För ett drygt år sedan presenterade Amnesty, Human rights watch och ECRE en plan i 20 punkter med lösningar för att skydda människor på flykt över Medelhavet. Nyligen följde EU-kommissionen efter med en egen handlingsplan i lika många punkter.
– Vid en första anblick är de lika men innehållet kunde inte ha varit mer olika, säger Matteo de Bellis, forskare på Amnesty international.
Sedan 2014 har nästan 25 000 människor drunknat i Medelhavet på sin väg mot EU, enligt IOM:s Missing migrants project. Det är den officiella siffran, men det verkliga antalet kan vara minst det dubbla. Syre har i flera artiklar den senaste tiden berättat om dels ett bråk mellan Frankrike och Italien om vem som skulle ta emot flyktingar som en frivilligorganisation räddat. Flera andra fartyg hade redan tillåtits stiga i land i Italien – men inte innan situationen ombord varit nära att urarta.
Ad-hoc-lösningar – mer eller mindre misslyckade – har avlöst varandra de senaste åren. Under samma tid har EU gått från att ha fartyg i centrala Medelhavet till att bara cirkulera med drönare i luften. Human rigths watch, och många med dem, har riktat skarp kritik mot EU:s metoder.
Efter den senaste tidens migrantbråk mellan Frankrike och Italien laserade EU-kommissionen med kommissionär Ylva Johansson i spetsen en handlingsplan i 20 punkter. Avsikten sägs vara att hitta en lösning på situationen. Sommaren 2021 publicerade Amnesty, Human rights watch och ECRE tillsammans en vid första anblicken liknande plan.
– Titeln på dem är liknande men innehållet är mycket olika.
Enligt Amnesty är samarbetet med länder i Nordafrika, och särskilt inte med Libyen, inte rätt väg att gå. EU:s samarbete inom migrationsområdet med dessa länder gör att människor fängslas under fruktansvärda förhållanden och utsätts för tortyr, sexuellt våld och annan inhuman behandling. Den nya handlingsplanen säger att EU ska samarbeta med de här länderna, inklusive Libyen, i enlighet med mänskliga rättigheter.
– Det är någonting de kan säga men inte garantera, säger Matteo de Bellis, forskare på Amnesty international.
Han påpekar att brotten mot mänskliga rättigheter är väldokumenterade i Libyen. EU kan inte säga att de inte vet om vad som pågår.
Samma men olika
I handlingsplanen som Amnesty var med och tog fram förra sommaren handlar den första punkten om att öka insatserna för att rädda liv i Medelhavet. I den första punkten i EU:s handlingsplan står det att man ska stärka samarbetet med länder utanför EU och internationella organisationer.
Det finns ett visst fokus på att bättre koordinera livräddningsinsatser – men gärna i nära samarbete med länder som inte är kända för att respektera mänskliga rättigheter. Framförallt ligger fokus på åtgärder som att hjälpa länder som Egypten, Tunisien och Libyen utanför EU att stoppa flyktingbåtarnas ”avgångar”.
– EU-kommissionen och olika EU-länders regeringar pekar ut frivilligorganisationernas fartyg som ett problem. Men de är inte problemet: frivilligorganisationerna fyller ett tomrum skapat av EU. Det är egentligen staters ansvar att rädda liv. Ta till exempel Malta: de har en sök- och livräddningszon utanför sina kuster som de är ansvariga för att koordinera livräddning i. Men de misslyckas med det. De erbjuder inte någon säker hamn för migranterna och de koordinerar inte några insatser för att rädda dem. Italien har inte heller tagit sitt ansvar – särskilt inte den senaste månaden, säger Matteo de Bellis, och fortsätter:
– Den italienska regeringen rättfärdigar sitt agerande genom att nämna en rapport från Frontex där det ska stå att frivilligorganisationer är en ”pull-faktor”.
Falska påståenden
Det är ett populärt argument bland de som är kritiska till att ta emot flyktingar att livräddningsinsatser skulle locka fler flyktingar att ta den farliga vägen över Medelhavet. De livräddande fartygen skulle enligt dessa påståenden vara en ”pull-faktor”. Men flera rapporter har undersökt det här sambandet de senaste åren och de har kunnat konstatera att det inte finns något sådant samband. Matteo Villa, tankesmedjan ISPI, är en av flera forskare som har undersökt sambandet mellan antal båtflyktingar och livräddande fartyg vid upprepade tillfällen.
”Data ljuger inte. En rapport från Frontex påstår att frivilligorganisationer var ’pull-faktorer’ mellan den första januari och 18 maj 2021. Så jag kollade upp det. Migrantbåtar som avgick med frivilligorganisationer i sök-och livräddningszonen: 125 per dag. Utan organisationer: 135 per dag. Spektakulärt”, skrev Matteo Villa på Twitter i november.
Matteo de Bellis menar att EU:s handlingsplan följer ett välbeprövat recept.
– Vårt största orosmoln är att den upprepar ett misslyckat recept. Det här receptet har använts i flera år och 100 000 människor har fångats in av den libyska kustbevakningen och hamnat i interneringsläger där vi vet att de utsätts för tortyr, sexuellt våld och våldtäkter, undernäring och all möjlig slags omänsklig behandling.
”Migrationspakten” dröjer
Medan vissa politiker har lyft handlingsplanen för Medelhavet som ett tecken på att EU närmar sig att kunna enas om att reformera asylpolitiken inom EU, ser Matteo de Bellis det snarare som det motsatta.
Den så kallade migrationspakten – ett försök att göra om den nuvarande politiken, CEAS – har stött på patrull. Den förra EU-kommissionen lade ner sina försök att reformera migrationspolitiken i december 2018. När den nuvarande tog över 2019 ärvde de dessa misslyckade försök. Under migrationskommissionär Ylva Johanssons ledning presenterades sedan ”migrationspakten” i september 2020. I januari tar Sverige över ordförandeskapet i EU:s ministerråd. En av prioriteringarna kommer bli att försöka få på plats den nya gemensamma migrationspolitiken.
– EU-kommissionen har kämpat för att få migrationspakten godkänd. Och situationen på land och till havs förbättras inte och de ser hur olika medlemsstater stretar emot.
Vill undvika diplomatiska kriser
Handlingsplanen är ett sätt att visa upp en gemensam lösning och undvika diplomatiska kriser, menar Matteo de Bellis. Han tar exemplet Frankrike och Italien från de senaste veckorna. Tonläget mellan de båda länderna var högt.
– Om det blev diplomatiska kriser mellan enskilda EU-länder blir chansen att de ska kunna enas om migrationspakten ännu mindre än vad de redan är. Men det måste betonas att även om EU skulle enas om att införa den här pakten så skulle inte allting lösa sig – så positivt ser det inte ut.
Matteo de Bellis tror det kan dröja flera månader – men sannolikt längre – innan det finns en lösning. Men redan nu tycks en mer informell policy hålla på att ta form.
– Det verkar som att en outtalad överenskommelse om att push-backs är okej tar allt tydligare form. Det är olagligt på pappret, men flera medlemsstater gör det trots det systematiskt och ingen gör någonting åt det. Inga överträdelseförfaranden riktas mot de här länderna, trots att de bryter mot EU-reglerna. Det kanske är den nya policyn: att detta accepteras. Det är skamligt.
Läs mer:
Fortsatt bråk om migrationen när Sverige tar över ordförandeskapet
EU:s ministrar i nya diskussioner om migrationen
Sverige kan avgöra EU:s migrationspakt
Fransk kritik mot Italien: räddningsbåt med migranter avvisades
EU storsatsar på Frontex: ”Mänskliga rättigheter existerar inte vid gränsen”
