Zoom · Syre förklarar

Så har basinkomst blivit toppolitik i Storbritannien

"Pengar är inte så viktigt.

Det är inte någon liten grupp som driver frågan om basinkomst i Storbritannien. Där har den blivit till en stark folkrörelse och fått politisk status.

Flera partier och politiker, från vänster till höger, har under senare tid uttalat sitt tydliga stöd för basinkomst i det brittiska riket.

Frågan har även kommit upp på bordet i den senaste valrörelsen, där till exempel labourpartiets John McDonnell sa att de ville införa basinkomst på försök om de vann det senaste valet (men som vi vet tog de konservativa hem den segern).

Sedan några år tillbaka har även flera fackförbund i Storbritannien tagit tydlig ställning för basinkomst, till exempel GMB Union som representerar drygt 600 000 anslutna arbetare från olika branscher inom offentlig och privat sektor.

GMB ser basinkomst som ett sätt att utplåna fattigdom, främja hälsa och livskvalitet.

Ett antal universitet, forskare och lokala gräsrotsrörelser runtom i landet har också bidragit till att ge frågan om basinkomst en framskjuten plats i det brittiska samhällets debattrum.

Basinkomst-rörelser växer också snabbt i till exempel Kanada, Frankrike, Tyskland och Indien.

Vad är det då som har skyndat på den här utvecklingen? Inkomstklyftorna i världen växer, konstaterar Världsbanken. Och allt fler människor beräknas bli ersatta av maskiner och artificiell intelligens, AI.

Sedan har vi en gig-ekonomi som breder ut sig där anställda transformeras till uppdragstagare utan skyddsnät och med instabil inkomst. För en del går det toppen medan andra oroligt jagar tillfälliga påhugg med ständiga stress-påslag.

Den brittiske regissören Ken Loachs senaste film, Sorry we missed you, skildrar vad ett arbetsliv med usla villkor kan innebära för en familj: En fattigdom som är svår att jobba sig ur. En brist på tid som genomsyrar allt, hälsa som relationer.

Gig och hälsa

En banbrytande bok i ämnet kom 2011 och blev en bestseller, Guy Standings The Precariat: The New Dangerous Class. På svenska Prekariatet: den nya farliga klassen.

Prekariat är en term från politisk ekonomi och sociologi. Den beskriver en grupp i samhället med osäkra arbetsförhållanden och en ekonomiskt pressad tillvaro där stressen över det styr livet.

Oro över att inte få tillräckligt med tillfälliga jobbuppdrag eller arbetslöshet på heltid kan skapa alltifrån hälsoproblem till en känsla av att vara utestängd från samhället.

Människor på gig-ekonomins och inkomstklyftornas mörka bakgård behöver handlingskraftiga politiker. Annars ökar frustrationen, våldet och vurmen för ultrahögern. Det varnade författaren och ekonomiprofessorn Guy Standing för i sin bok.

”Det gamla systemet har gått sönder. Lönerna kommer fortsätta att minska. Osäkerheten fortsätta växa. Det är ett recept för ekonomisk instabilitet”, skriver han.

En regelbundet utbetalad inkomst som inte kräver någon motprestation. Det  är det som kan förändra situationen till det bättre och ge människor kraft, enligt honom och en snabbt växande skara i världen.

25 år tidigare, innan boken kom, var Guy Standing med och grundade Basic European Network som senare blev Basic Income Earth Network, BIEN, ett  nätverk med lokala filialer runtom i världen som skapar möten och kunskapsutbyte mellan forskare, politiker, aktivister och allmänheten.

– Jag skulle säga att det finns ett mycket snabbt växande intresse i Storbritannien för basinkomst,  säger André Coelho, ingenjör och redaktör på BIEN, samtidigt som han lägger till att utvecklingen på området också går fort i länder som Kanada, Frankrike, Tyskland och Indien.

Tidig historia

Ämnet basinkomst har en flera hundra år gammal historia i Storbritannien. Redan 1797 kom filosofen och revolutionären Thomas Paine ut med boken Agrarian justice, som fritt översatt till svenska blir Jordbrukandets rättvisa.

I den hävdade Paine att jorden i sitt naturliga och okultiverade tillstånd var den mänskliga rasens gemensamma egendom och därför skulle staten ge vuxna människor en summa pengar. Hans vän Thomas Spence utvecklade sedan den ståndpunkten till idén om ett slags basinkomstsystem.

Men redan två år innan Paines bok kom, 1795, startade en slags förlaga till ett basinkomstprojekt. Det var avsett för fattiga i byn Speenhamland i Berkshire och varade ända fram till runt 1834. Men då handlade det inte om att få några pengar ovillkorligt.

Den dåvarande premiärministern, William Pitt den yngre, försökte sprida systemet till övriga delar av landet men misslyckades med det.

Författaren Bertrand Russell, som fick Nobelpriset i litteratur 1950, lyfte också idén om basinkomst. I Valter van Triers bok, Every one a king, beskrivs den basinkomströrelse som växte fram på 1920-talet i Storbritannien med till exempel politikern och nationalekonomen, tillika ingenjören, C H Douglas.  Alltså för rätt så precis hundra år sedan.

Jo, det finns mer av historia att berätta på temat men nu hoppar vi fram till våra dagar.

Nutid

Allt fler akademiker,  universitet och tankesmedjor i Storbritannien lyfter idag frågan om basinkomst genom undersökningar, rapporter och i debatter. Varför det?

Många har insett att det behövs ett nytt system för att tackla de utmaningar som finns. Med alltifrån växande inkomstklyftor, arbetslöshet och fattigdom till hälsoproblem.

I basinkomst-projekt som har gjorts i till exempel Kanada, Namibia och Finland, har forskare bland annat kommit fram till att den här typen av inkomst utan krav minskar tärande stress.

En människa som inte känner sig pressad och låst av osäker och dålig ekonomi, har en större chans till att må bättre och skapa ett värdigt liv. Både för sig själv och andra. En sådan person belastar också oftast statskassan mindre.

Det finns uträkningar från forskare, till exempel Guy Standing, som visar att basinkomst skulle kunna finansieras genom att ta bort en hel del av de skattereduceringar som framför allt de välbärgade i Storbritannien åtnjuter idag.

Forskaren och feministen Carole Pateman ser på basinkomst som en grundläggande mänsklig rättighet och betonar att det är viktigt att den inte blir till ett för litet belopp för då kan inte basinkomsten göra någon avgörande skillnad i livet.

Men det finns andra forskare och debattörer som hävdar att det skulle bli alldeles för dyrt. Och en del lyfter till exempel Marx teori om att istället se till att få makt över produktionsmedlen.

Något som kanske kan framstå som än mer utopiskt, i en värld där ett antal storbolag ägs av en liten klick ytterst välbeställda som inte verkar vara så särskilt intresserade av något folkligt delägande. Eller som någon sa:
”Det krävs en helt annan typ av folkvalda för att ändra på det förhållandet.”

Gräsrötter och politik

Under de senaste åren har det växt fram en stor och bred gräsrotsrörelse i landet som tillsammans med experter från olika delar av samhället trycker på sina politiker för att få lokala basinkomstprojekt. Som till exempel nätverket UBI Lab. UBI står för Universal basic income, universell basinkomst.

UBI Lab startade 2017 i staden Sheffield, i södra Yorkshire, med en blandning av aktivister och forskare som jobbar ihop för att deras politiker ska starta  ett basinkomst-försök i det lokala området.

Rätt så snart efter starten i Sheffield, har UBI Lab kommit igång i till exempel städerna Liverpool, Leeds, Kirklees och Newcastle. Konstnären Toby P Lloyd, som utforskar den befriande aspekten av en basinkomst, leder UBI Lab Newcastle.

Flera städer har anslutit sig runtom i landet. I UBI Lab-nätverket delar grupperna resurser, informationsmaterial och erfarenheter med varandra.

I staden Hulls stadsfullmäktige har en tvärpolitisk grupp av ledamöter slutit upp bakom ambitionen att göra Hull till den första staden i landet med basinkomst för alla sina invånare, på försök (det skrev Syre tidigare om i en artikel). Genom det har frågan hamnat hos Storbritanniens finansminister, Sajid Javid.

Men i dagarna kom svaret – den brittiska regeringen stödjer inte det här pilotprojektet i Hull. Det blev till en stor besvikelse för den mix av gräsrotsrörelse, politiker och forskare som har jobbat för det (läs vår andra artikel).

Ett negativt besked från regeringen har däremot varken tagit död på debatten eller de ambitioner som finns för att få till basinkomst i det brittiska samhället.