Nu ska höstbudgeten förhandlas i regeringskansliet, den sista för mandatperioden. Centerpartiet och Vänsterpartiet behöver båda stödja regeringens budget – utan att vara med och förhandla om den. Det gör läget minst sagt speciellt. Miljöpartiets ekonomisk-politiska talesperson Karolina Skog är orolig för att de miljö– och klimatfrågor partiet vill prioritera hamnar i skymundan när regeringen måste lägga förslag som håller både center– och vänsterpartister på gott humör. I C:s fall handlar det bland annat om lättnader för småföretag, i V:s fall satsningar på välfärd och trygghetssystem.

– Det får inte leda till att miljöarbetet saknar ner. Jag känner en viss oro för att Miljöpartiet och våra frågor kommer i kläm, det inte okej, säger Karolina Skog.

När Vänsterpartiet i förra veckan presenterade sina krav för att rösta för regeringens budget nämndes klimatet endast som en del av satsningar på industri och jobb. Konkreta krav ställdes däremot när det gäller A-kassan och sjukförsäkringen. Bland annat vill V för gott avskaffa den karensdag för sjuka som varit borta under pandemin. Även de förändringar som gjort det lättare att kvalificera sig för A-kassan vill Vänsterpartiet förlänga. Några invändningar i sak mot vänsterkraven har inte Karolina Skog.

– Vi delar verklighetsbild. Vad det innebär i konkreta satsningar får vi återkomma till, säger hon.

Tysta centerpartister

Från centerhåll är det tyst. Partiet avböjer intervju med Syre och i andra medier har man hänvisat  till regeringen när man ombetts kommentera Vänsterpartiets önskemål. Tidigare har dock Centerns arbetsmarknadspolitiska talesperson Martin Ådahl framhållit i en intervju med Svenska dagbladet att klimatomställningen ”måste accelerera” och att han vill se en grön skatteväxling. Detta välkomnar Karolina Skog, men frågan är hur en grön skatteväxling kan utformas för att både C och MP blir nöjda. Karolina Skog vill för sin del plocka upp det utredningsförslag om avskaffat reseavdrag som lades fram 2019.

– Sedan kan vi alltid höja koldioxidskatten, det behöver vi inte utreda, säger hon.

Förslag som gör det dyrare för bilberoende landsbygdsbor lär dock inte vinna centerpartisternas gillande.

Sommarens konflikt mellan MP och C om skogspolitiken ligger också den och pyr inför budgetförhandlingarna. Miljöpartiet vill lägga pengar i budgeten för stora inköp av skyddsvärd skog utmed fjällkedjan. Det var vad den statliga skogsutredningen föreslog, men Centerpartiet anser sig ha fått löfte från statsministern om att förslaget ska skrotas.

Om det kommer finnas ett färdigt lagförslag om skogspolitiken när budgetpropositionen läggs fram är däremot långt ifrån säkert.

– Vi går in i en väldigt osäker höst där ingen vet någonting om processerna. Men vi vet väldigt tydligt vad vi vill, säger Karolina Skog.

Järnvägs– och cykelsatsningar

När det gäller infrastrukturen ser hon möjligheter att göra satsningar som MP, C och V alla gillar. Pengar till järnvägsunderhåll och cykelvägar står på miljöpartisternas önskelista.

Karolina Skog tillstår dock att infrastrukturpolitiken som helhet är långt ifrån vad Miljöpartiet skulle önska. I förra veckan rapporterade Dagens nyheter att Naturvårdsverket ville att regeringen skulle pröva om den planerade motorvägen Tvärförbindelse Södertörn söder om Stockholm är förenlig med klimatlagen – vilket Naturvårdsverket anser att den inte är. Men regeringen och miljöminister Per Bolund (MP) nobbade myndighetens begäran och därmed ser vägen ut att bli av. Projektet är visserligen inte fullt ut finansierat, men planeringsarbetet pågår för fullt på Trafikverket.

– Det finns definitivt mycket kvar att göra när det gäller styrningen av infrastrukturplaneringen. Krafterna som inte vill förändra är starka, säger Karolina Skog.

Läs mer:

V ställer krav för att stödja budgeten

MP lovar strid mot C – men har uppförsbacke i riksdagen

Äntligen har rubrikerna om Miljöpartiets interna stridigheter lagt sig. Ett eller två språkrör? Partiets fundisar vs. pragmatiska realpolitiker. Viken jävla mediesensation. Folk har följt det som de följer House of Cards och tror att de tittar på dokumentär.

Alla företrädare undviker att prata om att partier har olika riktningar men att det är helt normalt att ha det, även om det utåt sett inte är lätt att diskutera det. Jag vågar inte ens tänka mig hur det skulle vara att vara kristen samtidigt som man inte kan säga något kristet som förknippas med sin partiledare Ebba Busch. Vill man ha ett parti utan falanger ska man göra ett studiebesök hos Nordkoreas Arbetarparti i Pyongyang.

En sak förvånar mig med ett parti som spelar en så viktig roll. Den akademiska duktighetsnormen och det generiskt korrekta som vänder sig till vänster hjärnhalva och inte till folks hjärtan eller skratt. Det här kan bli partiets död, men det behövs sägas så att de enda som fortsätter att harva runt spärren är och förblir Liberalerna.

Miljöpartiet har gått om Sverigedemokraterna och blivit det mest hatade partiet, men de tar inte tillvara på situationen. När partiet fått ta skott för plastpåseskatten, stigande elpriser eller för att Jesus korsfästes har de gjort det de är bäst på: Spela försvar. Om man nu är hatad är det viktigt att man blir hatad för den man är, inte för den motståndaren vill att man ska vara för då har man förlorat på riktigt.

 Ringa in vad som retar skiten ur snöflingorna, tryck på deras knappar och drick deras tårar. Nämn vindkraft och kvinnor i slöja i samma mening.

Så retar du brunhögern 1.0: “Rädda klimatet – Pengar till invandrare”. Två komponenter av det som Jimmie-Ulf-Regeringen avskyr mest. När ni väl har Instagrams, Agendas rubriksättare och Ekots uppmärksamhet kan ni berätta att en del av det gröna folkhemsbygget är social rättvisa. En riktad basinkomst till alla invandrartäta förorter med lägre medianinkomster och chanser i livet är en väg att lösa ojämlikhetskrisen som sliter sönder landet. Att en grön infrastruktur hjälper samhällets mest stigmatiserade som väljs bort i jobbköerna på grund av sina arabiskklingande namn. Vart fjärde barn ska inte behöva välja mellan frukost eller busskort.

Partiet behöver pionjärer och stigfinnare som navigerar i det politiska landskapet på jakt efter det möjliga. Det är genom att rida på hatvågen och bli det oväntade partiet som de kan vinna PR-kriget.

Titta på en man som lyckats sopa sina krig under mattan. Jag trodde aldrig att jag skulle säga det här, men gör en Carl Bildt: Spela offensivt. Bygg en egen agenda som retar. Respondera inte på högerkonservativa förrän ni vet att ni kan äga debatten och få dem att rynka på pannan. När de hävdar att oppositionen bjuder gängkriminella på fika och rabarberkaka, åk till anstalten Tidaholm med fika och fråga hur de intagna hamnade där. Det kommer snabbt att bli en berättelse om fattigdom, privatisering och utanförskap.

Genom att vara lustiga, skapa välplanerade shitstorms och samtidigt visa att ni är formella när trampolinen gett er momentum kan ni placera er mitt i politikens strålkastarljus.