Ukraina – ”Ett år av förlorade möjligheter”

Ett år har nu gått sedan Ryssland påbörjade sin folkrättsvidriga invasion av Ukraina, ett år av krig och enormt mänskligt lidande som tagit livet av tiotusentals människor och tvingat miljontals på flykt. Världen har gått mot en allt tydligare uppdelning mellan väst och öst, där militära spänningar ökat på flera fronter och där kärnvapenhot blivit mer påtagliga än på länge.

Samtidigt ser freden ut att vara långt borta. Väststater – inklusive Sverige – fortsätter skicka stora mängder vapen till Ukraina – Ryssland ”fyller på” med fler soldater och meddelade nyligen att de pausar Nya start – ett bilateralt avtal mellan USA och Ryssland som går ut på att begränsa utplacerade strategiska kärnvapenspetsar. Samtidigt upprepar Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg att kriget kan pågå i flera år.

– Vi måste vara redo för det långa loppet. Detta kan komma att pågå i många, många, många, många år, sa han i en intervju med AFP i förra veckan, något som han även hävdade i ett uttalande i april i fjol.

Fredsförhandlingar?

Men långt ifrån alla är ense om att det inte finns en möjlighet till fred – även om dessa röster inte får stort utrymme i vår del av världen. Precis som Gudrun Schyman argumenterade för i Fempers nyheter och senare även i replik i DN  – vilket hon fick enorm kritik för – så efterfrågar en betydande del av världens länder fredsförhandlingar.

Sist ut är Kina, som på årsdagen av kriget presenterade ett dokument med sin syn på hur en lösning skulle kunna uppnås. I september 2022 uppmanade ledare för hela 66 länder – de flesta från de globala syd – i sina tal i FN:s generalförsamling till brådskande diplomati för att avsluta kriget i Ukraina genom fredliga förhandlingar. Flera latinamerikanska länder har därtill, trots uppmaningar, vägrat skicka vapen till Ukraina med hänvisning till att det endast tjänar till att förlänga konflikten och att det som istället bör göras är att söka diplomatiska lösningar.

Och diplomatiska lösningar har inte varit helt uteslutna under de 12 månader som kriget pågått. Så sent som i december sa Ukrainas utrikesminister Dmytro Kuleba att han ville se FN-ledda fredsförhandlingar i februari, men det har ännu inte inträffat trots att vi nu är i slutskedet av månaden.

Försök till fredsförhandlingar ägde också rum under de inledande veckorna av kriget, då representanter från Ryssland och Ukraina träffades ett antal gånger för att försöka förhandla fram en lösning, bland annat vid gränsen mellan Belarus och Ukraina samt i Turkiet. Men trots att det till en början ingav hopp om att framsteg hade gjorts, resulterade det slutligen inte i något fredsavtal. I en uppmärksammad intervju för två veckor sedan hävdade Israels förre premiärminister Naftali Bennett att USA och dess västerländska allierade ”blockerade” eller ”stoppade” hans ansträngningar att under de första veckorna av kriget medla mellan Ryssland och Ukraina. Samtidigt uppgav Bennett att han inte var säker på att det fanns någon överenskommelse att ro i mål.

”Ett år av tappade möjligheter”

Frida Stranne, doktor i freds- och utvecklingsforskning, följer utvecklingen av kriget, och debatten om den, med stor uppgivenhet.

– Att det inte finns ett tydligt fokus på diplomatiska lösningar är anmärkningsvärt och att vi nu får veta allt mer om att det dessutom har funnits öppningar för diplomati som har ignorerats är häpnadsväckande. 

Retoriken har istället blivit allt mer konfrontativ, vilket har gjort att utrymmet att prata om konfliktlösning och fred har blivit allt mindre ju längre tiden gått, menar hon.

– Det är ett år av många förlorade möjligheter och förutsättningarna i dag blir bara sämre och sämre för att hitta diplomatiska lösningar, och även hållbar fred framåt. Alla de starka utspelen vi hör bidrar snarare till att skapa en lång konfliktspiral med ett ändlöst krig som konsekvens. Det är inte ett krigsslut man agerar för nu.

Uttalanden som gjorts under de senaste månaderna pekar på att förhandlingar inte har setts som strategiska att prioritera i dagsläget, med hänvisning till territoriella övertag. Under årets Folk och Försvar i Sälen sa bland annat Jens Stoltenberg att ”vapen är vägen till fred” och syftade på att Ukraina först behöver vinna en bättre position på slagfältet.

Allt handlar numera enbart om att ”vinna kriget”, menar Frida Stranne. Samtidigt visar all forskning som finns om moderna krig att krig inte går att vinna på ”slagfältet”.

– Det är varje statslednings skyldighet att uttömma alla möjligheter till diplomati i såna här lägen. Och då alla de parter som på olika sätt involverat sig i kriget.

– Det innebär inte att vi inte ska hjälpa Ukraina att försvara sig, självklart ska vi göra det. Men inte utan att samtidigt anstränga oss för att få ett slut på kriget

Spegling av säkerhetsintressen

Den regionala konfliktkontexten, som är nödvändig att förstå för att fred någonsin ska kunna uppnås, har dessutom helt hamnat i skymundan. Den person som problematiserar detta och argumenterar för att vi måste hitta en hållbar utväg ur kriget för parterna, blir utpekad för att gå Putins ärenden, vilket utgör ett hinder för en intellektuell diskussion om var lösningarna finns, enligt Stranne.

– Varje konflikt är en spegling av olika säkerhetsintressen, det måste ske vissa kompromisser om man ska få slut på våldet, oavsett vad man tycker om de olika aktörerna. Att lyfta frågor som pekar på olika aspekter, leder direkt till att du blir anklagad för att vara infiltrerad av ryska intressen eller gå Putins ärenden.

Det dödar alla möjligheter till samtal som måste kunna föras och hör dessutom inte hemma i ett demokratiskt samhälle, understryker hon.

– Vi menar att vi kämpar för demokrati men använder samtidigt repressiva medel mot alla människor som vill föra en diskussion om hur vi ska hitta fram till en långvarig stabil fred. Putin kommer ju tack och lov inte att sitta vid makten för alltid men hur ska vi leva sida med sida med Ryssland när han är borta? Det är bara en fråga av många som måste diskuteras.

”Inte våra liv som offras”

Frida Stranne menar att retoriken har gått i en riktning från att hjälpa Ukraina, till att handla om att försvaga en gemensam ”fiende”. Men idén och målsättningen om att kriga för att besegra det vi tycker ”illa” om, något som även Putin använt som ett återkommande argument i kriget, har alltid misslyckats, menar hon. Något som vi också sett exempel på i USA:s krig i bland annat Afghanistan och Irak.

– Vi har en aggressiv och hänsynslös despot i Moskva som inte kommer gå med på att besegras. Så vad betyder då seger för oss? Vilken målsättning har vi? Och vilket mänskligt pris är vi beredda att betala? De som bara förordar mer vapenleveranser är svaret skyldiga om vad det är värt i form av lidande för ukrainska folket.

När vi säger att Ukrainas sak är vår, ohämmat skickar vapen och avfärdar de som efterfrågar fredsförhandlingar som i bästa fall naiva, glömmer vi att det inte är våra liv som offras, utan Ukrainas, tillägger Frida Stranne.

– En annan aspekt som måste diskuteras är att vi ser hur vapnen som strömmar in i Ukraina nu börjat hamna på svarta marknaden. Vi har hur mycket lärdomar som helst från historien, alla de gångerna där väst har beväpnat grupper som senare använt dessa vapen emot oss.

”Börjat läcka öppningar”

Kriget har eskalerat ju längre tid som gått sedan Rysslands invasion. Men samtidigt har fler och fler börjat inse riskerna med att förlänga det och att den strategi som nu förs är ohållbar och ändlös, menar Frida Stranne. Hon hänvisar bland annat till uppgifter från Washington som läckt ut i medier om att det är osannolikt att varken Ukraina eller Ryssland uppnår en total seger på slagfältet och att det nu börjat talas om förhandlingsmöjligheter. Nyligen gjorde även den amerikanska generalen Mark Milley, ordföranden för Bidens stabschefer, ett uttalande där han uppmanar Ryssland och Ukraina att ”ta tillfället i akt” och förhandla fram ett slut på kriget.

– Det är uppenbart att det händer saker i administrationen där man också börjar läcka öppningar till en något annorlunda strategi. Det är inte sannolikt att vi är där snart, men inom några månader kanske, säger Frida Stranne.

Hon understryker också att en motsatt utveckling med en ytterligare eskalering av kriget, vid sidan av alla människoliv, medför en lång rad allvarliga risker.

– Vi pratar om kärnvapennationen Ryssland och kärnvapenalliansen Nato och ett tänkbart globalt krig. Vi har avvärjt delar av matkrisen nu, men effekterna av kriget slår hårt i olika delar av världen, det har en katastrofalt negativ klimatpåverkan, vi har inflationen som skenar och migrationsströmmar som kommer komma.

– Vi har alltså alla incitament i världen att leta efter möjligheter till förhandling.

Läs mer: Forskare: Svart-vit bild av kriget minskar fredsutsikter