Den internationella sjöfarten ska halvera sina utsläpp till 2050. Ett klimatmål som dömts ut som oförenligt med Parisavtalet. Men målet bör skärpas, enligt Internationella sjöfartsorganisationens miljökommitté som hade möte i veckan. Sverige är ett av trettiotalet länder som kräver nollutsläpp.
Utanför portarna till Internationella sjöfartsorganisationens (IMO) huvudkontor i London sattes en fartygsmodell i brand i samband med organisationens miljökomittémöte förra året. Bakom aktionen stod aktivistgruppen Ocean rebellion, som krävde att IMO skulle fatta beslut om betydligt ambitiösare utsläppsminskningar, annars skulle Parisavtalet förvandlas till ”brandrök”. Vid det möte som avslutades i fredags var protesten inte lika spektakulär – men kritiken densamma.
– Våra krav är enkla, få fartygen bort från fossila bränslen, sa talespersonen Sophie Miller i samband med att gruppen hällde ut ”smutsiga oljepengar” vid entrén, rapporterar Maritime Executive.
Läs mer: Strid om utsläpp från sjöfarten: ”Räcker inte för att klara Parisavtalet”
Men miljörörelser är långt ifrån ensamma om att kritisera organisationen för att ta bristande klimathänsyn. Bland IMO:s medlemsländer finns det en rad länder som skulle vilja gå längre än det nuvarande klimatmålet om att halvera utsläppen till 2050. Något som blev tydligt i veckan, då en revidering av klimatmålet diskuterades för första gången.
– Glädjande nog har man vid det här miljökommittémötet uttryckt att målsättningen behöver skärpas. Vi såg också att det fanns ett starkt stöd hos flera delegationer för antingen nollutsläpp eller nettonollutsläpp till 2050. Så jag tror att vi kommer att få se en stärkning, vad det kommer att innebära får vi se när revideringen slutförs 2023, säger Sofia Malmsten, sakkunnig på Transportstyrelsen, som är den myndighet som representerar Sverige i förhandlingarna.
Sjöfarten fler möjligheter
Skillnaden mellan nettonollutsläpp och nollutsläpp är betydande. Det förra innebär att utsläpp som industrin inte lyckats få bort till 2050 kan kompenseras genom exempelvis finansiering av kolsänkor – så som skog eller våtmarker. Ett nollutsläpp är betydligt starkare, då det betyder att fartygen inte ska släppa ut några växthusgaser alls 2050.
– Sverige stöder i första hand nollutsläpp till 2050, då sjöfarten saknar egna kolsänkor, säger Sofie Malmsten.
Läs mer: Sex risker med att låta naturen lösa klimatkrisen
I samband med mötet gick också ett trettiotal länder ut med ett uttalande om behovet av att utsläppen behöver vara noll 2050 för att vi ska kunna nå Parisavtalet, däribland Sverige. Men trots att krav på skarpare målsättning nu lyfts, står det klart att det är svåra förhandlingar som väntar. Ett förslag från ett par önationer till en resolution som redan nu skulle ta ställning till nollutsläpp till 2050 fick inte stöd.
– Sverige och övriga EU var tydliga med att vi stod bakom budskapet i resolutionen men det fanns väldigt lite tid att arbeta med frågan, eftersom mötet var digitalt och förkortat. Utsikterna att enas vid det här mötet var små och därför ville vi snarare följa överenskommen tidpunkt för översyn av strategin (till 2023), säger Sofia Malmsten.
Under miljökommittémötet diskuterades också hur ett klimatmål till 2050 ska kunna uppnås på lång och medellång sikt. Önationer har under lång tid krävt ett pris på koldioxidutsläpp från den internationella sjöfarten, något som i år också fått stöd från det danska rederiet Maersk. Men frågan är ändå kontroversiell inom IMO, där det hitintills varit tekniska styrmedel som fått gehör, så som att göra fartygen mer energieffektiva.
När IMO:s medlemsländer 2018 spikades klimatmålet om halverade utsläpp till 2050 tog man samtidigt beslut om en möjlig revidering till 2023. Det är de diskussionerna som nu har påbörjats.
Läs mer: Kritiken mot IMO: Jytte Guteland vill öka pressen med regional utsläppshandel
