I jakten på värdefulla metaller som koppar, kobolt, zink och mangan har djuphavet seglat upp som nästa område att exploatera. Under det senaste decenniet har intresset vuxit, och gruvdriften väntas börja inom kort – med stora risker för havsmiljö och klimat, varnar en forskargrupp nu.
Smartphones, solpaneler och batterier innehåller mer eller mindre svårtillgängliga metaller, och fyndigheter värderade till biljoner dollar väntas ligga begravda under världens djupa hav. Framöver väntar en massiv prospektering – 30 tillstånd har redan utfärdats. Men i en ny studie varnar forskare från Hawaiis universitet i Manoa för att riskerna med gruvdrift i havsdjupen har underskattats.
– Som djuphavsekologer blev vi oroliga över missuppfattningarna kring gruvdrift på havsbotten. Vi hittade underskattningar av dess fotavtryck, och en bristande på förståelse för känsligheten i och mångfalden i ekosystemen, och deras förmåga att återhämta sig från gruvdriftens påverkan, säger oceanografiprofessor Craig Smith i ett pressmeddelande.
Gruvdriftens miljöeffekter begränsas enligt den nya studien inte till havsbotten, tusentals meter under ytan, enligt hans forskarkollega Jeffrey Drazen.
– Skador i medeldjupt vatten kan påverka fiske, släppa ut metaller i näringskedjor som därmed även kan nå våra tallrikar, förändra havets kolinlagring och minska den biologiska mångfalden, som är nyckeln till välmående hav, säger han.
Regler saknas ännu
Trots att utforskandet av djuphaven på grund av gruvplanerna nu sker i rekordfart finns stora kunskapsluckor, menar forskarna, som vädjar till beslutsfattare, forskare och gruvbolag att reagera.
– Trots att vi saknar vetenskapligt underlag för att förstå effekterna på djuphavens ekosystem, som utgör större delen av biosfären, är gruvdriften redo att fortskrida. Mer forskning behövs omgående, säger Jeffrey Drazen.
Ännu kan ingen prospektering inledas, eftersom djuphavsgruvdrift är en ny industri som inte har reglerats. FN-organet International seabed authority (ISA) har tagit fram föreskrifter för prospektering på havsbottnar, men har ännu inte beslutat vilka regler för exploatering som ska gälla. ISA planerar att diskutera regelverken på sitt kommande årsmöte, som är uppskjutet från juli till oktober 2020 med anledning av coronapandemin, skriver branschtidningen metallerochgruvor.se.
Som Syre tidigare skrivit om har EU-parlamentet uppmanat kommissionen och medlemsländerna att arbeta för ett tillfälligt förbud mot djuphavsgruvor, och miljöorganisationen Greenpeace har kampanjat för detsamma.
– Naturskydd och omställningen från fossila bränslen måste gå hand i hand, vi behöver de naturliga processerna för att möta klimatkrisen. Det sista vi behöver är stora maskiner som tar sig ned i djuphaven och orsakar oreparerbar skada. Det behövs en offentlig diskussion om det här, sa Greenpeace Louisa Casson till Syre då.
Gruvbolagen själva pekar dock på flera fördelar med den nya industrigrenen: Varken borrning eller sprängmedel behövs, och verksamheten kräver inte avverkning av värdefull regnskog, så som är fallet med en del landbaserad gruvdrift.
Den nya studien går att läsa här, och en argumenterande text från forskarna går att läsa här.
Läs mer i Syre: Jakten på djuphavens Eldorado har börjat och Oklart hur livet i havet påverkas inför marin gruvboom (artiklar från september 2019).
Djuphav
Av jordens hela yta upptas 71 procent av hav, av södra halvklotets yta hela 81 procent.
Djuphav kallas havets djupare delar, främst de som ligger under kontinentalsockelns yttre gräns, från cirka 200 meters och ned till 11 000 meter.
Kontinentalsockeln är den del av jordens kontinenter som sträcker sig från havets strandlinje ut mot djup på i genomsnitt 130 meter, där kontinentalbranten tar vid.
Källa: Havsportalen vid Lunds tekniska högskola
