Staffan Bergström:”Dags att regeringen tillsätter en utredning om dödshjälp”

Staffan Bergström, läkare och ordförande i RTVD, medverkar i det tre timmar långa seminariet.

– Högt uppsatta personer i USA:s och Kanadas dödshjälpsrörelse kommer att berätta om sina erfarenheter. Elva delstater i USA tillåter dödshjälp och i Kanada har man gått ett steg längre och tillåter läkare att ge en injektion till en obotligt sjuk patient, som leder till patientens död, säger han.

Huvudsyftet med seminariet är att övertyga regeringen att tillsätta en utredning om dödshjälp.

– Hur kommer det sig att i det religiöst präglade USA – där människor kämpar mot abort – har nästan en fjärdedel av USA:s befolkning möjlighet att få hjälp av en läkare att få avsluta sitt liv? Något som vi i Sverige inte ens är beredda att utreda.

Seminariet kommer också att ta upp hur domstolarna i Kanada och Tyskland kom fram till att dödshjälp är en mänsklig rättighet. Även Walter Guldbrandzén, en svensk jurist som har skrivit en avhandling om hur Europakonventionen förhåller sig till dödshjälp, deltar.

Högre på agendan i sydeuropa

Sedan 2000-talets början ges dödshjälp i fyra länder i Europa: Schweiz, Belgien, Nederländerna och Luxemburg. Beneluxmodellen tillåter både assisterat döende och eutanasi. Kravet är att personen är utsatt för outhärdligt lidande, fysiskt eller psykiskt, men det behöver inte vara i livets slutskede.

Oregonmodellen, som förekommer i ett antal delstater i USA, gör assisterat döende lagligt för dem som beräknas ha mindre än sex månader kvar att leva. Men eutanasi är olagligt.

Förra året anslöt sig Nya Zeeland till de länder som tillåter både assisterat döende och eutanasi (då en läkare också ger läkemedlet) och i våras röstades ett liknande lagförslag igenom i Spanien.

– I flera av de katolska länderna, som Spanien, Portugal och Italien, har det under ett tag pågått rörelser i en riktning för en liberalisering av rättigheten att själv bestämma sin död, säger Staffan Bergström.

Det är mindre debatt i Norden. I Finland har en folkomröstning lett till att riksdagen tillsatte en kommitté för att utreda frågan. Men 2018 förkastade riksdagen förslaget med rösterna 128-60, rapporterade Svenska Yle.

– I Sverige är det riksdagen som måste agera och där finns ett segt motstånd. Det som jag tycker är oförståeligt är att man inte vill öka kunskapen. Det finns en beröringsskräck som är oförklarlig.

I både den finska och svenska befolkningen finns dock ett starkt stöd för dödshjälp. En opinionsundersökning, på uppdrag av RTVD, visade att närmare 80 procent av tillfrågade svenskar är positiva eller kanske positiva till frivillig dödshjälp ”när allt hopp är ute”. De som svarade nej eller är tveksamma utgjorde 15 procent.

”Titta på Barbro Westerholm”

Men få riksdagspartier i Sverige har ställt sig bakom att utreda dödshjälp. 2015 beslutade Miljöpartiet att förespråka en utredning och några år senare följde Liberalerna efter, rapporterade Dagens nyheter.

Därutöver har riksdagspartierna varit negativa eller skeptiska.

– Kristdemokraterna har varit helt avvisande. I övrigt uppfattar jag att motståndet är störst inom Socialdemokraterna, där flera inte är pålästa om kunskapsläget i världen. De verkar också generellt rädda för att stöta bort människor som kan rösta på partiet, säger han, och fortsätter:

– Ett problem är att det inte finns en stark opposition, men det finns individuella krafter i de flesta partierna. Titta på Barbro Westerholm och andra klockrent pålästa kvinnor som är väl bevandrade i problematiken.

För mindre än en vecka sedan skrev ledamöter från sex riksdagspartier under debattartikeln Sluta ducka – våga tala om dödshjälp i Sverige. De skrev: ”låt oss ta efter andra länder i Europa och tillsätta en gedigen, parlamentarisk utredning som förutsättningslöst och med stor försiktighet närmar denna fråga”.

I artikeln ställs bland annat frågorna: ”När vi en dag är döende, borde vi då få be om hjälp om vi inte längre står ut? Det handlar om vem som ska avgöra när det är nog – är det vi själva som ska bestämma, eller ingen alls?”

Riksdagsledamöterna vill att den palliativa vården ska stärkas, men det räcker inte: för en del lindrar ”inte ens den bästa palliativa vården” i världen. De tar också upp befolkningen är ”överväldigande positiv”, nämner seminariet den 13 oktober och ”hoppas att många av Sveriges beslutsfattare lyssnar då”.
Sveriges läkarförbund negativt

”Behöver prata mer om döden”

Jens Holm (V) skrev under artikeln och debatterade frågan med Torsten Mossberg, ordförande i Läkarförbundets etik och ansvarsråd, i Sveriges radio. Holm uppger att åsikten är hans egen och att partiet inte har tagit ställning.

– Jag tycker att vi behöver prata mer om döden och hur vi ser på den. För många är den sista tiden i livet något som kan fylla en med ångest. Den kan också medföra väldigt svårt lidande och ångest. Kan vi undvika detta så ska vi det. Det är en rättighetsfråga, säger han till Sveriges radio.

Han får mothugg av Torsten Mossberg, som betonar att Sveriges läkarförbund är negativt till dödshjälp. Orsaken är främst värdegrunden och de etiska reglerna för läkare.

– Utöver de etiska reglerna är det också så att vi som läkare vill behandla en sjukdom, ställa en diagnos och anser att det vi ska behandla är förlust av värdighet och oro för lidande som många känner. Är det rimligt att behandla detta genom att ta livet av en människa eller, mycket bättre, ska vi rusta upp den palliativa vården och behandla symptomen så att patienten får en värdig död?

Han säger att den palliativa vården har utvecklats mycket under de senaste åren, men också att läkarförbundet har intagit en mer ödmjuk inställning till en utredning.

Staffan Bergström är kritisk till Torsten Mossbergs uttalande.

– Vi måste acceptera att för vissa människor klarar inte den palliativa vården att ge en lindring, inte ens en palliativ vård i världsklass. Ger man felaktig dosering av morfin blir det ångestframkallande. Jag tycker att det är ett patriarkalt tänkesätt att välja sin egen kunskap framför att lyssna på patienten, säger han.

Deslegitimering eller grönt ljus?

Det blev mycket skriverier om Staffan Bergström, pensionerad gynekolog och förlossningsläkare, för drygt ett år sedan, efter att han hjälpte en ALS-sjuk man att avsluta sitt liv. Bergström gav mannen en dödlig dos sömnmedel som mannen själv svalde, och anmälde efter att döden inträffat händelsen till polisen.

Brottsmisstankarna mot Staffan Bergstöm lades ner i februari. Direkt efter dödsfallet beslutade Inspektionen för vård och omsorg att han är ”olämplig att utöva läkaryrket” och yrkade på att Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN) ska återkalla hans läkarlegitimation. Nu inväntar Staffan Bergstöm beslut från HSAN.

– Bollen ligger hos HSAN och på fråga från min advokat när domen kommer var svaret i höst eller i början av nästa år. Det finns tre möjliga utfall, jag fälls och döms till deslegitimering och yrkesförbud, jag får en varning och villkorlig dom eller jag frikänns.

Han vill inte spekulera i vad domen blir.

– Om jag blir fälld då kommer jag att gå vidare till förvaltningsdomstolen och hela vägen så långt jag kan. Blir jag frikänd är det en fingervisning att man får göra som jag gjorde, det vill säga grönt ljus för att vara med vid ett assisterat döende för en svårt sjuk person, säger Staffan Bergström.

Läs mer:

Kvinna först i Spanien att få laglig dödshjälp: ”Hon var inte längre kvar i det här livet”

Enkät visar: Allt fler läkare ställer sig positiva till läkarassisterad dödshjälp

Nya Zeeland inför dödshjälp – Sverige räds frågan