I milsvida skogar längs med fjällkedjan. Där utspelar sig en av svensk politiks just nu svåraste konflikter. ”Sveriges Amazonas” måste skyddas, säger miljöpartisterna. En oacceptabel konfiskering som vidgar klyftan mellan stad och land, anser centerpartisterna. ”Trump är beviset för hur illa det kan gå”, säger centerpartisten Peter Helander.
I dag skildrar Syre kampen om skogen, på torsdagen striden om strandskyddet.
– Att bli fråntagen sin skog som man brukat i generationer, det är ett trauma.
Madelaine Jakobsson är centerpartistisk kommunstyrelseordförande i västerbottniska Nordmaling. Som så många av sina partikamrater talar hon om att skogsägares rätt att bruka sin skog handlar om så mycket mer än pengar. Att få råda över den mark man ärvt och som man vill föra vidare, utan att staten ska lägga beslag på den om naturvärdena anses för höga.
– Många vill skydda sin skog, men det ska kunna ske på frivillig väg, säger Madelaine Jakobsson.
I den skogsutredning som presenterades i november och som var en produkt av januariavtalet finns förslag som ska stärka just skogsägares äganderätt. I större delen av landet ska skydd av skog för att värna biologisk mångfald bygga på frivillighet. Men – nu kommer vi till en av de knäckfrågor som har potential att sänka hela regeringen – inte i hela landet. Ett hundra mil långt bälte av fjällnära skog ska köpas in av staten och få formellt och varaktigt skydd.
Den vidsträckta fjällnära skogen är närmast unik i sitt slag. Några få liknande områden finns i världen, konstaterade utredaren Agneta Ögren när hon motiverade förslaget att staten skulle skydda en yta stor som hela Västmanland. Sveriges Amazonas, kallas den fjällnära skogen av miljöpartisterna. En oacceptabel konfiskering av mark, anser centerpartisterna om förslaget.
C:s ultimatum
För att hjälpa regeringen att få igenom budgeten i höst kräver Centerpartiet att de förslagen i skogsutredningen som de gillar – om frivillighet och om ersättning till skogsägare som avstår från att avverka – ska läggas på riksdagens bord. Förslaget om att skydda den fjällnära skogen ska skrotas. Dessutom ska strandskyddet luckras upp. Dessa ultimativa krav ställde C-ledaren Annie Lööf redan i samband med att Stefan Löfven släpptes fram efter sommarens regeringskris och som hon upprepat sedan dess. MP håller emot och därmed är det bäddat för ny kris i november, både när en ny statsministeromröstning ska hållas om Löfvens efterträdare och när budgetomröstningen äger rum ett par veckor senare.
Centerns skogspolitiska talesperson Peter Helander ger inte mycket för talet om fjällskogen som Sveriges Amazonas. Området som ska skyddas rymmer också produktionsskogar utan särskilda naturvärden, menar han. Samma frivillighet ska råda där som i övriga Sverige är hans bestämda uppfattning. Varje yta ska bedömas för sig när statens pengar ska fördelas till skogsägare som vill skydda sin skog, var skogen ligger ska inte vara avgörande.
– Man kan inte bara dra ett sträck från norra Dalarna till Treriksröset. Man måste prioritera utifrån vad som är mest skyddsvärt, oavsett om det är en ekskog i södra Sverige eller en fjällnära skog, säger Peter Helander.
Sveriges internationella rykte
Miljöpartisterna invänder att det som gör den fjällnära skogen så speciell är det stora sammanhängande området. Därför ska den betraktas som en helhet, anser de. Sveriges internationella rykte står på spel och därmed ligger det också i skogsbranschens intresse att området skyddas, enligt den miljö– och landsbygdspolitiska talespersonen Maria Gardfjell.
– Om man inte klarar av att skydda den biologiska mångfalden kan marknaden raseras för det svenska skogsbruket, säger hon.
Dessutom ska skogsägarna få en bra deal, anser hon. I och med måndagens budgetutspel från regeringen ska pengar avsättas för att ersätta skogsägarna med pengar. Där det är möjligt ska de också kunna byta till sig skog från statliga Sveaskog. Det kan framstå som attraktivt mot bakgrund av att det i stora delar av den fjällnära skogen inte är mycket till lönsamhet. Det växer långsamt i markerna och det är långt till sågverk och pappersbruk.
Det går an för skogsbolagen, menar Peter Helander och pekar på hur jättarna SCA, Holmen och Stora Enso redan skrivit en avsiktsförklaring med Naturvårdsverket om att byta fjällnära skog mot skog på andra håll.
– För dem är det rationellt och lönsamt att få mark närmare sina fabriker. Men för den skogsägare som brukat sin mark i generationer sedan 1700-talet, där hela familjen är ute och planterar, för dem är skogen inte bara pengar, för dem är det känslor också. De vill inte byta bort sin skog mot någon annan, fyrtio mil bort, säger Peter Helander.
"Trump beviset för hur illa det kan gå"
I förlängningen står själva demokratin på spel, anser han. Att staten kliver in och lägger beslag på människors mark är för för många ett uttryck för att makten ligger långt ifrån dem, enligt Peter Helander.
– Man blir överkörd av någon och då sprids bilden av några som sitter på Södermalm i Stockholm och bestämmer. Då breder misstron ut sig och så småningom blir det okej att tjuvjaga eller att på andra sätt inte följa det myndigheterna bestämmer. Det är en farlig utveckling.
Den misstron är Sverigedemokraternas jordmån, fortsätter han.
– Man kan inte ha ett land utan ett tillitsfullt förtroende mellan medborgare och myndigheter. Trump är beviset för hur illa det kan gå, säger Peter Helander.
Maria Gardfjell å sin sida håller inte med om att konflikten handlar om den enskilde skogsägaren mot staten och menar att Centerpartiet står på de stora bolagens sida. Hon ser partiets motstånd mot ett mål för öka andelen skog som brukas utan att kalhuggas är ett exempel på det.
– Jag vet att många enskilda skogsägare skulle vilja bedriva ett sådant skogsbruk. En politisk målsättning skulle hjälpa till att få fart på en sådan utveckling, säger hon.
Peter Helander tycker att det skulle vara politisk klåfingrighet. Han pekar på den statliga styrning av skogsbruket som fanns in på 90-talet och som på 70-talet resulterade i att barrskogar besprutades med hormoslyr för att ta död på löv.
– Som tur var hade vi våra 300 000 familjeskogsbrukare som inte alltid gör som staten säger, säger han.
Läs mer:
