Flera tusentals ukrainska barn har skiljts från sina familjer och transporterats till vad Ryssland kallar för ”rekreationscenter”. Där får de sjunga den ryska nationalsången, lära sig om rysk kultur och historia – allt i enlighet med den historieskrivning som anses stämma i Vladimir Putins Ryssland. Det ingår också undervisning i vanliga skolämnen som matematik. Men situationen skiljer sig mycket mellan olika läger och barn.

Föräldrarna har ofta godkänt att barnen ska vara borta i två eller tre veckor. Men sedan blir vistelsen förlängd utan att föräldrarna tillfrågas. Under den här tiden kan de skickas mellan tre-fyra olika läger. När säsongerna sedan skiftar saknar barnen – som lämnade sina föräldrar för att vara borta bara någon vecka – kläder som passar den varmare eller kallare temperaturen.

– Det finns också barn som rakt av har kidnappats från sina föräldrar, även om de flesta som har adopterats bort har kommit från barnhem och liknande. Det händer också att barnens föräldrar har dödats och att de sedan omhändertas. Ryssland säger då att de är föräldralösa. Vi måste fortsätta att leta efter information om alla barn i den här situationen. Vi har kartlagt några fall där barn har tagits till Krim där Ryssland säger att de är föräldralösa eller att föräldrarna var dåliga för barnen. Men sedan har vi identifierat deras föräldrar som desperat letar efter sina barn. Vissa har återförenats.

Folkmord per definition

Det säger advokaten Kateryna Rashevska från den ukrainska människorättsorganisationen Regional center for human rights. Hon menar att Rysslands bortföranden av ukrainska barn utgör folkmord – det allra grövsta av flera grova brott som Internationella brottmålsdomstolen (ICC) arbetar med.

Definitionen av folkmord är handlingar som med avsikt syftar till att utrota en nationell, etnisk eller religiös grupp människor. Utöver folkmord utreder Internationella brottmålsdomstolen krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten, något det också finns bevis för att Ryssland kan ha gjort sig skyldiga till. Också den ukrainska sidan misstänks för grova brott sedan kriget startade, men i mycket mindre skala än den ryska. Kateryna Rashevska har under de senaste månaderna pratat med flera drabbade barn och föräldrar.

– Vi är inte rädda för att kalla det för vad det är: folkmord. Och inte bara adoptionerna utan även barnen som sätts i läger, ofta under längre tid än vad föräldrarna har givit sitt godkännande för. Jag har träffat flera barn som kom från läger på den ockuperade Krimhalvön. De berättade att det var förbjudet att prata ukrainska och de tvingades sjunga den ryska nationalsången – inte en gång om dagen, utan flera. Om något barn vägrade så straffades hela gruppen kollektivt. Barnen fick också undervisning i andra ämnen men jag har förstått att den höll väldigt låg nivå, säger Kateryna Rashevska.

Barn tränas militärt

En del av barnen – de som är lite äldre och i sena tonåren – har tvingats till många timmars fysisk träning om dagen.

– Vissa barn har tränats militärt och fått öva på att hantera vapen. Det förekom också besök från speciella militära förband som har varit i Donbas och i Syrien. En del barn, de som tagits till läger i Ryssland, har fått åka på studieresor till kända ryska platser och till ryska ortodoxa kyrkor. Man har också visat ryskspråkiga skräckfilmer och propaganda om krig som har indoktrinerat och i vissa fall traumatiserat barnen, säger Kateryna Rashevska.

Kateryna Rashevska har gått in i ett hundraprocentigt jobbläge. När hon berättar om resultaten av de senaste månadernas efterforskningar, intervjuer och författande av rapporter är hon märkbart påverkad men skrattar ibland till som för att distansera sig från absurditeten i det hon just har sagt. Alla på Regional center for human rights arbetar sedan många månader tillbaka långa arbetsdagar sju dagar i veckan.

– Ärligt talat så är det här en svår period i mitt liv. Igår fick jag information om att en nära vän har blivit dödad av rysk militär. Det är inte så enkelt att bara fortsätta arbeta – men samtidigt är det såklart självklart att jag gör det. Jobbet är hela mitt liv nu. Det finns inga andra aktiviteter. Vi gör research, skickar information till internationella institutioner och olika ambassader, är i kontakt med EU… Innan den fullskaliga invasionen fanns inte det här kontaktnätet och samarbetet. Det är mycket betydelsefullt nu. Men vi arbetar mot klockan hela tiden när det gäller att skydda barn. Vi har inte nog med tid för en del av de som förts bort är 17 år nu. När de fyller 18 kan de bli skickade för att strida. De blir kanonmat.

Hon tystnar för en kort stund.

– Min gudfar strider också. Nu är jag rädd att det som hände min vän kommer att upprepas med honom.

Sprider kunskap

Framför sig har hon en intensiv jobbresa. Kateryna Rashevska ska ta tåget från Kiev till Warsawa i Polen och därifrån åka till först Haag i Nederländerna för ett möte arrangerat av Europeiska rådet. Sedan fortsätter hon till Bryssel för möten med EU-parlamentet och EU-rådet.

– Kollegor från andra ukrainska organisationer kommer också att delta och vi ska träffa många olika personer och kommittéer för att prata om och sprida kunskap om den ryska aggressionen och de olagliga deportationerna av ukrainska barn, säger hon.

Nyligen fick en rapport från Yale School of Public Health’s Humanitarian Research Lab, som har finansierats av USA:s utrikesdepartement, stor uppmärksamhet i internationella medier. Enligt rapporten ska minst 6 000 ukrainska barn – på olika sätt – ha kidnappats eller förts bort till Ryssland och ryskockuperade områden. I ett uttalande skriver utrikesministeriet att ”bevisningen växer för att Rysslands mål är att förneka och radera Ukrainas identitet, historia och kultur”.

Grov underskattning

Kateryna Rashevska menar att rapporten från Yale är viktig och välgjord – men påpekar att 6 000 bortförda barn är en grov underskattning av det verkliga antalet. Endast på den ockuperade Krimhalvön handlar det enligt uppgifter från de lokala myndigheterna om cirka 10 000 barn. I Donbas uppges motsvarande siffra vara 18 000.

Totalt finns det enligt Yale-rapporten 43 center och vistelserna i dessa varierar i såväl längd och levnadsstandard som syfte. I 78 procent av lägren/centren förkommer undervisning och utbildning som syftar till att ”russifiera” barnen. I rapporten går det att läsa att ”uttalanden från högt uppsatta  (ryska) tjänstemän gör det tydligt att programmen är utformade för att ’integrera’ barn från nyligen ockuperade områden till en rysk livsstil och att påtvinga en version av rysk historia, kultur och samhälle som tjänar den ryska regeringens politiska intressen”. Vad som inte nämns i rapporten är att Ryssland också har flyttat barn till Belarus för liknande behandling, förklarar Kateryna Rashevska.

– Samtidigt som Belarus vill hålla sig väl med Putin så är de inte redo att delta i folkmordet. De har valt en slags medelväg, det är Ryssland som finansierar och styr över lägren också där. Men Belarus låter det pågå, säger hon.

På EU:s sanktionslista

I centrum för allt detta står Rysslands barnombudsman Maria Lvova-Belova. I juli i fjol sattes hon upp på EU:s sanktionslista med motiveringen att hon är ”en av de som är mest involverade i de olagliga förflyttningarna av ukrainska barn till Ryssland sedan invasionen startade” och att hon bidrar till att ”undergräva Ukrainas oberoende och suveränitet”.

Lvova-Belova är också under sanktioner från USA, Australien, Kanada, Storbritannien och Schweiz. Hon är långt ifrån den enda som har fått sanktioner emot sig sedan invasionen inleddes. FN:s barnrättsorganisation UNICEF betonade i november i fjol att ”barn som inte är med sina föräldrar eller är ensamkommande kan löpa en ökad risk för att bli bortadopterade, något som aldrig ska ske medan eller direkt efter en krissituation”. Dessa uppmaningar har Ryssland – minst sagt – tagit mycket lätt på.

Maria Lvova-Belova handplockades till uppdraget som barnombudsman av president Putin 2021 och har sedan dess varit rakt igenom lojal med den ryska regeringen. Hon beskrivs ofta som den perfekta, ryska kvinnan: ortodoxt kristen, till synes lyckligt gift med Pavel Kogelman, som sedan 2019 har varit präst i den ortodoxa kyrkan, och mor till fem biologiska barn. Utöver det har hon över 20 (22 eller 23, beroende på källa) adoptiv- och fosterbarn.

Ett av dessa kommer från Mariupol och är ett av över hundra barn som kidnappades under Rysslands ockupation av den ukrainska kuststaden. Uppgifterna om hans ålder har skiftat från 16 till 15 – något som skulle kunna vara taktiskt i och med att han riskerar att skickas till fronten den dag han fyller 18, enligt Kateryna Rashevska.

Fördöms på Twitter

På Telegram har Maria Lvova-Belova flera tusen följare och uppdaterar regelbundet om sitt arbete. Hon har åkt tåg med vad som beskrivs som föräldralösa ukrainska barn på väg till sina nya ryska familjer och tagit emot ett plan fullt med ukrainska barn som just landat på rysk mark. På Twitter – som hon inte använder själv – har hennes namn förekommit i tusentals kritiska tweets bara de senaste veckorna. Ett videoklipp från mötet med Putin har fått stor spridning.

”På film erkänner kvinnan som utsetts till Rysslands kommissionär för barns rättigheter helt fräckt att hon har stulit ett barn från Mariupol. Maria Lvova-Belova tackade stolt tsaren (Putin) för att ha adopterat en 15-åring som sannolikt levde ett glatt, fridfullt liv fram till den 24 februari”, skriver en användare.

Många andra meddelanden på Twitter förmedlar liknande budskap – ofta med hashtags som ”krigsbrott”, ”kidnappning” och ”folkmord”. Apropå det barn hon själv har adopterat ska hon på en presskonferens ha sagt att hon ”såg sin son när en grupp på 31 barn evakuerades från Mariupol”.

Kall och effektiv strategi

Enligt en rapport med titeln Rekreationsläger som ytterligare ett sätt att utrota den ukrainska identiteten skriver Kateryna Rashevska att 307 barn har repatrierats och kunnat återförenas med sina föräldrar i Ukraina. Hon säger att myndigheterna på ockuperade Krimhalvön och i Donbas har sagt att 10 000 respektive 18 000 barn ”vilade” i rekreationscentren i de båda ockuperade regionerna under 2022 och att ”det uppskattade antalet barn i lägren är minst 20 gånger så högt som antalet som har repatrierats till sitt hemland”.

– Ryssarnas strategi är kall och effektiv. Medan de första barngrupperna som sattes i läger lämnades tillbaka till föräldrarna i tid har andra barn hållits kvar, ofta de som är lite äldre. Ryssland gör medvetet så för att föräldrarna ska vaggas in i en falsk trygghet av att det är ”säkert” att lämna ifrån sig sina barn för en period, säger Kateryna Rashevska, och tillägger:

– De flesta barn som har tagits till ”rekreationslägren” har gjort det med föräldrarnas medgivande. Men det är viktigt att förstå att det här medgivandet gavs under press och hot. Det kan till exempel gå till så att en lärare eller läkare föreslår för föräldrarna att barnet ska åka, att det skulle vara bra för barnet att komma iväg. Om föräldrarna inte går med på det får de besök av rysk militär och får höra att om de inte lämnar ifrån sig sitt barn kommer de bli av med vårdnaden på grund av att de inte är goda föräldrar. När barnen väl är ”omhändertagna” kan de flyttas, nekas att ringa hem och föräldrarna vet inte hur de ska få tag på dem.

Systematik saknas

Processen för att hämta hem barn fungerar i nuläget på ad-hoc-basis. Efter att ha väntat i flera månader reser föräldrarna, antingen på eget bevåg eller med stöd från ukrainska myndigheter eller organisationer, in i Ryssland via tredje land.

Med hjälp av dokument som bekräftar att de är barnens föräldrar lyckas de ibland få med sig barnen från lägren. I vissa fall krävs flera olika försök för att lyckas. En föreläsning om lägrens förträfflighet och riskerna med att återvända till Ukraina – där det är krig – är också obligatorisk.

– Det här är inte hållbart utan vi måste utveckla system och mekanismer för att kunna repatriera fler barn på ett systematiskt sätt. Vissa föräldrar saknar också de ekonomiska medel som krävs för att göra en sådan här resa, säger Kateryna Rashevska.

Kräver tid och resurser

I en annan rapport har Katrina Rashevska kartlagt olika ryska familjer som tagit in ukrainska barn. Med namn, bild och ålder redovisas både barnens och ”adoptivföräldrarnas” identitet och vistelseort. Arbetet med att kartlägga alla barn och återförena dem med deras riktiga föräldrar kommer att ta lång tid och kräva mycket resurser.

Kateryna Rashevska ska snart – utöver sin nuvarande tjänst – börja arbeta som rådgivare på Ukrainas barnombudsmans kontor och hjälpa till att ta fram strategier för att repatriera, återintegrera och rehabilitera barn som har hållits av Ryssland.

– Min organisation har många idéer kring hur det här ska gå till. Föräldrar måste kunna få hjälp av staten så de kan återförenas med sina barn. Vi ska också samarbeta med internationella organisationer och skicka all information kring varje enskilt fall till Internationella brottmålsdomstolen och FN:s kommitté för avskaffande av rasdiskriminering (CERD), säger Kateryna Rashevska.

Artikeln är tidigare publicerad i Tidningen Global.

Läs mer:

Ukraina – ”Ett år av förlorade möjligheter”

Rättvisan lär nå Kreml: ”Förr eller senare”

Auktion till förmån för barn i konflikt inleds på Ukrainakrigets årsdag

Ur Global:

Begår Ryssland folkmord i Ukraina?

Ukraina planerar rättegång mot Putin

ICC ska utreda misstänkta krigsbrott i Ukraina