutsättningarna för vapenexport påverkas också av ett Natomedlemskap. Regeringen har därför gett en särskild utredare i uppdrag att se över regelverket för ”tillverkning, tillhandahållande och utförsel av krigsmateriel, inklusive riktlinjerna för utförsel och annan utlandssamverkan”. Även det förändrade säkerhetspolitiska läget utgör en bakomliggande orsak till behovet av en översyn.

– Regeringen går nu vidare med frågan om hur det svenska exportkontrollregelverket påverkas av ett svenskt Natomedlemskap. Sverige har, och ska fortsatt ha, en strikt och effektiv exportkontroll av krigsmateriel. Ett svenskt Natomedlemskap och det nya säkerhetspolitiska läget ställer dock krav på vissa förtydliganden i regelverket, säger utrikesminister Tobias Billström i ett pressmeddelande .

Risk för svagare regelverk

Det är Inspektionen för strategiska produkter (ISP) som beviljar tillstånd för export av krigsmateriel. Enligt det nuvarande regelverket får krigsmateriel endast exporteras om det finns säkerhets- eller försvarspolitiska skäl för det, och så länge det inte strider mot Sveriges utrikespolitik. Vapenexport bör, om riktlinjerna ska följas, inte beviljas till länder som är eller riskerar att bli involverade i väpnad konflikt. Sedan april 2018 gäller också ett så kallat demokratikriterium, som innebär att högre krav ska ställas på mottagarländernas demokratiska status.

Det faktum att Sverige ändå exporterar vapen till flertalet länder i krig och länder där mänskliga rättigheter kränks visar dock att regelverket kan tolkas generöst, något som ”synliggör svagheterna i regelverket och bristerna i demokratikriteriet”, enligt Svenska freds ståndpunkt. I en rapport konstaterade organisationen nyligen att ett Natomedlemskap kan öka risken för att export sker till odemokratiska länder, vilket Syre tidigare skrivit om, och beskedet om utredningen är på intet sätt betryggande:

– Man tillsätter inte en utredning om man inte vill göra förändringar och det finns stora risker att de frågor utredningen ska se över kommer att leda till att regelverket och/eller prövningarna försvagas. Vi ser med stor oro på att utredningen, och ett svenskt Natomedlemskap, kan leda till att kriterier om demokrati, mänskliga rättigheter och att förhindra väpnad konflikt tonas ned i prövningarna för svenska vapenaffärer. De som får betala priset är människor i de länder som svenska vapenföretag är med och beväpnar, säger Linda Åkerström, policychef och sakkunnig i vapenexportfrågor på Svenska freds, i ett uttalande på sociala medier.

Till utredare har regeringen utsett före detta talmannen Per Westerberg (M). Uppdraget ska redovisas senast den 30 november 2024.

Många frågar sig hur Sverige ska fortsätta att arbeta för nedrustning av kärnvapen som Natomedlem, och det står klart att innevarande regering i alla fall inte tänker göra det genom att ansluta sig till FN:s konvention om kärnvapenförbud, Treaty on the prohibition of nuclear weapons (TPNW). Inte heller den tidigare regeringen visade någon större entusiasm, trots att Sverige var med och förhandlade fram förbudet 2017. Fram till att det trädde i kraft i januari 2021 har Sverige avstått från att rösta om en årlig resolution från FN:s generalförsamling som välkomnar antagandet av TPNW och uppmanar alla stater att underteckna, ratificera eller ansluta sig till den ”så snart som möjligt”. I oktober 2022 röstade Sverige för första gången emot. Då hade man deltagit som observatör vid det första mötet mellan stater som är parter i TPNW, som hölls i Wien i juni 2022, men inför det andra statspartsmötet inleds i dag vid FN:s högkvarter i New York har utrikesminister Tobias Billström meddelat att man inte ämnar närvara.

I ett svar till riksdagsledamoten Laila Naraghi (S) skriver Billström att ”[r]egeringen anser att Konventionen om förbud mot kärnvapen har ett flertal brister och erbjuder inte en trovärdig eller effektiv väg mot vare sig kärnvapennedrustning, ickespridning eller ett främjande av fredlig användning av kärnteknik”. Vidare anser regeringen att ”TPNW, till följd av sin utformning, inte är förenlig med de åtaganden som följer av ett medlemskap i Nato”, och av dessa skäl kommer Sverige inte att delta som observatör vid statspartsmötet.

Inte förvånande att Sverige uteblir

I en pågående rapport undersöker Svenska freds och Svenska läkare mot kärnvapen hur ett svenskt Natomedlemskap påverkar Sveriges nedrustningspolitik. Den senaste delrapporten konstaterar ”[a]tt Sverige inte deltar på det andra statspartsmötet i New York är ett tydligt tecken på att Sveriges röst för kärnvapennedrustning försvagats.” Samtidigt är det inte förvånande, då konventionen går helt på tvärs mot Natos grundvalar.

– Konventionen innebär ett totalförbud för alla kärnvapenrelaterade aktiviteter, så det är väldigt tveksamt om man kan vara med och samtidigt åberopa Natos kärnvapenparaply. På så vis har regeringen en poäng, men vi hade hoppats att man istället går in och avsäger sig delaktighet i alla kärnvapenrelaterade aktiviteter, säger Josefin Lind, generalsekreterare för Svenska läkare mot kärnvapen (SLMK) och på plats i New York som observatör vid mötet.

Enligt nyligen nämnda riksdagsskrivelse kommer regeringen att ”fortsätta sitt arbete för kärnvapennedrustning inom ramen för Icke-spridningsavtalet för kärnvapen (NPT) och genom aktivt deltagande i Stockholmsinitiativet för kärnvapennedrustning”, men icke-spridningsavtalet har hittills visat sig som ganska tandlöst och riskerar att braka samman, säger Josefin Lind.

– Bara fem av nio kärnvapenstater är med och de fem stater som provsprängt tilläts ha kvar kärnvapen så det finns en stor frustration. Kärnvapenstaterna har inte förhandlat om nedrustning, det är upp till dem själva att bestämma takten, det finns ingen tidsplan.

”Spiken i kistan”

Det svenska arbetet för nedrustning i världen är inte heller något som imponerar på Josefin Lind.

– Vi förväntar oss egentligen att det helt kommer försvinna. Den här regeringen, liksom den förra, har sagt sig vilja vara en aktiv röst för nedrustning och att man ska fortsätta med det i Nato, men det finns inga exempel på något annat land som har gjort det. Vi har uppmuntrat dem att ta kontakt med andra länder, som Tyskland och Norge, där frågan har diskuterats, men det finns inga som helst sådana initiativ. Vi har sett det hända ända sedan ansökan, och att utebli från mötet är lite spiken i kistan.

Även Svenska freds ordförande Kerstin Bergeå är i New York för att bevittna mötet. Att Sverige nu accepterar Natos kärnvapendoktrin gör det svårare att verka för nedrustning, menar hon.

– Sverige ställer sig inte heller längre bakom det humanitära initiativet för kärnvapennedrustning. Ett svenskt Natomedlemskap skulle riskera att ytterligare försvaga Sveriges röst för nedrustning.

Hon påminner om att Nato vid flera tillfällen har uttalat att Natostater inte kan vara part till TPNW samt att de aldrig kommer att erkänna att TPNW är sedvanerättsligt bindande.

– Svenska Freds kräver fortsatt att Sverige ansluter sig till TPNW och därmed officiellt blir del av arbetet för fullständig avveckling av kärnvapen. Så länge kärnvapenstaterna har kvar sina kärnvapen och försvarsallianser bygger sin säkerhetspolitik på kärnvapenavskräckning hotas mänskligheten av total förödelse, skriver Kerstin Bergeå till Syre.

Motståndet till trots är förbudskonventionen inte verkningslös, tror Josefin Lind.

– Man får se det som ett sätt att utöva påtryckning och stärka normen mot kärnvapen när man åkallar den här konventionen. Man kan sätta press och göra det mer obekvämt, och också faktiska saker som att stater inte kan finansiera tillverkning av kärnvapen; det är miljarder dollar som har avinvesterats sedan konventionen antogs. Vi hoppas ju att någon Nato-stat vågar gå med i konventionen som också vill ifrågasätta avskräckning. Och vi ser på hur kärnvapenstaterna och Nato agerar att de är rädda, de har försökt se till att förhandlingarna inte blir av och försökt få länder att inte delta, och USA har försökt få stater att avratificera sina avtal.

Viktig fond för offer

Under veckans möte ska statsparterna följa upp den handlingsplan som antogs förra året, och de arbetsgrupper som då upprättades ska också rapportera sitt arbete, inte minst avtalets artikel 6 och 7 som handlar om stöd till offer för till exempel provsprängningar och sanering av miljö som skadats av sådana, något man vill upprätta en fond för.

– Ur fonden ska stöd kunna sökas, det är en viktig fråga som ska tas upp. Staterna kommer också få svara på hur de följt upp avtalen och implementerat dem i lagstiftning. Och så blir det troligen en ny deklaration eller handlingsplan.

– Kärnvapen måste nedrustas och förbjudas, det är den norm mötet pressar på för. Vi måste stärka tabun mot kärnvapen, konkluderar Kerstin Bergeå.

Efter pausen i striderna Israel utökat både markoffensiv och bombningar av södra Gazaremsan. Hittills har över 16 000 palestinier dödats, varav 6 600 barn, sedan Israel inledde sin krigföring med målet att utplåna Hamas.

Enligt uppgifter från en israelisk armétjänsteman som flera stora nyhetskanaler tagit del av uppskattar den israeliska militären att av dödsoffren är 5 000 ”militanta” individer, dock utan att precisera hur man gjort denna uppskattning. Om det stämmer innebär det att två civila palestinier dödats i Gaza för varje Hamas-militant, vilket en talesperson för den israeliska militären ansåg vara “väldigt positivt“, enligt CNN.

Otillräcklig hänsyn till civila

Dödssiffrorna i Gaza rapporteras av den palestinska hälsomyndigheten, och har ofta återgetts tillsammans med en brasklapp om att denna myndighet är Hamaskontrollerad.

Nu tycks emellertid Israel skriva under på att minst 15 000 människor har dödats i Gazaoffensiven. Jämfört med tidigare perioder av krigföring i området är antalet civila offer extremt högt och Israel anklagas för att i strid mot folkrätten inte ta tillräckligt stor hänsyn till civila, då flera civila mål har bombats.

I veckan har en uppmärksammad artikel gjort gällande att den israeliska militären, (Israeli defence force, IDF) använder AI för att identifiera stora mängder oprecisa mål, vilket skulle kunna förklara de höga dödssiffrorna bland civila. Artikeln, som är ett samarbete mellan den israelisk-palestinska publikationen +972 Magazine och dess systersajt på hebreiska, Local call.

Den Jerusalembaserade journalisten Yuval Abraham har i artikeln intervjuat flera nuvarande och tidigare källor inom Israels underrättelsetjänst med kunskap om den så kallade Gospel-plattformen, som använder maskininlärning för att identifiera militära mål.

”Inget händer av en slump”

Jämfört med tidigare israeliska attacker mot Gaza, har armén under det pågående kriget avsevärt utökat sina bombningar av mål som inte är utpräglat militära till sin natur, konstaterar Abraham. Det handlar om både privata bostäder och offentliga byggnader, infrastruktur och höghus. Med hjälp av AI-systemet kan 100 mål om dagen identifieras, jämfört med 50 per år med konventionella metoder.

Enligt en före detta underrättelseofficer ligger vikten på kvantitet och inte på kvalitet och syftet ska vara att skapa en chockeffekt som ger intrycket av att Hamas har tappat kontrollen och att civilbefolkningen ska sätta press på organisationen.

Tidigare restriktioner om hur stora indirekta skador, collateral damage, som kan accepteras har lättats dramatiskt, och hela familjer utraderas när Israel bombar en byggnad där ett mål har identifierats. En källa som citeras säger:

”Inget händer av en slump. När en 3-årig flicka dödas i ett hem i Gaza beror det på att någon i armén beslutade att det inte var så viktigt att hon dödades – att det var ett pris värt att betala för att träffa [ett annat] ] mål. Vi är inte Hamas. Dessa är inte slumpmässiga raketer. Allt är avsiktligt. Vi vet exakt hur stora indirekta skador det finns i varje hem.”

– Påståendet att Israel gör allt den kan för att skydda civila är inte sant. Man får ungefärliga uppgifter om mål, och man attackerar ändå för att spara tid, säger Yuval Abraham till Democracy now.

Flera skäl till oro

Ett ytterligare syfte med taktiken är att förhindra att armén ”får slut på militära mål”, när det finns en politisk press på att kriget måste fortsätta, eller ett behov av att upprätthålla en bild av en segerrik armé.

– Den ökande användningen av AI är delvis ett svar på det problemet. Målproduktionen är nu snabbare än vad Israel hinner med att bomba, säger Abraham.

Uppgifterna i artikeln i +972/Local call bekräftas delvis av The Guardian som också har inhämtat egna uppgifter gällande Israels krigföring i detta avseende, bland annat genom att skärskåda diverse uttalanden som tidigare gått obemärkta förbi och beskrivningar om The Gospel på IDF:s hemsida.

Enligt forskare som The Guardian talat med ger den ökade användningen av dylika system upphov till flera skäl för oro.

– Det finns en fara i att när människor börjar förlita sig på de här systemen blir de kuggar i en mekaniserad process och förlorar förmågan att överväga risken för civil skada på ett meningsfullt sätt, säger Richard Moyes från den vapenkritiska organisationen Article 36 till The Guardian.