DEBATT. Palestinagruppernas Gert Andersson påstod först att Israel aldrig varit för en tvåstatslösning. Efter klargörande exempel på hur Israel räckt ut en hand för fred, så tycks Andersson ha bytt hållning. Nu menar han istället att allt är bosättarnas fel.

Det är ett märkligt argument eftersom det 1948 inte fanns några israeliska bosättningar. Hur kan något som inte finns vara hinder för freden? Hindret var fortsatt att grannländerna vägrade acceptera att judar hade självständighet. Golda Meir uttryckte det träffsäkert: ”Vem är den svaga stackaren? Arabstaterna som ville krossa oss och inte lyckades göra det?”

Socialdemokraterna i Israel förde en lång kamp mot den högervridna bosättarrörelsen. Det är istället högerpolitiker som Sharon och Begin som anses vara dess fäder. Så svaret på frågan om varför Israel inte alltid driver på för en tvåstatslösning är att det beror på att Israel har politiker med olika viljor. De till vänster och till mitten är för en tvåstatslösning, de till höger är mer skeptiska och vissa helt emot.

Att de bosättningar som finns skulle omöjliggöra en tvåstatslösning är dock fel. Genèveinitiativet har tagit fram en detaljerad fredsplan med landbyte, 1:1. Även Arabförbundet är för fred enligt samma koncept. Återigen visar det sig alltså att Palestinagrupperna är mer fientliga mot fred än vad Israel och Arabförbundet själva är.

För att komma vidare behöver fredsplanerna realiseras. Bosättningarnas öde går att kompromissa om. När det gäller Hamas vilja att döda alla judar, där kan man av förståeliga skäl inse att Israel inte vill mötas på halva vägen.

Läs även Gert Anderssons debattartikel Palestinier har levt 75 år i flyktingläger • Kristofer Åbergs replik Israel ville ha en tvåstatslösning – men inte den arabiska sidan • Gert Anderssons replik Illegala bosättningar gör tvåstatslösning omöjlig