Med en rejäl kapitalinjektion kan Sverige nå nettonollutsläpp till 2035. Det slår den socialdemokratiska föreningen Reformisterna fast i ett nytt handlingsprogram. Men är det genomförbart?
Det är inte första gången som den socialdemokratiska vänsterfalangen Reformisterna velat öppna plånboken för att tackla en samhällsutmaning. På tvärs med den politik som förts sedan 1990-talets krisår, där bland annat ett överskottsmål och ett utgiftstak för statsbudgeten håller tillbaka alltför vidlyftiga satsningar.
Men det är en tvångströja som sätter käppar i hjulet för att klara klimatkrisen, enligt Reformisternas senaste förslag. En 156 sidor tjock lunta som ska se till att Parisavtalets mål inte brinner inne, med potentiellt katastrofala följder.
– Det finns överhuvudtaget ingen debatt om hur vi både ska ha råd med att komma till rätta med klimatkrisen och de stora klyftor som finns i samhället i dag, säger Annie Ross från Reformisterna och fortsätter:
– Ekvationen går inte ihop.
Inledningsvis behöver de statliga utgifterna öka med cirka 40 miljarder årligen, enligt förslaget. Finansierat av ökade skatteintäkter, bland annat från en klimatvärnskatt och grön- gåvo och arvsskatt. Därtill kommer betydande investeringar ske som kommer att vara lånefinansierade. Med bland annat hjälp av en statlig investeringsbank vill Reformisterna mobilisera ungefär 100 miljarder kronor per år i gröna investeringar.
– Vi har väldigt länge levt med en stram budgetpolitik där det varit tabu att ens beröra det finanspolitiska ramverket. Men pandemin har visat att staten har finansiella muskler att ta till, så frågan är varför vi inte ska göra det med klimatkrisen som är en ännu större utmaning, säger Annie Ross.
Kan generera 200 000 nya jobb
Större finansiella muskler med hjälp av ett finanspolitiskt ramverk som tillåter lånefinansiering av investeringar skulle också frigöra skattepengar för satsningar på att motverka klyftor i samhället, berättar hon. Inte minst sådana som kan uppstå i kölvattnet av omställningen.
Bland annat finns förslag om att stärka de sociala trygghetssystemen permanent, och en klimatvärnskatt för grupper med höga inkomster så att de som släpper ut mest också ska bidra mer. Något som Reformisterna hoppas ska slå både mot höginkomstagarnas konsumtionsbaserade utsläpp – men också ge ett välbehövligt klirr i kassan för att finansiera klimatsatsningar. De vill också införa en jobbgaranti för den som riskerar att förlora sitt arbete när exempelvis ett raffinaderi läggs ned.
– Något som vi också tror kommer att få stor betydelse är det stora antalet jobb som våra satsningar kommer leda till. Vi har konservativt uppskattat det till 200 000 och då framförallt klassiska arbetarjobb. Det skulle kunna skapa enorma möjligheter, säger Annie Ross.
Men det är inte bara omfattningen på satsningarna som skiljer reformisternas förslag från regeringens rådande klimatpolitik. En viktig skillnad är också att man ska utgå från en koldioxidbudget, som enligt S-föreningen tar Parisavtalets mål på allvar. För att nå målen måste de globala utsläppen närma sig nettonoll runt 2050. Men i praktiken kommer det att gå långsammare för utvecklingsländer som Indien och Kina. Forskningsrapporter pekar därför på att rika länder som Sverige och EU behöver nå nettonollutsläpp på 2030-talet – annars blir det mycket svårt att nå Parisavtalets mål, enligt Reformisterna.
– Vi ska ta vetenskapen på allvar och lägga fram en plan som är så skarp att den är ambitiös nog att nå målet, säger Annie Ross.
Reformisterna vill också jämka olika reformer mot varandra inom ramen för den återstående koldioxidbudgeten. Det vill säga – om en grön investering kräver utsläpp eller slår mot den biologiska mångfalden måste det kompenseras, genom exempelvis en kolsänka i skog eller hav.
– På så sätt kan vi också se vilka förslag som är rimliga och inte, hur mycket utsläpp kan vi exemplevis acceptera från nya infrastruktursatsningar? Hur stor måste kolsänkan vara i jord- och skogsbruket för att vi ska klara av miljömålen och Parisavtalet? Utan en sådan här sammanhållen plan är det egentligen inte relevant att diskutera lösryckta förslag, om vi inte förstår effekten på helheten, säger Annie Ross.
Har en agnostisk syn på tillväxt
En förutsättning för att uppnå nettonollutsläpp är att utsläppen frikopplas från den ekonomiska utvecklingen. Men historiskt har de följt varandra, en trend som är särkilt märkbar om de konsumtionsbaserade utsläppen också räknas in. Även om utsläppen börjat minska på senare år, trots ekonomisk utveckling. Om än i en otillräcklig takt. En utmaning som Reformisterna tar upp i sin rapport.
Samtidigt är utsläpp av växthusgaser bara ett av vår tids miljöproblem. Nyligen pekade en rapport från EU:s miljöbyrå på att andra miljöproblem följer av den ekonomiska utvecklingen, så som föroreningar och förlust av biologisk mångfald. Och att en frikoppling mellan miljöpåverkan och ekonomisk utveckling är ”osannolik”.
Men Annie Ross säger att reformisterna är agnostiska i tillväxtfrågan.
– Vi ser det inte som ett mål i sig men inte heller ett problem. Det viktiga är att vi når nettonollutsläpp.
Men ni ser inte fortsatt tillväxt som oförenligt med en hållbar utveckling?
– Nej, men det står inte i fokus för oss. Vilken BNP-tillväxt vi landar på får framtiden avgöra. Det är innehållet som räknas.
Vill begränsa biobränslen i omställningen
En av de största miljöbovarna både internationellt och i Sverige, är vägtrafiken. För att klara av att kapa utsläppen från transporter fram till ett första etappmål 2030 vill regeringen använda sig av stora mängder biobränslen och elektrifiering. Något som väckt kritik bland annat för att den hållbara produktionen av bränslen som utvinns från biomassa är begränsad.
En kritik som reformisterna tagit fasta på.
– Biobränsle är en ändlig resurs som vi ska vara väldigt varsamma med. Men under den period som fordonsflottan elektrifieras måste vi få ned utsläppen och där spelar biobränslen en viktig roll som övergångsbränsle, säger Annie Ross.
För att hålla nere användandet av biobränslen vill Reformisterna för det första öka överflyttningsgraden av personbilar till kollektivtrafik och tung lastbilstrafik till sjöfart och järnväg, och för det andra öka elektrifieringstakten med bland annat en skrotningspremie för fossila fordon och subventionerade lån för miljöbilar. Men också genomföra ett landsomfattande energieffektiviseringsprogram, satsa på elektrobränslen, vätgas och dämpa transportvolymerna, bland annat inom flyget.
– Vi vill se en större satsning på utbyggd kollektivtrafik och utbyggd infrastruktur för järnväg och sjöfart för att få ned trafikvolymen, säger Annie Ross.
Läs mer: Nytt flygbränsle ska göra flyget grönare, 4 februari 2021.
"Räcker inte på långa vägar"
Men att dämpa transportvolymerna är minst sagt en utmaning. I Trafikverkets prognoser kommer vägtrafiken öka kraftigt de närmsta 20 åren, med runt 30 procent. Det baserat på regeringens beslutade och avviserade politik, där satsningar på järnvägar och kraftigt ökade bränslepriser ingår. Ändå väntas alltså trafiken öka.
– Det räcker inte på långa vägar med sådana här trevliga åtgärder, så som gång- och cykelvägar, järnväg, tätare städer och bättre kollektivtrafik. Det är toppenåtgärder allihopa och skapar väldigt stora nyttor, för det gör att transportsystem fungerar bättre. Men som medel att påverka de totala trafikvolymerna, så ger det bara något på marginalen, sa Trafikverkets måldirektör Jonas Eliasson till Syre nyligen.
Läs mer: Utebliven bränsleskatt kan sänka klimatmål, 30 oktober 2020
För det som visat sig avgöra hur den totala trafikmängden utvecklas är främst den ekonomiska tillväxten och befolkningsutvecklingen, enligt Trafikverket. Alltså, en rikare och större befolkning tenderar att bidra till fler bilar (både bränslebilar och elbilar) på vägarna. Förutom de faktorerna, kan också ett högre bränslepris spela in. Men trots att Trafikverket har med en årlig BNP-indexering på bränsle som tillsammans med högre kostnader för biobränsle betyder en nära fördubbling av priset till 2040, innebär det inte mer än en dämpning av trafikökningen, enligt Jonas Eliasson.
Men Annie Ross spår ändå att Reformisternas samlade förslag kan bryta trafiktillväxten, utan någon kraftigt höjd bränsleskatt.
– Vi räknar med att vi förmår bryta den utvecklingen med våra insatser och stabilisera det vid dagens nivåer. Men där finns naturligtvis olika utfall, antingen kan vi minska trafiken eller så fortsätter den att öka och då behöver vi stärka politiken ytterligare.
Läs mer: Trafikverket anklagas för att planera för en ohållbar klimatomställning, 24 februari 2021
